Försvarsberedningen lämnade igår sin bedömning av hotbilderna mot Sverige till försvarsministern. Jag har inte haft möjlighet att läsa hela utredningen men ett par saker i sammanfattningen får mig verkligen att höja på ögonbrynen.
I sammanfattningen anges att Sverige ”inte skall vara passivt” om ett annat EU-land angrips, liksom om ett annat nordiskt land angrips. Och att Sverige ”förväntar sig” att dessa länder agerar likadant. Är det NATO:s ömsesidiga säkerhetsgarantier som nu skrivs in i svensk politik? Vill vi bli undsatta av ett land vars medlemskap i en militärallians innebär att vi tas in under ett kärnvapenparaply?
Samma resonemang försökte statsminister Carl Bildt föra i början av 1990-talet när han talade om att vi inte kunde ”stå likgiltiga” för ett angrepp på de baltiska staterna. Och samma fråga som ställdes då kan ställas nu: Vad betyder detta i operativa termer?
När beredningen tonar ned de militära hoten från Ryssland menar jag att beredningen resonerar ologiskt. Om man förväntar sig stöd till Sverige – eller svenskt stöd – i ett skarpt läge så kommer rimligen den ryska misstänksamheten stiga till oanade höjder. Putins ovilja att tillåta baser för amerikanskt missilförsvar i östra Europa är bara en försmak.
Jag tycker också att det är patetiskt att säga att det värsta hotet mot Sverige är klimathotet. Vad har försvaret med det att göra? Taktiken är en maktstrategi, precis som att alltid svara ”Jesus” på varje teologisk fråga. Det är alltid rätt, men avleder uppmärksamheten från som frågeställaren vill veta samtidigt som det är omöjligt att säga emot.
VÄNSTRA STRANDEN 
Högern har alltid varit ruskig vad gällt utrikespolitiken och militärpolitiken. Idag verkar det väl dessutom som om den svenska regeringen litar på att andra länders militärer ska försvara Sverige (vilket även s verkade förlita sig på), eftersom man i praktiken monterar ner allt vad svenskt försvar heter. (De där käcka specialförbanden vi ska ha istället ska fylla helt andra funktioner än att försvara Sverige mot yttre fienden.)
Det går nämligen inte att kalla in totalt outbildade personer i ett skarpt läge, och tro att de klarar av att försvara landet.
Det finns ett par saker som skulle underlätta för resonmangets skull om man kunde klarlägga från Försvarsberedningen.
1. Hur är det med värnplikten? Vill vi ha en yrkesarme eller ska vi ha allmän värnplikt? (detta kommer ju påverka hur mycket folk vi har att tillgå vid en eventuell mobilisering)
2. Om vi nu ska ut i krig för att hjälpa våra ”grannar” i EUländer, innebär detta även nya medlemmar som kanske kommer stå mot gamla eller tex. mot Ryssland? (Är det troligt att dessa länder verkligen skulle göra samma sak för oss? Och kan vi verkligen hjälpa till med vårt tafatta mycket nedmonterade försvar?!)
3. Hur ska vi ha det med vår försvarsindustri? Är det något vi ska fortsätta stödja eller är det så att vi ska förlita oss på att vi får köpa materiel av andra ”EUländer” och därmed få lite mer beroendeställning?
4. Är det verkligen rimligt att Sveriges försvar i dig behöver 300 dagar för att mobiliseras och då har vi ändå lämnat hela norra delen oförsvarat och kan inte riktigt hävda att vi har en flotta ute i Östersjön?
Summa summarum; någon typ av diskussion VAR vi anser att vi ska vara om 10 år vore nog nödvändig att ha. Just nu är det som en blandning av hackat och malet och det är som vi alla vet inte världen smartaste blandning…