För snart fyra år sedan sände jag in det första kapitelmanuskriptet med titeln ”Scandinavian right wing parties: diversity more than convergence”. Igår förmiddag anlände den färdiga boken: ”Mapping the extreme right in contemporary Europe. From local to transnational” under redaktörskap av Andreas Mammone, Emmanuel Godin och Brian Jenkins och utgiven på Routledge. Om vi bortser från att det tagit tid är jag mycket nöjd både med boken som helhet och min egen analys av likheter och skillnader mellan de skandinaviska ländernas mobiliseringsmönster avseende högernationalistiska rörelser. I internationell litteratur ses ofta Skandinavien som en region, och numera även Norden, medan jag försöker peka på de olikheter som trots allt varit avgörande i våra länder.
I mitt kapitel framhåller jag att Sverige fortfarande bara har en kort period med högernationalistiska eller populistiska partier i Riksdagen, medan Danmark och Norge har en längre sådan historia. Jag pekar också på att det danska och norska partiet har sina rötter i en liberalpopulistisk tradition, medan det svenska har sina rötter i en renodlat nationalistisk rörelse med starka främlingsfientliga och rasistiska inslag. En annan skillnad är att i Sverige har inte den främlingsfientliga retoriken eller anslaget använts av andra partier än just Ny Demokrati och Sverigedemokraterna medan i Danmark övriga partier har gått Dansk Folkeparti till mötes. Det är också tydligt att attityderna i Sverige är mindre nationalistiska och mindre negativa till invandring och invandrare än i Danmark, men även i Norge.
I min avslutande diskussion pekar jag på behovet av att titta på den möjlighetsstruktur som de främlingsfientliga och/eller högernationalistiska partierna erbjuds i olika länder. Sådana partier är inte ett enkelt resultat av rasistiska eller främlingsfientliga attityder och inte heller av en invandring som är si eller så stor. Istället är det de möjligheter till mobilisering som dessa partier erbjuds som borde vara i fokus. Varje partisystem, nationell historia och klassmönster griper in i samtidens frågor och politiska agenda. I Sverige är de främlingsfientliga/högernationalistiska tankegångarna isolerade till specifika grupper utan auktoritativ tillgång till den politiska agendan och här återfinns också sedan 1990-talet en motmobilisering mot främlingsfientlighet och rasism.* I dessa avseenden skiljer sig Sverige från Danmark men också från Norge.**
Två ting som jag menar är underutforskade är dels de högernationalistiska/populistiska partiernas faktiska politik och ideologi, dels de historiska förutsättningar för att mobilisera motstånd mot migration i olika länder/stater. Här hoppas jag kunna gå vidare mot nya forskningsfrågor.
* Detta är skrivet före valet 2010 då Sverigedemokraterna kom in i Riksdagen.
** Detta är skrivet före Anders Behring Breiviks dåd i Norge den 22 juli 2011.
VÄNSTRA STRANDEN 
Hej!
Lindskog Förlag är ett förlag som nyligen givit ut boken ”Inte som de andra”, en liten pamflett med ett sjuttiotal citat av partimedlemmar i Sverigedemokraterna. Syftet med boken är att visa att det hos partiet finns ett program som inte är lika välformulerat som det officiella. Eller som Göran Greider skriver i förordet:
”Från den sverigedemokratiska rörelsen stiger liksom ett mummel … Mumlet blir till en världsbild som ytterst få är beredda att bekänna sig till.”
Vi skulle bli väldigt glada om du ville uppmärksamma ”Inte som de andra” på din blogg.
Tanken är att människor ska få upp ögonen för Sverigedemokraternas dolda agenda, så att partiet inte blir invalt i riksdagen 2014. Budskapet är angeläget och behöver all spridning det kan få. På hemsidan http://www.intesomdeandra.se kan man läsa mer om ”Inte som de andra”.
Kontakta gärna förlaget om du vill veta mer ”Inte som de andra”.
Med vänliga hälsningar!
Lennart Lindskog
Lindskog Förlag