När söndagen går mot sitt slut har Sveriges hamnat på skuggsidan ifråga om två normalt sett stolta grenar: musik och ishockey. Det svenska landslaget i hockey har lyckats hamna utanför pallen i VM i Moskva och vår nationella stolthet har sårats i grunden när The Ark hamnade i den sista fjärdedelen av de deltagande länderna i Eurovisionsschlagerfestivalen.
Ifråga om hockeyn menar väl de flesta att det är stjärnorna från Nordamerika som saknas, men kanske också att presumtiva landslagsdeltagare känner för lite plikt och stolthet över sitt land. Debatten om Eurovisionsschlagern är lite mer spretig; allt från att det är en dum tävling till att schlager inte är någon vinnande genre längre.
Jag ansluter mig inte till dem som klagar på ”öststaterna” som bara ”röstar på varandra”. Men jag skulle vilja veta vilka grupper i de olika länderna som faktiskt röstar? Och hur populärt är arrangemanget i t ex Tyskland, Frankrike och Ryssland? Jag tycker också att det är en märklig ordning att melodierna numera kan spelas hur mycket som helst, inte bara i semin, före tävlingen.
Viktigast tror jag är att röstningsreglerna borde göras om – det är knappast förenligt med dagens globaliserade och individualiserade värld att Ryssland och Andorra har samma tyngd i en omröstning om populärkultur. Inför t ex jurygrupper, semifinalheat och viktad röstning.
Grundläggande tror jag är att för många av de länder som kom högt upp i listan så var artistframträdandet och ögonblicket i rampljuset präglat av stort nationellt allvar (nej, inte Ukraina) medan Frankrike, England, Sverige och Tyskland uppfattade tävlingen som en fråga om ironi, show och musikunderhållning. Kanske en mentalitetsfråga. När den egna statens självständighet som hos flera stater på Balkan tillkommit först efter blodiga krig så blir även musiken ett led i den nationella självreflektionen. Kanske också en fråga om historia. Tysklands Frank Sinatra-inspirerade bidrag kanske inte fungerar i länder där amerikansk kultur representerade ondskan själv fram till 1990?
Men det receptet hjälper nog inte det svenska hockeylaget. Där är det nog stjärnorna som måste hem.
VÄNSTRA STRANDEN 
Jag kan inte tycka att det är så angeläget med ”rättvisa” i röstningen när det gäller ett evenemang som är mera karneval och underhållning än tävling. Däremot är schlagerfestivalen, röstandet och diskussionen kring det hela ett väldigt spännande exempel på hur internationalisering går hand i hand med nationalism. Är det ”bra” eller ”dålig” nationalism som exponeras och odlas i det här sammanhanget? Själv vill jag gärna tro att det är ett gott tecken när Serbien segrar i en europeisk festival, med en from sång om bön, framförd av en artist som uttalar stöd för homosexuella. När gränsdragningar och stereotyper kraschar lite mot varann blir det svårare att upprätthålla enkla definitioner på vi och de. Hur tänker ni andra?
Har inte tittat på det eftersom jag bor i Europa, men reaktionerna i tidningen är ju hejdlöst roliga. Själv har jag kommit fram till att det är så här:
Ett trivsamt litet grannskap har samlats år efter år för att spela sälskapsspel. Föräldrarna de lite större länderna (Tyskland, Frankrike och UK) är mest med för att det är en trevlig stund med familj och vänner. Sen har vi tonåringen Italien som nu är lite too cool for school och skiter i det hela. Barnen Skandinavien som tar det på lite skämtsamt allvar och röstar på varandra för att slå de vuxna. Sen har man alltid bjudit in de lite glada och färgstarka familjerna Israel, Turkiet, Grekland och Cypern de är ju så trevliga och lite annorlunda kul sällskap. Alla skrattar och har trevligt liksom. Men av någon jäkla anledning har vaktmästaren, städerskan, fönsterputsaren och golvläggaren inte gått hem, helt objudna är de med i leken och som de beter sig sen. Inget hyfs, tar inte av sig skorna, talar högt, tar det på blodigt allvar. Tacka fan för att folk blir sura när de tränger sig på.
Annars håller jag med fredrik, det känns inte så angeläget med rättvis röstning, då kan de lägga ner efter att Ryssland, Tyskland och Turkiet har röstat.
eftersom jag inte bor i europa
Lunkan i mål så ordnar sig resten.