Sarkozy och strejkerna

Så var då Vänstra Stranden äntligen hemma igen. Och drog i ett enda djupt andetag in det mjuka ljuset, den milda vinden och …ljudet av Internationalen på Bd Edgar Quintet! Av en slump hamnade jag mitt i en av de riktigt stora demonstrationerna av strejkande statstjänstemän på deras speciella strejkdag igår. Polisbevakningen var enorm, i mitt blickfång fanns åtta piketer från den lokala polisen och sedan dök lika många mörka piketer från gendarmeriet upp. Men allt gick lugnt till.

De strejkande transportarbetarna (som strejkat i åtta dagar) har dock inte det franska folket med sig. Nästan 70 procent menar i olika opinionsundersökningar att strejken är ”injuste” och att Sarkozy skall stå på sig. Idag har förhandlingarna inletts och det mesta tyder på att kulmen i strejkerna är nådd. Inom den nationella järnvägen går man t ex tillbaka till arbetet nu.

De förmånliga pensionsvillkor som ligger i botten av strejken har gamla anor. I de flesta fransmäns ögon har de inte längre legitimitet. Problemet är dock att dessa villkor har utgjort förutsättningar för lönevillkor och anställningsförhållanden inom sektorn. Att riva upp pensionsbestämmelserna blir därför ett slags retroaktiv lagstiftning. Förhandlingsläget är besvärligt, men Sarkozy har ett folkligt mandat för sin linje. De strejkande har dock visat att de kräver respekt för ingångna avtal. Ni vidtar en lång serie diskussioner där avtalsvillkoren skall preciseras. Läs mer på www.lemonde.fr eller www.liberation.fr

Även om Sarkozy uppfattas vinna det här slaget kommer hans handlingsfrihet inför kommande förhandlingar att minska. Han har många konfrontationer med statsanställda framför sig och för hans del gäller det att hålla tempo. Något som han i och för sig inte haft några problem med hittills…