I måndags hade jag en recension av boken ”Betraktelser över en postpolitisk samtid” (red: Tesfahuney och Dahlstedt) i Svenska Dagbladet. Jag erkänner mig lite skeptisk till begreppet post-politik som ett analytiskt begrepp men ser också poängerna med beskrivningen av samtiden i dessa termer. Jag skriver bl a att
…vi ser entreprenörerna som vår tids hjältar. Enskilda riksdagsledamöter som går emot partilinjen skulle kunna liknas vid en entreprenör som vunnit sitt mandat på en viss tematik och som är villig att offra en del för sin ståndpunkt. Också kulten av Batman kan illustrera entreprenören, med känslighet för marknadens behov. Batman är anpassningsbar och flexibel, hans rätta jag är fördolt men han kommer när han behövs. Och han slår ned på den ondska som stadens politiska ledning inte rår på. Entreprenören är vår tids dygdeideal, inte den plikttrogne industriarbetaren, lojale partiarbetaren eller den punktlige kanslisten.
Läs mer här.
VÄNSTRA STRANDEN 
Tack för en intressant artikel! Har du några alternativa begrepp att föreslå när det gäller ”post-politik”? Just det begreppet hänger ju upp sig på en viss definition av politik som vi skulle ha rört oss bortom. Innebär det att svaret borde vara re-politisering (tycks vara svaret från reformistiskt och parlamentariskt inriktade personer) eller en motsvarande post-politisering av själva arbetet (vilket väl är vad neo-/post-autonomister gör t.ex., eller för den delen utomparlamentariska aktionsgrupper som Klimax, AFA etc.)?
Nej, några direkta förslag har jag inte men jag har i andra sammanhang talat om ”ultramodernitet” för att beskriva den samhällsförändring (med rötter i moderniteten) som vi lever i. Avseende just politiken tycker jag nog att vi borde vara öppna för att innehållet i det vi kallar politik förändras. Det nya begreppet måste ha en teoretisk botten, inte bara vara ett ”post-” ord som egentligen parasiterar på det ursprungliga begreppet./VS