Idag har det franska socialistpartiets presidentkandidat Ségolène Royal lanserat ett valmanifest. Hon har tvekat länge eftersom endel av hennes valbudkspa är att lyssna och inte att prata själv. I plattformen finns också ett starkt element av en önskan om en vitaliserad demokrati. Där motståndaren Nicholas Sarkozy (UMP) vill ha en författningsförändring som tydligare markerar arbetsdelning mellan president och premiärminister, där vill Royal istället införa element av proportionella val, minska regeringens makt genom att införa full parlamentarism (premiärminister väljs av parlamentet) och samt sätta stopp för den mängd uppdrag franska parlamentariker kan ha samtidigt.
Royal vill stärka fackföreningarna och t ex införa det av den borgerliga regeringen i Sverige borttagna skatteavdraget för fackföreningsavgift. Hon vill låta utländska medborgare få rösträtt i kommunalvalen efter fem års boende i Frankrike samt garantera jämlika rättigheter åt samkönade par.
Läs mer på hennes egen sajt (http://www.desirsdavenir.org/index.php?c=dossier&dossier=13) samt i Le Monde (http://www.lemonde.fr/web/article/0,1-0@2-823448,36-866113@51-822961,0.html).
(Går ej att länka idag – fel någonstans.)
VÄNSTRA STRANDEN 
Jag hörde det påstås att Ségolène Royal skulle vara inspirerad av Jacques Rancière. Det där med att ”lyssna och inte prata själv” skulle kunna vara ett tecken på det, men det måste vara svårt att tillämpa Rancières demokratibegrepp i ett parlamentariskt sammanhang. Har Royal själv nämnt Rancière? Vet Vänstra stranden besked?
Hm, nej såvitt jag vet har inte Jacques Rancière nämnts som hennes tydliga inspiratör. Denne elev till Althusser tycks numera vara estetikens kultufigur. Jag vet inte tillräckligt mycket om Rancière för att bedöma hans tillämpbarhet för Royal avseende demokrati. Kanske någon annan vet?
Det var här jag hittade informationen om Royals anknytning till Rancière:
http://www.ufppc.org/content/view/5508/35/
Det rör sig om en översatt artikel från Paris Match från december. Royal ska ha citerat filosofen ifråga i sin bok Le Désordre démocratique. Om Rancières demokratibegrepp:
”For Rancière, democracy is the inverse of what he calls the ‘police’: the management of organized society in the State. With respect to consensus on the management of societies, democracy is the ‘supplement’ that brings dissension to them and transforms them into something else: truly political collectivities. Such is the thesis that he will develop in his major work, published in 1995, La Mésentente (‘Disagreement’), which he then developed further in a short essay that appeared last year, La Haine de la démocratie (‘Hatred of Democracy’).
It is in this philosophic pamphlet, which has since become a mini-bestseller, that the sentences quoted by Ségolène Royal are to be found. Recalling the abyss that opened up between a political and intellectual class that was almost unanimously in favor of yes and the victory of no in the May 2005 referendum on the European Constitution, Rancière criticizes in passing the use of the term ‘populism’ to shout down the ‘people’s bad vote.'”
På svenska finns en liten antologi med Rancière-texter utgivna av Sit(e)/Propexus under titeln ‘Texter om politik och estetik’.
Rancière, ”Tio teser om politik”, finns också översatt i Fronesis nr 19-20: ”Det politiska” (har en bild av Göran Persson och Kossan Doris på framsidan). Där finns också en introduktion till Rancière av Luka Arsenjuk.
För mig var Rancière fram till dess helt obekant. Han verkar intressant.
Intressant. Låter lite Chantal Mouffe tycker jag. Skall kolla in de tio teserna. Testuggande har ju alltid varit min grej 😉