Jag måste säga att Fredrik Reinfeldt har klarat den svenska Muhammedkrisen mycket bra. Ja, han har till och med ”gjort skillnad”, ett uttryck han själv använde i Aktuellt ikväll. Genom att prestigelöst gå in i en dialog med diplomater från muslimska länder, öppna ett samtal och försöka se frågan ur ett pragmatiskt perspektiv – utan att en tum vika från yttrandefrihetens grund – har han faktiskt visat att han vill vara alla svenskars statsminister. Det tycker jag är snyggt. Och strategiskt.
Så tycker inte folkpartisten Fredrik Malm (i Studio Ett idag) som istället talar om behovet av konfrontation och hävdandet av universella principer. Fundamentalism kan ibland ha de mest oväntade ansikten… Som tur är har vi politiska friheter i vårt land, friheter som både tillåter muslimer att demonstrera och Malm att krevera.
För övrigt har rugby-VM just börjat i Frankrike. Frankrike måste kämpa för att bibehålla sin prestige bakom favoriten Nya Zeeland. I Frankrikes match mot Argentina står det just nu 14-6. Till Argentina…
(Datorn vill inte länka ikväll)
VÄNSTRA STRANDEN 
Vad ska Reinfeldt ha en dialog OM kan man ju fråga sig? Men det känns ovant att tycka som Fredrik Malm öht så jag kanske borde tänka om.
För min del kan jag känna att det är bra att Reinfeldt visar öppenhet och vilja att diskutera med en grupp som faktiskt har det ganska jobbigt i den svenska opinionen. Så, det kan väl räcka? /VS
Håller med om att rondellhundsdebatten åter satt Reinfeldt på kartan. Något som också hans ryggrad inför klagande ”pillemasare” i Karlskrona lär bidra till. Det kan mycket väl visa sig att statsministerns hanterande av dessa båda kriser var det som fick opinionen om honom själv att vända.
”pillemasare” ??/VS
Det visar sig ju att det räckte ganska långt med att prata ut lite och ingen kravlista presenterades. Reinfeldts ledarstil – den där brist på egna initiativ maskeras med en allvarlig min och ett menande tonfall – skördar en triumf, tydligen.
Att diskutera med företrädare för de muslimska samfunden i Sverige är inte fel, snarare något som borde ske ofta. Att möta företrädare för de stater som många av dessa samfunds medlemmar lämnat efter politiska förföljelser är inte helt oproblematiskt och borde av dessa samfund själva betraktas med viss misstänksamhet. Men som sagt, det verkar ju fungera och det är väl huvudsaken. Ronny Ambjörnsson hänvisade till Aristoteles fronesis – det praktiska förnuftet – och bad att få slippa fundamentalistiska liberaler. Det skulle jag kunna tänka mig att göra till en trosbekännelse!
Ja, RA:s kolumn i DN idag var jättebra./VS
Pillemasare trodde jag var ett riksbekant uttryck, men inser nu att det kanske istället är så att jag snappat upp det under min sejour på varvet i Karlskrona. Det betyder i alla fall en något lat varvsarbetare (en som masade sig fram).
Längre tillbaka i tiden var varvet kraftigt överbemannat (jag tror t o m facket skulle hålla med om det). Det går många, säkert något överdrivna, skrönor om hur pillemasarna började dagen med att plocka upp en planka, bära den till kaffeboden och sen bära tillbaka den vid arbetsdagens slut.