Såhär i skolstartstider fokuserar många dagstidningar på de första dagarna för många sjuåringar och på den nya borgerliga skolpolitiken. Sida upp och ned kan man läsa om hur lille Isak, Jakob och Esaias eller lilla Tuva, Mira och Ellen skall klara skolan.
Men i skolpolitiken talas ofta om att lärarnas status måste höjas. Det är lite av ett mantra från såväl facket som de borgerliga politikerna. För den delen säger nog en och annan vänsterpolitiker samma sak. Jag bara undrar om inte detta är att sätta kärran före hästen. Med lite insyn i lärarutbildningarna skulle jag vilja säga att det vore förödande att höja lärarnas status dag. Istället borde kunskapens status höjas.
I vår nutida – och i huvudsak mycket goda – skola ligger fokus på att lära eleverna att lära sig själva, att problematisera och att söka sin egen kunskap. Bra. Mycket bra. Men den pedagogiken uppstod när det var självklart att det fanns ett gemensamt ”kunskapsarv” av typen hur högt är Kebnekaise och vilka språk som talas i Sydafrika. I nutidens skola har inte barnen med sig den gemensamma grunden. Vad är det då man kan problematisera? Jo, den egna personliga erfarenheten. På det sättet blir kunskapen numera mer bunden till jaget än förr och blir ett uttryck för självbespegling och egocentricitet. Lägg därtill att lärarutbildningen under lång tid gjorde det möjligt att välja bort kunskaper i hur man lär barn läsa, skriva och räkna. Att höja statusen på lärarna skulle bara ytterligare öka på skolans ojämlikhet och egofixering eftersom den statusen då måste grundas på förmågan att underhålla eleverna (vilket i o f s inte är oväsentligt) och inte på den kunskap om världen utanför som läraren kan förmedla.
Höj statusen på kunskapen istället. Både i skolan och på lärarutbildningen.
VÄNSTRA STRANDEN 
Jag håller med om att präktighetsministrarnas program inte låter särskilt tilltalande. Deras krav på formell behörighet, fort- och utbildning får mig att associera till likriktning av lärarna och skolan som en propagandamaskin. Men å andra sidan tycker jag det verkar som om lärarnas auktoritet och därmed status skulle behöva höjas. För utan en auktoritet som vägledare kan väl det personliga sökandet efter kunskap gärna att hamna i blindspår. En sådan auktoritet borde väl då grundas på en gedigen kunskap som inger respekt och får eleverna att lyssna och ta efter.
Du skriver att ”att det vore förödande att höja lärarnas status dag. Istället borde kunskapens status höjas.”. Vad menar du egentligen med det? Är inte en ökad status för kunskapen i lärarutbildningen ett sätt att höja lärarnas status?
Håller med om att lärarnas auktoritet måste höjas, men det måste ske på kunskapens grund. Jag tänker som så att väldigt många lärare som går ut idag inte har den kunskapsgrund som krävs för en positiv auktoritet. Risken blir istället att vi får en skola där lärarna har hög status bara i kraft av att de är lärare och kan ta mobilen, sätta ordningsbetyg och spela fotboll på rasterna… Jag hoppade kanske över något tankeled, men jag menar alltså att det är kunskapen som måste komma först och sedan statusen. /VS
höj lönerna så höjs statusen, så höjs viljan att bli lärare, så höjs kraven på lärarstuderande,så höjs nivån på lärarutbildningarna…
Jag har nyss studerat på lärarprogrammet och jobbat några år i skolan och har barn i allt från gymnasie till ettan. Det jag tycker är trist är att så många lärare bara vill konservera den skola som redan finns, och funnits i 500 år. världen ser ju inte likadan ut, skolan bör rimligtvis inte göra det heller.
Du menar att ekonomiska incitament är avgörande. Kanske. Håller med om att skolan måste förändras i takt med samhället, och dagens pedagogik är mycket mer utvecklande än 1940-talets. Å andra sidan var det faktiskt så tidigt som på 1940-talet den nya skolan föddes i olika utredningar, implementerad i 1962 års läroplan. I vissa avseenden har det faktiskt gått bakåt, dagens pedagogik är mindre medveten om barns och ungdomars behov än den pedagogik var som lärdes ut på lärarhögskolor för 25 år sedan. Och nu kommer bara krav på disciplin, vilket ju inte hjälper någonting./VS