Vi vet att livet har en början och ett slut, men jag har slutat tro på att det finns en linje däremellan. Istället är det en härva av erfarenheter och aktiviteter som omöjligen kan plattas till och rullas ut som en tidslinje. I varje enskilt ögonblick finns inte ens då och sedan – där impregneras istället mitt ”nu” av det som varit och förhoppningar om det som skall komma.
Så skrev jag i en ledarkrönika i Borås Tidning den 2 december, första advent 2018.
Ja, tiden från det att jag skrev det där och idag, tre veckor senare och med en dag kvar till julafton har förlupit som den brukar: med tända ljus, inköp av födelsedagspresenter till två i familjen och julklappar till fler. På många sätt har dagarna förflutit som de brukar, nämligen delvis som en tradition (alltså något som upprepas för att det upprepas) som skapar trygghet och närhet.
Jag önskar alla läsare en God Jul där tiden för några få timmar och minuter står stilla och där vi får befinna oss just mellan det är vårt då och vårt sedan – vårt nu.
VÄNSTRA STRANDEN 