När jag år 2023 förstår att det finns församlingar som styrs utan församlingsdemokrati och där läsandet reducerats till texten på skärmen så blir jag orolig. Och lika orolig blir jag när jag tar del av diskussioner om huruvida alla medlemmar ska räknas när församlingens viktiga beslut fattas. Demokrati är inte bara majoritetsprincip, verkligen inte. Men demokrati kan heller inte fungera utan majoritetsstöd i avgörande frågor.
Så skrev jag i Tidningen Dagen den 14 april 2023 i en krönika på ledarsidan. Bakgrunden var både ett gammalt intresse för församlingsorganisation och styrning av kyrkliga organisationer och att jag uppmärksammat diskussioner inom frikyrkan där demokratiska principer ifrågasatts.
Det är vanligt att hävda att ”just nu” är vi i ett kristillstånd, särskilt läge eller ovanlig situation som kräver att man frångår normala principer för beslutsfattande om det tycks svårt att få igenom ett visst beslut. Klimatfrågan är väl ett typiskt exempel, om inte det är en kris som får oss att ifrågasätta demokratin så vore det väl konstigt? Men om vi tänker så då har vi inte ett styrelseskick som håller streck – en ordning måste hålla alla dagar, inte bara när solen skiner.
I kristen press har det de senaste månaderna rapporterats om församlingar som villkorar medlemmarnas röster med att de skall bidra ekonomiskt, vara i en viss ålder och/eller vara fysiskt närvarande i en viss omfattning. Det tänkesättet kommer alltid att missgynna minoriteter och grupper som inte ligger i mittfåran ifråga om livsstil och social position. Men det finns också församlingar (i de svenska samfunden) som centreras kring ledarskap på ett sätt som inte lämnar utrymme för demokratiska styrelseformer. Ett tydligt exempel är Hillsong Church, Sweden som saknar ”formellt medlemskap, och kyrkobesökarna kan varken rösta om styrelsens sammansättning eller om de ekonomiska besluten. I stället ligger all ekonomisk makt hos styrelsen, bestående av fyra svenskar och två personer från Hillsongs internationella gren.” (Dagen 8 aug 2022)
För dem som tycker att världen är hierarkisk till sin natur, att ordning och position är givna av en högre (eller inre) makt, så är demokratin en utmaning. Demokratins grundprincip säger ”en människa, en röst”. Den principen fanns på plats i frikyrkan i Sverige redan från början. Ja kvinnlig rösträtt finns till och med dokumenterad från kristna sammanhang i 1600-talets England. Och den idén bygger ytterst på tanken om varje människas ovillkorliga värde som individ; med handlingsfrihet, självbestämmande och värdighet. Om inte frikyrkan värnar det värdet i denna tid av populism och repression så vet jag inte vem som skall hålla stånd? Värna de demokratiska institutionerna, även i frikyrkosverige.
VÄNSTRA STRANDEN 