På många sätt har vi i dag en hälsosamt kritisk attityd till det som kallas fakta. Men konspirationsteorier, hörsägen, myter liksom rena felaktigheter och missförstånd figurerar påtagligt ofta som kunskapsgrund i samhällsdebatten.
Att ifrågasätta och misstänkliggöra är lätt. Den svåra uppgiften är att veta vilka uppgifter man bör ifrågasätta och hur, det som kallas källkritik. Huruvida Nilen eller Amazonasfloden är världens längsta flod går att avgöra. Det spelar ingen roll om det är mil eller yards, mäter vi på samma sätt får vi jämförbara resultat.
I en krönika i Göteborgs-Posten måndagen den 5 oktober försökte jag påtala vikten av rimliga kunskapsunderlag i samhällsdebatten, liksom behovet av hälsosam källkritik. Du kan läsa artikeln här.
Jag fick också tillfälle att diskutera artikeln i Sveriges Radio P1, programmet Nordegren & Epstein, onsdagen den 7 oktober.
VÄNSTRA STRANDEN 
Allra värst blir det när hela vetenskapsetablissemanget stöder en myt, som när ekonomerna påstod att offentliga utgifter var tärande och privata var närande, och att statsbudgeten måste hållas låg. Nu tycks de ha ångrat sig, men skadan är skedd – miljontals människor har dömts till långvarig arbetslöshet och det politiska etablissemanget är fast i myterna, av skäl som bara de själva vet.