Svensk flyktingopinion har blivit mer generös. I 2008 års SOM-undersökning från Göteborgs universitet har andelen som anser att det är ett bra förslag att ta emot färre flyktingar minskat från 49 till 45 procent, medan andelen som inte vill minska flyktingmottagningen har ökat från 26 till 28 procent. Endast vid två tillfällen under de sista två decennierna har svensk opinion varit mer positiv till flyktingmottagning (år 2000 och 2001). Om vi jämför med början av 1990-talet är förändringarna stora – det svenska flyktingmotståndet har minskat radikalt.
Jag har sedan 1991 följt och analyserat svensk flyktingopinion och en analys av 2008 års undersökning publiceras inom kort i SOM-rapporten ”Svensk Höst”.
Oavsett om vi tittar på dem som anser det vara ett dåligt förslag att ta emot färre flyktingar (alltså är positiva till flyktingmottagning) eller om vi tittar på dem som anser det vara ett bra förslag att ta emot färre flyktingar (alltså är negativa till flyktingmottagning) så är slutsatsen densamma. Svensk opinion är idag mindre negativ till flyktingmottagning än på många år.
Det kan ju tyckas egendomligt att svensk opinion blivit mer generös samtidigt som ett flyktingmottagningsfientligt parti som Sverigedemokraterna fokuserats i mediedebatten och haft lokala framgångar. Men sett över tid har frågan om flyktinginvandring politiserats i opinionen från att ha varit en en-sides-fråga till att bli en två-sides-fråga. Numera finns det politiskt engagemang i frågan på såväl den positiva som den negativa sidan. För 20 år sedan var engagemanget politiserat endast på den negativa sidan.
I alla partier utom Centerpartiet har opinionen blivit mer positiv till att ta emot flyktingar. Som vanligt är det Miljöpartiets och Vänsterpartiets sympatisörer som är mest positiva till att ta emot flyktingar medan Moderaternas sympatisörer är de mest negativa. Utbildningsnivå är på samma sätt som alltid den enskilt starkaste förklaringsfaktorn till flyktingattityd – ju längre utbildning och högre utbildningsnivå desto mindre negativ. Värt att notera är att ålder har kommit att betyda allt mindre som förklaring till flyktingattityd.
Klass, kön och urbanitet är däremot förklaringsfaktorer som är värda att undersöka, vilket jag också kommer att göra i kommande poster.
VÄNSTRA STRANDEN 
Fortfarande är en kompakt majoritet för att ta emot färre flyktingar. Observera att det handlar om just flyktingar. Hur hade det sett ut om man hade frågat om invandrare? För övrigt går det knappast att kategorisera SD som ett ”flyktingmottagningsfientligt” parti. SD vill komma åt det utnyttjande av asylinstitutionen som våra riksdagspartier öppnat för. Flyktingar vill man fortsatt ta emot och partiet vill ju till och med ta emot fler kvotflyktingar. Saker och ting är inte alltid så svart-vita som de kan verka i den svenska debatten…
Lars: Det beror på hur du räknar. Gruppen som är positiva till mindre flyktingar är större än de som är uttalat positiva, men lägger man samman de som uppenbarligen inte bryr sig om det och de som är uttalat negativa utgör de en majoritet. Alltså man tolka resultatet så att en majoritet tycker att det antingen är negativt med färre flyktingar eller att de inte bryr sig om flyktingarna blir färre eller fler. Alltså är de fler än de som uttalat vill sänka antalet flyktingar.
”Det beror på hur du räknar. Gruppen som är positiva till mindre flyktingar är större än de som är uttalat _negativa_…” skulle det va.
Jag tycker att Maries lilla bild talar för sig själv. Den ”flyktingrestriktiva” opinionen har ett kompakt övertag över den ”flyktingliberala”. Fast då talar vi förstås om det svenska folkets åsikter. Hur skulle det se ut bland det politiska och mediala etablissemanget? Typ det omvända i kvadrat…
Det intressanta ur statsvetenskapligt och politiskt perspektiv är att den minoritet av svenska folket (minoritet = mindre än 50 procent) som tycker det är ett bra eller ganska bra förslag att ta emot färre flyktingar har signifikant minskat i ett läge där huvuddelen av mediedebatten talar om framgångar för högerextrema partier och rörelser, vilka ju säger sig vilja minska antalet flyktingar till Europa. /VS
”Minskningen” ligger dock inom det spann som opinionen legat på under de senaste 10 åren, så det finns ju ingen anledning att dra några stora växlar på 2008 års siffra. Särskilt ohederligt vore det att använda siffrorna som något slags slagträ mot SD, då det som sagt nästan är halva befolkningen som fortfarande vill ta emot färre flyktingar. Mot bakgrund av dessa siffror borde det vara riksdagspartierna som ska ställas mot väggen av media.
Fråga till Marie: Apropå det här med att mäta förändringar i opinionen, finns det inte ett särskilt problem när frågan är relaterad till hur man vill att den aktuella politiken ska förändras? Jag menar, om man gör som du och antar att svenskarna blivit mindre flyktingfientliga, då bortser man ju från att svaren kanske är en reaktion mot dagens restriktiva politik. Det går ju bara att dra slutsatsen att flyktingmotståndet blivit mindre jämfört med t.ex. 1990 om politiken hade varit helt oförändrad. Det är den ju som bekant inte – Ny Demokratis härjningar har ju gett bestående men. Vi vet ju faktiskt inte alls om dagens svarspersoner hade velat ta emot mer flyktingar sett till den rådande flyktingpolitiken 1990.
Viktor,
Vad har du för belägg för ditt påstående om ”dagens restriktiva politik”? Har du inte noterat att invandringen slagit rekord under de senaste åren? Att flyktingpolitiken skulle ha blivit restriktivare pga Ny demokrati är också en myt. Sanningen är att utlänningslagen fortsatt att bli mer ”generös”. För några år sedan gjordes t ex en förändring som innebar att Sverige som i stort sett enda land gav irakier PUT. Inte så konstigt då att Sverige fick ta emot en stor del av de irakier som kom till Europa. Människor är inte dumma i huvudet, de söker sig dit de har störst chans att få stanna och i det avseendet är Sverige (ö)känt världen över. Verkligheten talar således emot dig när du försöker utmåla den svenska politiken som ”restriktiv”.
Lars: Från Migrationsverkets hemsida. Du kan titta själv i tabellen: http://www.migrationsverket.se/pdffiler/statistik/tabs3.pdf
De slutsatser man kan dra är främst två:
i) Flyktingmottangandet är större när det finns flyktingströmmar p.g.a. krig. Det ser vi mellan åren 1993-1994 och 2006-2008. Det svenska flyktingmottagandet under kriget på Balkan var betydligt större än det var under kriget i Irak.
ii) Oavsett om vi tar med de exceptionella flyktingströmmarna som förekommer under krig eller ej är mönstret tydligt – Sverige tar emot färre flyktingar nu jämfört med tidigt nittiotal.
Viktor: Tidsserier lider alltid av kontextuella problem. men på samma sätt som verkligheten/situationen förändras, på samma sätt förändras också diskursen om frågan (alltså hur man pratar om frågan).
Det närmaste man kommer att kontrollera för både situationsförändringar i sakfrågan och diskursförändringar är därför att hålla fast vid frågeformuleringen så länge den innehåller relevanta begrepp och termer. Det är också det sätt som man världen över använder tidsserier i samhällsvetenskap. Genom analyser av styrkan i sambanden över tid, förändring i olika faktorers betydelse för att förklara attityder och kompletterande frågor för att fördjupa kan man bli alltmera säker på sina resultat./VS
Marie skriver:
Moderaternas sympatisörer är de mest negativa. Utbildningsnivå är på samma sätt som alltid den enskilt starkaste förklaringsfaktorn till flyktingattityd – ju längre utbildning och högre utbildningsnivå desto mindre negativ.
Moderater är alltså sämre utbildade än andra partiers sympatisörer – precis vad jag alltid har misstänkt :-).
Viktor,
Jag känner givetvis till den statistik du hänvisar till, men den bevisar på intet sätt att POLITIKEN skulle ha blivit restriktivare (och särskilt inte att det i sådana fall skulle ha berott på ”Ny Demokratis härjningar”. Vad har du för belägg för dina påståenden?
Det är i princip omöjligt att kommentera en sådan här undersökning utan att ha tillgång till hur frågorna ställts. Har t ex de intervjuade förstått vad en flykting är? Eftersom gramscivänstern tydligtvis anser att varje utlänning som hellre vill bo i Sverige är en flykting så är det den terminologi som används i media. Vilket medför att den oinitierade kommit att uppfatta alla invandrare som flyktingar. Och den som flyr vill ju alla hjälpa.
Kan det vara så att de lågutbildade är kritiska därför att de tvingas bo invandrarförorter?
Och att högutbildade kan kosta på sig vara generösa då de som regel bor långt därifrån.
Kan det vara hyckleri?
Henderson: Jag har i de följande två posterna försökt att åtminstone i någon mån problematisera de här sambanden. /VS