Diktatorn i Minsk är den verklige terroristen

För ett par veckor sedan ägnade sig en stat i vår omedelbara närhet åt ett terrordåd. Ingen dödades och det blev inget rättsligt efterspel för gärningsmannen. Däremot för offret. Den 23 maj tog presidenten i Belarus, Alexander Lukasjenko, beslutet att med hjälp av det egna flygvapnet tvinga ner ett civilt flygplan på väg från ett EU-land (Grekland) till ett annat (Litauen) i Minsk. Allt i syfte att kunna arrestera regimkritikern Roman Protasevich och hans flickvän, som är rysk medborgare. Protasevich hade 2019 lämnat Belarus och var verksam i Polen där han tillsammans med en kollega ledde en regimkritisk nätkanal Nexta Telegram. Nexta Telegram var en avgörande informationskanal och samordnande struktur för de uppror som ägde rum i Belarus efter valet 2020. Ett val som diktatorn Alexander Lukasjenko påstod sig ha vunnit med sovjetiska siffror, ett både osannolikt och oacceptabelt resultat för den interna oppositionen. Liksom för de flesta demokratiskt sinnade övriga europeiska regimerna.

Sedan ett par veckor befinner sig Protasevich i fängelse och utsätts av allt att döma för tortyr och förnedring som leder till att han i nationell TV gör avbön och påstår sig vara terrorist. Hans mor – som också lämnat landet – vädjar om stöd för sin 26 år gamle son, och vilken mor skulle inte göra det?

I Sveriges radio berättade P1 idag om vilken tortyr och förnedring som tidigare idrottshjältar utsattes för efter att ha gripits för att ha deltagit i demonstrationer efter valet (i realiteten var personen på väg till ett matställe). I Godmorgon världen berättar Johanna Melen (Rysslandskorrespondens) om händelseförloppet just nu. Allt tyder på att Protasevich utsatts för olika former av tortyr, hot och förnedring och han kan nu användas för att släcka allt hopp hos den belarusiska motståndsrörelsen. Protasevich blir på detta sätt en oerhört dyrbar gåva för diktatorn i Minsk – genom att knäcka Protasevich och göra detta så publikt som möjligt kan han släcka allt hopp hos den organiserade motståndsrörelsen.

Sveriges utrikesminister Ann Linde har (förstås) krävt att Protasevich och hans flickvän skall släppas, EU har bannlyst luftrummet över Belarus och förbjudit det nationella flygbolaget att flyga över eller landa i EU. Ökade sanktioner har också riktats mot Lukasjenko. Det är bra. Men det räcker inte.

Alla svenska partiledare borde självklart gemensamt protestera mot den Belarusiska regimen och kräva att Protasevich och hans flickvän Sofia Sapega omedelbart släpps och kan lämna landet. Men, eftersom detta handlar om enskilda individers liv måste också andra vägar prövas just nu: finns kontakter med Ryssland som kan utnyttjas? finns diplomatiska kanaler som kan användas i tysthet? finns kulturella/sportsliga/ekonomiska nätverk som kan användas? Alla verktyg är idag nödvändiga att använda för att befria två unga människor från den belarusiska statens klor. Två unga människor vars enda brott var att de deltog i ett demokratiskt motstånd mot en diktator var regim är en kvarleva från den sovjetiska era vi borde lagt bakom oss för länge sedan. Därefter måste Sverige på olika sätt undersöka vad vi som land kan göra ytterligare för att stärka och stödja det organiserade motståndet mot den belarusiska regimen.

Befria Roman Protasevich och Sofia Sapega. Nu.