Partiledardebatten i Agenda (SvT) visar klart hur den grundläggande synen på medborgarskap skiljer sig åt mellan blocken. För alliansregeringen är medborgaren som individ i centrum och staten är ett ”dom” som man kan ta del i efter eget skön. Medborgaren bidrager till en grundläggande gemensam trygghet men sedan är det upp till var och en att tänka långsiktigt och konsekvent både för sig själv och sin egen familj. För de röd-gröna är varje individ alltid en del av det gemensamma. Därför bör beslut om långsiktighet och storlek på bidrag till välfärden fattas kollektivt. Medborgarskap är detsamma som delaktighet vilket innebär att både ge och ta.
Debatten visar tydligt hur stor principiell skillnad det faktiskt är mellan blockens ideologiska inriktningar.
Alliansregeringens bästa sidor är att de kan konkretisera sina förslag, att de har lösningar som är tydliga eller lättförståeliga och att dessa lösningar representerar någon form av ”common sense”.
De röd-grönas bästa sidor är de vägleds av rättvisevisioner på kollektiv nivå, att deras lösningar ofta ligger i linje med ”det allmänna bästa” och att de representerar något nytt – både i relation till tidigare S-regeringar och till den nuvarande regeringen.
Alliansregeringens sämsta sidor är att deras lösningar ofta saknar politiska konsekvensanalyser på lång sikt eftersom de emanerar ur pragmatik istället för ur principer, att de själva tenderar att bli mästrande och tappar humöret av och till.
De röd-grönas sämsta sidor är att deras lösningar är alltför storskaliga och komplexa, att de inte vill kännas vid att kollektiva lösningar faktiskt inkräktar på individernas fria val och att de ännu inte har en gemensam konkret agenda.
VÄNSTRA STRANDEN 
Håller nästan inte med dig på en enda punkt här:
Du skriver:
Alliansregeringens bästa sidor är att de kan konkretisera sina förslag, att de har lösningar som är tydliga eller lättförståeliga och att dessa lösningar representerar någon form av “common sense”.
Ja, talar du om en retorik som de flesta tror att de förstår, då har du rätt. Om du talar om verkliga konkretiseringar som är klara och faktiskt begriplig, då menar jag att du har fel. Det mesta alliansen säger lurar de allra flesta att tro att man menar något annat än man menar.
Du skriver vidare:
Alliansregeringens sämsta sidor är att deras lösningar ofta saknar politiska konsekvensanalyser på lång sikt eftersom de emanerar ur pragmatik istället för ur principer,
Jag är övertygad om att alliansen är helt klar över somliga konsekvenser, dem som deras idologi, som omfattar principer om naturlig ojämlikhet, den de följer slaviskt, talar om, nämligen att vi kommer att få ett mycket mer utpräglat klassamhälle med deras politik, ett som liknar USA:s.
Däremot tror jag inte att de förstår vad dessa konsekvenser kan leda till vad gäller väljarnas reaktioner, att de kan medverka till att göra SD stort och starkt. Å andra sidan är jag inte säker på att alliansen anser detta vara något problem – egentligen.