Den statsvetenskapliga forskningen har länge varit maniskt upptagen med demokrati, demokratisering och demokratiforskning. Därigenom har man helt och hållet kommit att missförstå och bortse ifrån det som är statsvetenskapens ursrpungliga kärna, nämligen frågan om avvägningen mellan makt och rätt. Alla former för institutionalisering av denna avvägning borde vara det primära studieobjektet inom statsvetenskapen, på alla nivåer, i alla tider, på alla platser och i alla stadier.
Professorn i statsvetenskap vid Åbo Akademi Lauri Karvonen har tidigare försett oss med en mängd utmärkta böcker kring centrala begrepp inom statsvetenskapen och nu har han lyckliggjort oss ännu en gång. Med sin bok ”Diktatur. Om ofrihetens politiska system” visar han att ett perspektivbyte skapar förutsättningar för nya förklaringsansatser, forskningsproblem och förståelser. Karvonen gör en teoretisk genomgång av diktaturbegreppet, en empirisk kategorisering på makronivå och därefter nedslag i några enskilda fall. Att han åter-introducerar numera bortglömda – men analytiskt sylvassa – klassiker som Lipset, Rokkan, Moore och Sartori gör boken än mer intressant.
À propos boken så kan jag inte låta bli att fundera på vilka mekanismer som skapar det goda livet för världens människor. Är t ex det faktum att Tchad anges vara världens mest korrumperade land verkligen nyckeln till lösningen på den långvariga krisen där? Enligt Karvonens analys är korruptionen endast ett av många symptom på den ineffektivitet som kännetecknar olika varianter av diktatur som styrelseskick.
VÄNSTRA STRANDEN 
Det här ser intressant ut, men jag förväntar mig att bli besviken. Det förefaller utifrån Strandens text som att Karvonen fortsätter i den liberala villfarelsen att jämställa parlamentarism/liberalism med demokrati. Det förefaller mig vara symptomatiskt idag: ju mer liberalism vi får (ekonomisk avreglering, kraftigare skydd för äganderätt, mer marknadorienterat tänkande i offentlig verksamhet, internationella överenskommelser av modell EU-konstitutionen, etc.), desto mindre demokrati (i form av folkligt inflytande i enkel mening, dvs vad vi skulle kunna besluta om i direkta val eller ens parlamenten) får vi. När ska vi se den insikten nå nordiska universitetsinsitutioner på ett meningsfullt sätt?
Nja, tycker Karvonen är betydligt mer nyanserad. Kolla in./VS
Det känns som symptomatiskt att min genereation (den där 70tal mer mot 80tal) är dom som vänder historia ryggen eftersom de vi lär oss av redan har gjort det – tidiga 70talister/sena 60talister med de AKTIVA föräldrarna…
Statskunskapen påminner mig om nationalekonomin där man inte längre funderar över begränsningarna med kapitalism och konsumtionsekonomi eftersom det är ”det enda rätta”. Att säga något annat är att vara för planekonomi och mot liberalism.
Jag undrar när vi får läsa om medborgarnas rättigheter vs företagen och var maktbalansen egentligen ska upprätthållas?! Min cyniska sida säger ingenstans, men så bor jag för tillfället i USA där man kommit längre på den ”fria ekonomin där företag ska få vara fria”
Kan bara hålla med, behövs mer djupsinnigt ifrågasättande. Det finns, men det kvävs i ”publish-or-parish”-träsket./VS