Vill bara varmt rekommendera Ola Anderssons kommentar om stadsplanering i dagens SvD. Han förklarar pedagogiskt och klarsynt varför en satsning på den täta stad som Alliansen i Stockholm sagt sig vilja ha och byggandet av fler skyskrapor är kontradiktoriska alternativ samt pekar på sambandet mellan en viss typ av stadsplanering och en viss ideologisk hållning. Läs den!
Tillägg 30/1: Eftersom posten väckt en våldsam aggression ber jag att läsarna också läser posten nedan; Stadsplanering och individualism. Rekommendationen att läsa Andersson ovan står i direkt relation till tidigare post. Möjligen sätter den posten min egen position i en något annan dager än vad som tydligen blivit fallet, att döma av de icke helt ointressanta påhopp på min intelligens, min ekonomi och mina intressen som förekommer i kommentarerna./VS
VÄNSTRA STRANDEN 
Tak for linket. Interessant læsning.
Klarsynt? Jo, men tjena.. Karln tar för det första upp Manhattan, av alla ställen, och dess skrapor som ett exempel i negativ bemärkelse! Bara där inser man att Ola Andersson är ett stolpskott av stora mått. Manhattan är en urban oas, en stad sjudande av liv TACK VARE den höga exploateringen och skyskraporna. Därefter en radda retoriskt skitsnack, blandat med lite dravvel om de hemska klararivningarna (vilket fullkomligt saknar relevans i diskussionen). Hans argumentering saknar, likt många av hans likasinnade vänner, all form substans. Han är en s.k ”experttyckare” som lägger fram egenproducerade bevis och teorier för skyskrapornas oduglighet. Vi som förespråkar höga hus i urbana sammanhang gör det inte enbart med subjektiva argument för den dynamik och arkitektoniska variation de medför, vi har även faktabaserat underlag för de miljömässiga fördelarna det innebär! För att inte tala om hur de skapar ett mycket bättre underlag för en mer effektiv kollektivtrafik och infrastrukurella lösningar. Bygg högt i stan = bygg mer miljövänligt!
http://www.arkitekt.se/s8477
Så ska det tydligen se ut om Ola Andersson får bestämma. Det ska vara förort för hela slanten! Märks att han besitter unika kunskaper vad gäller stadsplanering… Sorry att behöva break the news såhär bryskt, men ibland måste man banka in vett i huvudet på folk.
Olas inlägg i debatten är allt annat än klarsynt. Förklaringen hittar du här:
http://yimby.se/2008/01/svenska-dagbladet-slar-ti_434.html
Trodde det inte fanns en människa som gått ut mellanstadiet som inte såg igenom Ola Anderssons osammanhängande dravel av halmgubbar och ad hominem-attacker, men tji vad man bedrog sig. Klarsynt?! Kan inte inte ni stadsvägrare bara säga som det är: att ni är rädda för att pöbeln och nya huskroppar ska sänka värdet på era nedärvda bostadsrätter! Det är fortfarande en dum och ond anledning, men åtminstone ärlig.
Bara en liten fundering – Vänstra Stranden bor säkerligen så centralt det bara går. Korrekt?
@ alla: OK, ska vi lugna ner oss lite?
Ja, Ola Andersson (som annars är en ganska begåvad skribent) är ute och cyklar. Argumentationen håller inte. Och vad gäller kopplingen planering-ideologi så är den mer komplex än vad Andersson ger sken av. Läs Svenssons inlägg tex, han kan väl knappast anklagas för att vara nyliberal?
Märkligt i Olas argumentation är att han utgår ifrån att alla vill ha den glesa och utspridda staden, utan att ha några belägg för dessa antaganden. Han antar att beslut om tät stadsbyggnad sker över människors huvuden. I verkligheten är den typen av stadsbyggnad oerhört attraktiv. Och i verkligheten är den typ av stad som han erbjuder, den glesa och utspridda förorten, ganska oattraktiv.
Oöverträffad på floskeltoppen är dock Anneli Hulthén i sin artikel om stadsarkitektur i GP i dag: http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=121&a=398043
Vulgärargumenten – om man nu ens skall kalla dem så – flödar: antingen är Ola Anderssons argumentation på högst en tolv-årings nivå eller så är det ad hominem-argument. Om debatten om stadsplanering och den politiska processen kring stadsbyggnad skall kunna tas på allvar får nog debattörerna visa större respekt för argumentets primat. Annars faller det lätt sig så att åtminstone VS uppfattar desperationen som ett uttryck för en förlorad position.
Min uppfattning är att t ex Mölndals kommun helt missuppfattat stadsplaneringens estetik när man placerar sin s k skyskrapa i Mölndals Bro istället för ovanför Mölndals Kråka. Till och med med sina egna argument (landmärkesvarianten) så torde gamla SOAB vara en mycket bättre lokalisering. Men tyvärr har tydligen kärleken till en viss form tendensen att förbise den optimala funktionen för denna form./VS