Okunnigheten om det egna samhället bland medborgarna i Italien, USA och Sydkorea är mycket stor. I Sverige, Tyskland och Japan har medborgarna lite mer koll. Men mer anmärkningsvärt än rangordningen av länder är nog att okunnigheten är avsevärd i många länder, avsevärd i meningen att befolkningen i genomsnitt överskattar t ex tonårsgraviditeter och muslimer i det egna landet med flera hundra procent. Undersökningen har genomförts av Ipsos och redovisas i rapporten ”Understanding Society: The perils of perception” som kom i juli.
Franska medborgare tror att tre av tio invånare i det egna landet är muslimer (rätt svar: åtta procent), amerikanska medborgare tror att 25 procent av alla amerikanska tonårsflickor blir gravida varje år (rätt svar: tre procent). Rapporten visar att de flesta befolkningar kraftigt överskattar arbetslösheten, andelen invandrare och antal mord medan valdeltagande och offentliga medel till välfärd underskattas.
Spelar det någon roll om vi vet vad vi pratar om i samhällsdebatten undrar professor Ilya Somin i en artikel i rapporten? Ja, felaktiga föreställningar kan driva fram policyförändringar som inte är rationella givet samhällsutvecklingen. Tror många att brottsligheten ökar sker satsningar på fel ställe och vi kanske accepterar myndigheters ingrepp i vårt privatliv vi inte borde tolerera. Tror många att andelen invandrare är större än det är riskerar främlingsfientligheten att växa och integrationsåtgärder hamna på fel ställe.
Men okunnighet är inte bara en fråga om kunskap, utan också en fråga om rationalitet. Att inte veta är också ett sätt att hålla svåra frågor ifrån sig. Att låna uppfattningar från människor man litar på är enklare än att undersöka själv. Att använda genvägar som på förhand intagna uppfattningar gör det lättare att få ihop den egna världsbilden. Kunskap kan välta min invanda värld. Kunskap kan innebära konsekvenser för mig själv.
Det är för vårt gemensamma bästa vi alla har ett ansvar för att försöka skaffa oss så rättvisande och korrekt kunskap om komplexa skeenden som vi bara kan, och att vara ödmjuka och inte tvärsäkra. Politiken handlar om att värdera och välja, men den processen blir så mycket klarare och bättre om den sker på kunskapsbas.
VÄNSTRA STRANDEN 
Fast sådana undersökningar tenderar väl snarare att mäta hur stort problem folk uppfattar något att vara snarare än absoluta tal? Det är mycket möjligt att mängden mord eller våldsbrott gått ned – men toleransen för mord och våldsbrott har kanske gått ned ännu mer under samma tid exempelvis. I någon mån så är det ju medborgarnas preferenser som får vara styrande för vilka policies som ska sättas in då.
Mycket annat har blivit otroligt mycket bättre i samhället och tekniken – då är det inte orimligt att förvänta sig av sina politiker att de avskaffar gängbrottslighet mer eller mindre omedelbart. Det är – idag – inte acceptabelt att bilar sprängs och 15-åringar skjuts till döds på mackar oavsett om fler alkoholister och limsniffare knivade ihjäl varandra 1970. Vad gäller trafik har vi en tydlig nollvision och utvecklingen är nästintill en obruten nedgång – vad gäller våldsbrottslighet tycks politiker och media vara upptagna med att tala om hur mycket bättre det trots allt blivit emedan det skjuts och kastas handgranater till höger och vänster. Det är möjligt att det var värre – men dagsläget är inte acceptabelt idag – och det är vad undersökningen ger uttryck för.
Vad gäller invandrare så gar det väl att göra med att folk upplever dem som många pga en kombination av att de syns (exempelvis muslimska kvinnor som bär mer eller mindre traditionella kläder), tenderar att i mindre utsträckning arbeta om dagarna än övriga samt bor smått. Detta får till följd att de spenderar mer tid i det offentliga rummet utan sysselsättning och upplevs som fler än de är.
Och det lägre arbetsdeltagandet är ju ett problem – oavsett om skälet till det problemet är egna traditioner eller strukturell rasism. Se svaret som ett uttryck för att detta behöver fixas. Igår.
Tonårsgraviditeter är förmodligen svårare än någonsin att kombinera med en vettig utbildning och rimliga karriärmöjligheter – och upplevs därför som ett större problem. Trots att de blivit färre.
Jag tycker man bör vara försiktig när man uttolkar dylika undersökningar innan man så att säga avfärdar resultaten eftersom de i absoluta tal ”har fel”. De ger snarare uttryck för befolkningens acceptans av ett fenomen mer än någon slags absolut nivå. Att uppskatta absoluta nivåer är nästintill omöjligt utan tillgång till data.
Rapporten använder sig systematiskt av länderjämförelser. Rapporten problematiserar också tolkningarna i enlighet med vad jag skriver. Det var därför jag länkade till den, så kan man läsa själv. Kraven på att politiska beslut skall följa opinionen brukar variera beroende på den egna positionen i frågan. Vi bör kliva ur den självupptagenheten om vi skall utveckla samhället tillsammans.
VS