Exakt vad betyder ordet ”utanförskap”? Ja, det kan man fråga sig efter att ha läst statsminister Reinfeldts och socialförsäkringsminister Husmark Pehrssons DN-debatt-artikel idag. Å ena sidan anges det att utanförskapet ökar, å andra sidan anges det att utanförskapet minskar. Å ena sidan talar ministrarna riktigt om ”sjukförsäkring”, å andra sidan beskrivs sjukskrivna som att de befinner sig i ”utanförskap”.
Sjukförsäkringen är något alla som arbetar betalar en premie för, varje lön och varje månad. När jag blir sjuk – för det blir alla – så träder försäkringen in. Jag har ett arbete men jag är sjuk och får därför ersättning från Försäkringskassan. Allt detta bygger på att jag och min arbetsgivare betalt in de avgifter till försäkringen som krävs. (Svartjobb är därför t ex att smita från att betala premien till försäkringen.) Men exakt på vilket sätt befinner jag mig i ”utanförskap” när jag är sjuk?
Regeringens politik innebär – om jag läser rätt – att jag efter sex månaders sjukskrivning mer eller mindre sägs upp från mitt arbete och avkrävs att försöka skaffa ett nytt arbete som jag kan utföra trots min sjukdom. Försäkringen slutar således inte bara att gälla utan, vad värre är, jag anses så värdelös att jag inte ens får behålla jobbet. Att beröva en utmattningsdeprimerad eller cancersjuk person sitt arbete måste väl vara det tydligaste sättet att placera denna i ”utanförskap” om inte min språkförståelse är totalt havererad.
Jag tvivlar inte på att statsministern och socialförsäkringsministern tänker sig att deras reform skall leda till fler i arbete. Jag tror t o m att det blir så. Men inte för att reformen är bra utan för att ingen längre vågar vara sjukskriven trots att man kanske behöver det. Sjukskrivning är ingen behandling, men ganska många behandlingar kräver att man är sjukskriven. Det vore bättre att regeringen hårdsatsade på rehabilitering, psykvård och sjukgymnastik för dem som är sjukskrivna och som riskerar att tappa kontakten med sitt arbete. Det här förslaget gör bara ont värre.
VÄNSTRA STRANDEN 
bästa inlägget på detta ämne.
Mkt. bra. Man kommer inte åt något ”utanförskap” med besparingar, sådant kostar självklart pengar. Men det är klart, behandling av verkligt sjuka människor måste ju vägas mot andra samhällsekonomiska faktorer som t.ex. fler segelbåtar i Stockholms skärgård och billigare boende i förmögna villakvarter.
Bra fråga, ”Vad är utanförskap egentligen”? Utanförskap tycks vara regeringens kodord för ”att kosta pengar”. Det är också intressant hur sjukskrivning i den borgerliga retoriken görs till något fruktansvärt, något ingen borde vara drabbad av. Ett klart fall av orwellianskt språkbruk.