I gårdagens GP-krönika behandlade jag omsorgsetik, hushållning och resursfördelning, jag lyfte särskilt fram äldre kvinnor på landet som tidiga föredömen.
Jag avslutade krönikan med orden:
De gamla damerna på landet var i många avseenden före sin tid, de förvandlade med hjälp av sociala relationer, pragmatik och eget arbete små resurser till långsiktig hållbara lösningar. De frågade sig: vilka är våra gemensamma grundläggande behov och hur kan vi tillgodose dem? Att sätta sociala behov före konsumtion kan vara samtidens mest revolutionära idé.