Under veckan har debatten stormat kring de tre svenskar som tillsammans med en två-åring befinner sig i Pakistan. En av dem är Mehdi Ghezali som en gång satt fängslad på Guantanamo-basen, utan att någonsin åtalas. Utrikesminister Carl Bildt har markerat avstånd och inte visat någon större entusiasm för att få hem dem, Ghezalis gamla hjälpare från tiden i Guantanamo har talat om dåligt omdöme och i Debatt i SvT framfördes argument om förföljelse av muslimer i Sverige.
Jag har upprörts över hela diskussionen. Jag är dödstrött på att människor kategoriseras utefter en-faldiga identitetsperspektiv och behandlas som om deras medborgarskap vore villkorligt.
Låt oss titta på fakta i målet: Tre svenska medborgare (om jag är rätt underrättad) har fängslats av pakistanska myndigheter. Ännu har inget åtal väckts och det är t o m oklart vad de anklagas för. Ingen av dessa individer är dömd för brott i Sverige (såvitt jag vet). Är inte den självklara reaktionen då att A) få fram vad de anklagas för B) få till en rättssäker process. Om det sistnämnda inte kan garanteras (vilket de flesta bedömare tvivlar på, t ex i Aktuellt häromdagen) så bör Sverige göra allt som står i vår makt för att få dessa medborgare till Sverige.
Ingenting annat är intressant. Vilken religion, vilken hudfärg, vilka namn eller vilka motiv dessa människor haft för att åka till Pakistan är faktiskt helt ointressant.Det är vad som kallas rättsstat.
VÄNSTRA STRANDEN 