Jesper Meijling, doktorand som forskar om marknaden som fenomen, skriver idag på DN Debatt om att kejsaren är naken. Han påpekar att svenska politiker haft en naiv och ideologiskt bestämd uppfattning om vad marknaden kan bidra med i den offentliga sektorn. Under senare tid har jag börjat tro att svenska politiker inte härdats i relation till marknader på ett sådant sätt att man fullt ut förstår hur de fungerar. Sverige har varit lite av en skyddad verkstad från marknadsstormarna därutanför. Sverige valde tidigt en annan väg, en väg där marknaden skulle styras, regleras och tuktas för att vara drivkraft i en utveckling som bestämdes på politisk-demokratisk väg. Den tiden är dock slut.
I Sverige har därmed kanske marknaden fått spela rollen av den frånvarande pappan, den som man ”vet” kan lösa alla vardagsproblem och som lever vidare i en mytisk föreställningsvärld. Att den naiva föreställningen varit särskilt stark hos borgerliga politiker är väl rimligt att tro, men naiviteten är på intet sätt begränsad efter partipolitiska hänsyn. Istället finns nog sambandet mellan ideologisk blindhet och naivitet.
Det borde inte vara så fruktansvärt svårt att inse hur vi i den skattefinansierade vårdapparaten befinner oss i en närmast motsatt situation: en avgränsad, budgetstyrd, tämligen färdigdefinierad verksamhet som auktioneras ut som den är. Därför kan inte vinsten skapas och ökas genom en expansion utåt – den möjligheten är stängd. Det ekonomiska expansionsutrymme som återstår för en vinstdrivande verksamhet är då bara att ”pressa inåt”, mot det som har någon form av rörlighet inuti verksamheten: kostnader, behov, trygghetsnivåer, hygiennivåer och så vidare.
Läs artikeln här.
Läs min tidigare post om hur marknadens incitament påverkar offentlig sektor.
J. Mejling skriver väldigt bra och är mycket läsvärd. Han påpekar också på problemet med att välja
Vi alla lever i värld där information och kunskap är asymmetrisk dvs att någon vet mer än jag. Det är ett stort problem när vi handlar bilar, hus, mat, kläder mm. Samhället/företag försöker lösa detta problem med garantier, innehållsförteckningar, häva köp, ångerrätt, informationsplikt mm. Det värsta som kan hända är att vi förlorar pengar. Vilket självklart är jobbigt
I en skola, vård och omsorg finns också den asymmetriska relationen. Vi litar på att läraren skolan är bra för våra barn. Vad annat kan vi göra? Hur många är fysiker, kemister, spansk -kunniga mm. Nej vi litar på läraren. Likadant är det med vården. Tillit är grunden för den här verksamheten. För hur reklamerar vi dålig undervisning? Även om skolan får stänga efter en inspektion har ju barnen kanske gått där i flera år! Åren är till spillo! Kunskap måste hämtas igen. Vilket är urjobbigt och kanske påverkar barnet resten av livet!
Hur reklamerar men ett äldreboende? När personen har sina liggsår, sina blöta blöjor och kanske är död, vad gör vi då? Ja, det går inte. Vi kan inte ha ett system där vi ska välja bort dåliga skolor, usla äldreboenden, dålig vård mm, det är direkt ovärdigt och fientligt mot människovärdet. Vi måste ha system där skola, vård och omsorg fungerar även om informationen är asymmetrisk. Vi måste kunna lita på den vi möter! Alla skolor måste vara bra. All vård måste vara bra. Alla äldreboenden måste vara bra. Vinst och omsorg har inget med varandra att göra. Vad jag vet kan vi inte reklamera våra liv!!!!!?
Henrik: Ang vad du skriver kanske kan den här artikeln intressera? http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.123223-debatt-28-12-marie-demker-den-vanskliga-valfriheten Den är två år gammal, men känns märkligt aktuell…
VS
VS! GP texten är mycket läsvärd och aktuell!
Henrik: Tack!
VS