Tomas Andersson Wij om den borgerliga regeringens kulturskymning

Dags igen för puff – en utmärkt text i söndagens Aftonbladet, skriven av musikern och sångaren Tomas Andersson Wij (som f ö var en underbar sommarpratare för en del år sedan). Den borgerliga regeringens intellektuella kollaps tecknas i utomordentliga välfunna formuleringar här.

9 reaktioner till “Tomas Andersson Wij om den borgerliga regeringens kulturskymning”

  1. Jag måste erkänna att jag är fasligt nyfiken på vem som kom fram till platt-tvn och vad de övriga inblandade tyckte. Jag menar, är inte platt-tv en sådan sak som man antingen köper för att man är en ”nyhets-och-mode tossing” eller för att man har råd och då vill undvika en stor tv?

    I båda fallen är väl ändå inte kronprinsessan målet? Hon, som många andra, kan ju köpa tvn själv utan problem ”om hon ville ha en”. Jag tycker verkligen att dom kunde gett henne något mer ”kulturellt” eller bara svenskt om man nu ska vara sån. Hon är tronarvinge i Sverige, dom styr politiskt i Sverige, hence en gemensam nämnare i Sverige…

  3. Gärningsmannen: ”Täbyborgerligheten har spätt ut sina fäders kultursyn med så mycket socker och nyliberalism att en själslig fetmaepidemi hotar. Deras nonchalans och naivitet är lika skrämmande som skrattretande: Konsten ska helst klara sig på marknadens villkor. Hellre en entreprenör bakom stafflit än ett geni. Poeter som inte säljer så mycket får börja skriva deckare i stället. Teatrarna får ha fler kändisar i huvudrollerna och mer naket på affischerna. För vilket företag vill annars sponsra ännu en deppig omvärldsanalys av Elfriede Jelinek?
    Kultur som ett privatnöje, inte som något vi gör tillsammans. Kultur som en lyx, inte som en basvara.” Duger det?

  4. Åsa: Vad jag förstått önskade Kronprinsessan sig just en platt-tv till sitt arbetsrum. Kanske kan det ha något att göra med ”vem som kom fram till platt-tvn”.

    Och då borde rimligen kritiken mot presentvalet falla rätt platt (förlåt…).

  5. Skall man behöva definiera konkreta exempel? Vilka bidrag har minskat? På vad sätt har kulturutbudet minskat? KONKRETA EXEMPEL. Förresten vill jag också ha en platt-TV. När får jag det, Fredrik? Jag fyller år imorgon…

  6. Dogge>
    Ja, jag antar att det är så det är när man ger presenter idag. Man frågar och sen köper man det som personen sagt att den vill ha…

    Fast jag tycker att det är lite trist, för att inte säga fantasilöst av regeringen, om det är så det har gått till.

    Jaja, det var mest att dom hade en chans att skina och missade det, igen.

  7. Gärningsmannen: nu är det ju helt korrekt inte konkreta åtgärder som Andersson Wij skriver om utan om attityder. Mig veterligen är regeringens kulturpolitik fortfarande väldigt odefinierad, men när paret Reinfeldt utfrågas om sin kulturella smak är det väl namn som Carl Larsson och Per Gessle som brukar nämnas. Det är namn som inte imponerar på mig iaf – det är nästan så att man längtar tillbaka till den förre grosshandlar-patronens tid. Då gällde flosklerna åtminstone något mer utmanande kultur som Ivar Lo-Johansson och svenska psalmer. Det måste vara ett helvete att vara konservativ i det här landet. Fast man kan ju börja rösta på Major Björklund och få någon sorts litteraturkanon på köpet. Kanske (nu visade det sig ju att få i Folkpartiets ledning verkligen läst de böcker de själva lyfte fram som särskilt välgörande och bildande, men ändå…).

    Kulturministern om sin ”vision” på DN Debatt f.ö:

    http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=665520

  8. Så sant – att kritisera den bogerliga regeringens kulturpolitik med KONKRETA exempel är svårt eftersom politiken är precis så undanglidande och nonchalant som TAW är inne på./VS

Kommentarer är stängda.