Jag har tillbringat förmiddagen framför TV:n! Budgetdebatten. Personligen begriper jag ganska väl vad det är regeringen vill uppnå, och om det kan man ha olika meningar. Men jag menar att Borg är naiv i sina försök att få igenom politiken och dessutom förvänta sig att opinionen skall applådera.
När Borg t ex talar om ”arbetslinjen” så menar han egentligen att en väldigt stor del av de arbetslösa och sjukskrivna faktiskt kan jobba och då skall göra det. De använder således försäkringssystemet på ett orättfärdigt sätt. Han menar inte bara att människor skall vara självförsörjande och erbjudas arbeten i större utsträckning än hittills. Han menar inte heller att vuxenutbildningen skall komplettera arbetslösas kompetens eller att studenter skall sätta studierna först. Hans grundsyn är att det är ekonomiska drivkrafter som får människor att agera och därmed kommer de ”fuskande” att ta jobb om försäkringsbeloppet blir tillräckligt lågt. Och visst kan ekonomiska styrmedel vara väsentliga. Men vad Borg glömmer är att samhället är mycket mer komplext än det isolerade teoria-rum som ekonomer arbetar med. Ekonomerna har inte fel, men politik har en mängd oväntade och oönskade konsekvenser eftersom vi människor förmår att anpassa oss till nya system. Anpassa oss så att vi kan fortsätta att leva ungefär som vi gjort förut. I den här frågan får vi kanske människor som istället för att ta ett låginkomstjobb lever på extremt låga inkomster och som därför jobbar svart, blir sjuka eller återgår i missbruk. Kanske ökar också socialbidragen, vilket leder människor från försörjningar via försäkringar till försörjning via bidrag. Något som regeringen uttryckligen sagt att man inte vill ha. (Hur nu vårdnadsbidraget går ihop med arbetslinjen – men det är väl en annan historia.) Därför är politik svårt, men Borg verkar inte ha erfarenhet av att stöta och blöta politiska förslag i allt från partiföreningar till landstingsfullmäktige. Han har lärt sig politiken på ritbordet.
Moderaterna i regeringen lutar sig också för mycket emot tanken att människor vill ha en politik som gynnar dem själva. Möjligen vill många moderater det, men en överväldigande majoritet av väljarna lutar mer åt nyttan för kollektivet. Väljarna önskar en politik som ger alla en grundläggande trygghet, standard och frihet oavsett i vilken samhällsposition man befinner sig. Väljarna tänker mycket mer på vilket slags samhälle de önskar för framtiden än på sin egen plånbok. (Läs mer i Holmbergs & Oscarssons ”Väljare” från 2004) I Sverige litar vi också mycket på varandra. Regeringens politik kan öka misstänksamheten mellan människor – numera talar alla i Rosenbad om ”fusket” – snarare än öka viljan att bidra till det gemensamma. Konfliktnivån ökar i Sverige när människor tittar snett på varandra och klyftorna vidgas. Hur stort är fusket? Ingen vet. Och vad är ”fusk”: Slarv, misstag, bedrägeri eller myndigheternas egna dåliga rutiner? För mig är allt som inte kan bevisas vara bedrägeri hederligt. Någon gråzon där begreppet ”fusk” har relevans finns inte.
Enskilda människor får sitta emellan när regeringens ritbordspolitik genomförs. Det är inte utan att man får en leninistisk tes i huvudet: Man måste knäcka ägg för att göra omelett.
VÄNSTRA STRANDEN 
Det är alltid borgerligeten som tror att politik är lika med att välja den bästa tekniska lösningen på ett poblem. Idén om intresseharmoni blir ett maktmedel för att förminska politiken. Argument i linje med ”sunt förnuft säger oss att…” bör bemötas med frågan ”for who is any sense common?”.
Lite orättvist mot borgarna kan jag tycka att det är att vinkla det som om att dom kommer och tar pengar som folk har rätt till…. som du skriver, det handlar i vissa fall om att det inte ska gå att felaktigt (mot iden) få pengar och bidrag och detta borde egentligen inte socialdemokraterna vara emot. Dom borde egentligen vara mest för att man har ett system ”för dig som betalat och som har rätt till hjälp, inga myglare för dom får hjälpa på annat sätt”.
Alltså att det inte ska vara ersättning från kassa A utan det är en annan typ av ersättning så att det blir rätt. Jag tycker det vore bra om man kunde erkänna det från S-s sida… men visst, det är väl enklare att gnälla eller vara tyst och hoppas på att folket känner sig slagna.
Personligen tycker jag att vi har den regering vi förtjänar. Dom som röstade borgligt måste väl förstått att det var så här det skulle bli? Dom har ju inte gjort annat än följt sitt program, bortsett från försvaret, egentligen… så att vända kappan efter vinden nu är ju lite barnsligt i mina ögon.
Jag menade inte att man hade ”rätt” att gå på A-kassa i 18 år eller vilka hemska exempel som nu dragits fram. Men jag tror att det behövs mycket mera än ekonomiska incitament för att en stor grupp arbetslösa/sjuka skall kunna komma tillbaka. Där finns risken att man istället hittar ett tras-proletärt sätt att leva som gör saken etter värre. Jag förstår faktiskt inte hur regeringen kan utgå från att det är de deltidsarbetande kvinnornas eget fel att det bara får 88 % eller 74% procent! Förslaget om rätt till heltid var ju mycket mer kraftfullt då det satte press på slappa arbetsgivare som tycker det är fint att ha en halvtidsanställd tjej som man kan tubba att göra extra-timmar precis efter omsättningen på patienter, kunder eller varor. Nu hamnar ju den tjejen i valet mellan urdålig lön eller hel A-kassa och tappar kanske kontakten med arbetsmarknaden helt.
Håller med om att det är pinsamt med folk som ”ångrar sig” nu. Samma personer som sa att det var ”ingen skillnad” mellan blocken. Använd huvudet till att tänka med, säger jag. Gör gärna det inför nästa val./VS
Som en brittisk politiker kommenterade: det är inte säkert att det blir omelett bara för att man knäcker en massa ägg.
Nä, det kan ju bli äggröra också…/VS