Om kronprinsessan Victoria skall få fortsätta att vara kronprinsessa och sedan bli drottning så tycker jag att hon måste slå upp förlovningen med Daniel Westling. För min del får hon (bör hon kanske t o m) välja kärleken och gifta sig med den hon älskar och den hon vill ha. Men en drottning eller kung kan inte låta sitt hjärta gå före landet. (Vilket gäller Carl XVI Gustav också förstås.)
Igår hörde jag programserien i Vetenskapsradion Historia med Bo Eriksson om Vasakungarnas kärleksäventyr och t ex om Karl den IX:es frilla (fasta för-äktenskapliga förbindelser var frilloförbindelser) Karin Nilsdotter som fick en son med kungen, Carl Carlsson Gyllenhielm, som det gick mycket bra för. Karin gifte sig, efter förhållandet med kungen, med en adelsman. Något som var det vanliga för frillorna. Både frillobarnen och frillorna togs väl om hand även om de inte var arvtagare till tronen. Kungen gifte sig nämligen inte av kärlek – även om det kanske blev kärlek av det – utan för att åstadkomma något som var bra för landet och få en partner som kunde bistå honom i ledningen av landet. (Bristen på sådana egenskaper var problemet med Erik XIV:s giftermål med sin frilla Karin Månsdotter, inte att han gifte sig av kärlek.)
Nu kan man ju säga att monarkin inte har den rollen längre. Nej, må så vara, men frågan är då vilken roll monarkin har? Om monarkin skall ha något som helst berättigande måste det ju vara värnandet om riket och framgången för landet som är det centrala. Poängen kan väl inte vara att bidra till kommersiella mediers vinster? Eller är de i maskopi, Bernadotterna och mediemagnaterna? tror jag inte. På vasakungarnas tid var det lämpligt att välja gemåler från fursteätter och kungahus som man ville hålla sig väl med, men vad skulle motsvarande förhållande vara idag?
Borde kanske Victoria gifta sig med en kinesisk partitopp eller en av de ryska oligarkerna? Eller varför inte en lämplig EU-kille – någon lämplig belgisk eller tysk prins som kan vara en del av Sveriges arbete för att bli en viktigare part i EU. Daniel kan väl betraktas som en bra ”frille”, Karl XVI Gustav ordnar säkert ett bra äktenskap med någon adlig Ribbing eller Sparre för honom när Victoria måste ta sig en riktig gemål. Om hon inte vill abdikera förstås.
Om Sveriges statsskick skall vara monarki så skall den traditionen och auktoriteten också upprätthållas.
Om du tycker att jag argumenterar fånigt så kanske du bör fundera på logiken i att ha en monarki överhuvudtaget.
VÄNSTRA STRANDEN 
Inga statsskick har något med logik att göra…
Eller snarare: inga existerande statsskick strider mot logikens lagar…
Hm, om du menar logik i dess matematiska betydelse håller jag med dig. Men inte du menar politisk logik. Jag har mycket svårt att se några goda argument för en ärftlig monarkin om det inte spelar någon roll vem som sitter på tronen. Den ärftliga monarkin måste rimligen bygga på hereditära, patriarkala och nationella traditioner. Jag har aldrig haft något emot monarkin men under senare år har jag bärjat tvivla mycket bestämt på dess ändamålsenlighet.
VS
Klart att monarkin är en medeltida historia som vi borde göra oss av med. Men när vi nu har den, så tror jag det kan vara ganska bra att Viktoria gifter sig med en ”vanlig” grabb. Hon får faktiskt viss insikt i vanliga människors liv och villkor via honom, något som kungahuset nog inte alls haft tidigare.
Kerstin: Fast det förutsätter väl att det är hon som kliver nedåt och inte han som kliver uppåt? (Vilket ju inte är fallet.)
VS
Nja, hon träffar ju hans familj ex. besöker den ibland och bor hos den ibland – i en vanlig liten svensk håla. Hur många kungliga har fått uppleva något sådant?
Och tror du inte Daniel och Viktoria pratar med varandra ibland också?
Är det inte så att monarkin fullständigt anpassat sig till dokusåpans medialogik och därmed blivit högst ändamålsenlig för videokratins politiska logik? Victorias kärleksbekymmer blir så mycket mer aktuella och värdiga OM de visas upp i sin fulla mänsklighet. Det är helt rätt enligt denna logik att traditionella patriarkala mönster ifrågasätts och utmanas – det är enda sättet för monarkin att överleva i denna nya tid. Victoria och Daniels barn kanske kan finna sin framtida partner inom ramen för en daglig tv-såpa kallad ”Vem vill gifta sig kungligt?”.
Kerstin: Frågan om de lär få en chans att prata? Skämt åsido, det brukar bli anpassning uppåt på statuskedjan i sådana äktenskap.
Hjalmar: Jo, det är en funktion för monarkin. Den utgör en av de få kvarvarande fenomenen i en reellt gemensam offentlighet. Det sista förslag låter lysande – har du informerat han som producerade ”Den stora resan”? Låter som nästa projekt för honom.
VS
Vänstra stranden skriver:
…det brukar bli anpassning uppåt på statuskedjan i sådana äktenskap.
Jodå, jag föreställer mig inte att paret ska leva som en genomsnittlig familj, för att anpassas sig till Daniels bakgrund, jag talade om ”inblickar” i vanligt liv för Viktoria, som andra kungligheter inte fått. Det är liksom något annat än det du talar om.
Jag personligen anser att vi bara kan ge kungen sparken och stryka lite delar i grundlagen och ändra följande: Monarkens officiella uppgifter inrikes sköts av talmannen och utrikes statsministern/utrikesministern. Det blir ingen som helst skillnad för svenska folket och vi kan ha en parlamentarisk republik utan statschef.
O. Noaksson:
”Det blir ingen som helst skillnad för svenska folket”
Det blir stor känslomässig skillnad för svenska folket.
J. Mikael Olsson:
Jag skulle säga att nej, inte egentligen. Jag tror Sverige inte förstår att vi på pappret är en republik med en monark.
Att avskaffa monarkin skulle nog medföra en hel del konvulsioner, på många plan. Jag är verkligen ambivalent. Monarkin har aldrig provocerat mig på det sätt som jag förstår att många andra provocerats, tvärtom har jag tyckt att det kan väl vara en bra idé att låta en familj inkarnera traditionen när så mycket annat förändras. Men måste man då inte upprätthålla avståndet till folket? Mitt svar är ”jo”. Den som lever får se…/VS