Etikett: kronprinsessan Victoria

Jippobevakning kring Victorias bröllop

Republikanska föreningen har skrivit till SvT och påtalat att bevakningen av Kronprinsessan Victorias bröllop med Daniel Westling mera liknar ett reklamjippo än samhällsbevakning. Jag både håller med och håller inte med – Sverige är en monarki och det är vår blivande statschef som ska förmälas. Det är trots allt en väldigt central handling i en nationalstats liv. Men jag upplever samma främlingsskap inför bevakningen som Republikanska föreningen ger uttryck för vad det gäller formen. Men här menar jag att även regeringen ingår i ”hejaklacken”. Handelsminister Ewa Björling (så typiskt att det är just handelsministern) presenterade idag på en presskonferens hur Sverige skall marknadsföras i samband med bröllopet.

Jag har avsevärda invändningar mot att bröllopet mellan den blivande statschefen och Daniel Westling bevakas som om det vore en kändisfest på Stureplan alternativt en mässa för utlandshandel. SvT hyr in Ebba von Sydow, en skribent som är känd enbart för att hon är känd och sysslar med kända människor och mode, för att vara galjonsfrigur. Stockholms stad talar om veckan kring bröllopet som en kärleksvecka (fast på engelska…). Monarkin är en inkarnation av nationalstaten – antingen är Sverige så billigt och vulgärt som bevakningen ger sken av, eller så lyckas inte vårt kungahus leva upp till de förväntningar man torde kunna ha på ett dito.

Med tanke på hur bevakningen planeras att skötas tror jag inte att det blir vare sig någon kärlek eller någon högtidlighet kvar. Om kungahuset och monarkin enbart är till för att få snurr på den svenska utrikeshandeln, göra om nationalstaten till ett varumärke och ge medborgarna en chans att njuta av flärd och skönhet – ja då är nog storleken på bevakningen defintivt för flera nummer för stor!

Victoria borde inte få gifta sig med Daniel

Om kronprinsessan Victoria skall få fortsätta att vara kronprinsessa och sedan bli drottning så tycker jag att hon måste slå upp förlovningen med Daniel Westling. För min del får hon (bör hon kanske t o m) välja kärleken och gifta sig med den hon älskar och den hon vill ha. Men en drottning eller kung kan inte låta sitt hjärta gå före landet. (Vilket gäller Carl XVI Gustav också förstås.)

Igår hörde jag programserien i Vetenskapsradion Historia med Bo Eriksson om Vasakungarnas kärleksäventyr och t ex om Karl den IX:es frilla (fasta för-äktenskapliga förbindelser var frilloförbindelser) Karin Nilsdotter som fick en son med kungen, Carl Carlsson Gyllenhielm, som det gick mycket bra för. Karin gifte sig, efter förhållandet med kungen, med en adelsman. Något som var det vanliga för frillorna. Både frillobarnen och frillorna togs väl om hand även om de inte var arvtagare till tronen. Kungen gifte sig nämligen inte av kärlek – även om det kanske blev kärlek av det – utan för att åstadkomma något som var bra för landet och få en partner som kunde bistå honom i ledningen av landet. (Bristen på sådana egenskaper var problemet med Erik XIV:s giftermål med sin frilla Karin Månsdotter, inte att han gifte sig av kärlek.)

Nu kan man ju säga att monarkin inte har den rollen längre. Nej, må så vara, men frågan är då vilken roll monarkin har? Om monarkin skall ha något som helst berättigande måste det ju vara värnandet om riket och framgången för landet som är det centrala. Poängen kan väl inte vara att bidra till kommersiella mediers vinster? Eller är de i maskopi, Bernadotterna och mediemagnaterna? tror jag inte. På vasakungarnas tid var det lämpligt att välja gemåler från fursteätter och kungahus som man ville hålla sig väl med, men vad skulle motsvarande förhållande vara idag?

Borde kanske Victoria gifta sig med en kinesisk partitopp eller en av de ryska oligarkerna? Eller varför inte en lämplig EU-kille – någon lämplig belgisk eller tysk prins som kan vara en del av Sveriges arbete för att bli en viktigare part i EU. Daniel kan väl betraktas som en bra ”frille”, Karl XVI Gustav ordnar säkert ett bra äktenskap med någon adlig Ribbing eller Sparre för honom när Victoria måste ta sig en riktig gemål. Om hon inte vill abdikera förstås.

Om Sveriges statsskick skall vara monarki så skall den traditionen och auktoriteten också upprätthållas.

Om du tycker att jag argumenterar fånigt så kanske du bör fundera på logiken i att ha en monarki överhuvudtaget.