Är det bara jag som haft otur eller har årets upplaga av programmet ”Sommar” i P1 varit mer av PR-verksamhet än förr? Jag vet inte att jag hört så många uppmaningar att ”läsa min bok”, berättelser om ”min restaurang”, ”min blogg” eller om ”mina inspelningar” som denna sommar. På samma sätt har vi fått veta att sommarprataren valts ut därför att han/hon har startat det eller det företaget eller den eller den organisationen. Osedvanligt många PR-människor och managementfixerade personer tycks i år rymmas bland sommarpratarna. Alla har de kommit på saker, tänkt på saker eller saluför någon hemsnickrad filosofi som programmet blir ett forum för.
Jag vill höra en sommarpratare som förmår berätta någonting om sig själv som engagerar, som lyckas göra sitt eget liv allmängiltigt och som dessutom kan krydda med lite uppmuntran och utmaningar för mitt eget liv. Lena Olins ”Sommar” var ett för mig oväntat lyckat program. Liksom Jan Egelands. De hade något att berätta, de hade upplevt något och de vågade vara tveksamma, dröjande och kluvna.
VÄNSTRA STRANDEN 
Jag tror att Vänstra Stranden skulle bli en utmärkt Sommarpratare!
Det där går under avdelningen ”smicker”. Vänta tills du hört min röst, var inte så säker. /VS
Ofta när listan av sommarpratare presenterats har jag tänkt ”den där skulle jag vilja lyssna på”. I år när jag läste igenom listan reagerade jag istället med ”det fanns ju ingen som jag skulle vilja lyssna på”. En osedvanligt tråkigt urval av personer således, i alla fall från min synpunkt.
Kan bara hålla med. Kände samma sak – jag som lyssnat på stort intresse i många år. /VS
Jag har inte hört så många i år, men håller allmänt med dig i din besvikelse. En pratare som emellertid gjorde mycket starkt intryck på mig var Peter Rost. Han ”förmår berätta någonting om sig själv som engagerar, som lyckas göra sitt eget liv allmängiltigt”. Han vågade kanske inte vara tveksam, dröjande och kluven, men han var befriande fri från ideologiska utgångspunkter.
Hade väntat mig mycket av Rost, men visst blev det bitvis besvärande manschauvinistiskt?/VS
ah, men hur spännande skulle det inte kunna bli med Lina Sjöberg, missionärsbarnet/feministteologen som skrivit avhandling om sara lidmans jernbana och första mosebok? Nu blev det inte riktigt så kul som man hade hoppats, men nog är det ett spännande val?
Olov, missionärsbarn, västerbottensromantiker, lidman-fan
Också Lidman-fan, men då Sven Lidman… Sjöberg blev inte alls särskilt bra tyckte jag. Men valet var ju helt OK. Det håller jag med om./VS