Att den begåvade och analytiskt lagde Danielsson skulle ha tagit del av det chockartade larmet utan att uppfatta situationens allvar, faller på sin egen orimlighet.
Så skriver idag Maria Abrahamsson på Svenska Dagbladets ledarsida à propos att Danielsson i sin bok ”I skuggan av makten” försvarar sitt handlande i samband med Tsunamikatastrofen i Sydostasien. Som av en slump minns jag den där morgonen Annandag Jul 2004 mycket väl. Jag skulle ut på en lång och ensam bilresa och behövde gå upp tidigt. Radion startade med Dagens Eko klockan 07.00 (kan ha varit 06.00) och jag minns så väl rapporten om att en flodvåg vältrat in över Thailands kust. Inte ett ord om någon katastrof, allra minst med svenskar inblandade. När jag på kvällen kom fram till min destinationsort minns jag att nyheterna på text-TV börjat tala om något som nog kunde bli en katastrof. Antalet döda steg och omfattningen av förstörelsen växte hela tiden.
Vi var rätt många, analytiska eller icke-analytiska och begåvade eller obegåvade, som tog några timmar på oss för att inse vad Tsunamin hade åstadkommit. Men Maria Abrahamsson kanske själv vaknade klockan fem eller sex den där morgonen och genast förstod att nu, nu hade hundratals svenskar svepts ut i havet av vågen?
VÄNSTRA STRANDEN 
Just och jämt! Så var det – annandag jul, lugnt på alla sätt. En tidvattenvåg på andra sidan jordklotet. Inget att bekymra sig om i Sverige. Iaf om inte närmaste familjen satt vid köksbordet och inte i Thailand! Ut på annandagspromenad. Så gjorde nog MÅNGA
En lite väl långtdragen slutsats. Saker kan ta tid när det är jul och hela Sverige står stilla./VS
Eller så visste hon att halva Sveriges kulturelit (läs journalistkåren och Stockholms medelklass) tillbringade sin julledighet i Tsunamiområdet och visste precis var Phu Khet låg, kanske själv brukade åka dit eller hade goda vänner som reste dit, och ansåg att därmed borde alla veta detta och förstå vad som kunde ha hänt.
Jag visste det inte, och mig tog det också en god tid innan jag insåg att katastrofen hade drabbat en massa svenskar. Själv kände jag inte en enda människa som var där.
Inte jag heller. Och varför var det viktigast att vågen drabbade svenskar när närmare 200 000 människor dog? /VS
VS:
Precis, det där var också en ganska snuskig historia: Svenskarna de enda som är värda att tala om och bry sig om.
Jag tror att det var Danielsson som orsakade tsunamin i akt och mening att fälla Laila F. Och sig själv. Not to mention Göran P.
🙂 /VS