Nya undersökningar av vuxnas läskunnighet, matematiska färdigheter och problemlösningsförmåga placerar länder som USA, Spanien, Italien och Frankrike i botten medan Sverige står starkt. Sveriges svaghet är framför allt oförmågan att ge utlandsfödda samma nivå på dessa grundläggande färdigheter som inrikesfödda. Skillnaderna mellan generationer i Sverige är små och föräldrars utbildning är i hela den vuxna befolkningen inte generellt avgörande för den egna förmåga att läsa och räkna. Men, den unga generationen tappar dock i de flesta grenar, den senaste PISA-undersökningen visade vikande kunskaper i matematik, läsning och naturvetenskap men också ökande skillnader mellan eleverna.
I fransk press talades om den egna befolkningen som ”nollor” och i International Herald Tribune påtalades hur ojämlik kunskaperna var i USA, vid sidan av den låga prestationen som helhet. Det var bara amerikaner över 55 år som presterade bättre än övriga länders motsvarande åldersgrupper. Amerikaner som alltså gått i skolan under 1960- och 1970-talen. En period av skolbussningar, hippierörelse, medborgarrätt och alternativa pedagogiker. Rätt mycket flum skulle nog Jan Björklund tycka. Men också en tid av starkt samhällsengagemang, starka politiska ambitioner och ökande välstånd.
I Sverige var generationsskillnaderna små, men om vi skal tro PISA-studierna lär det inte förbli så. Barn födda från mitten av 1990-talet och framåt tycks bli såväl mer ojämlika som sämre rustade för det kunskapssamhälle som ställer allt högre krav på intellektuella färdigheter. Ännu för dem som började skolan under tidigt 1990-talet var prestationerna goda, men sedan hände något. Jag har ingen statistik att bevisa saken med men jag skulle tro att andelen elever i s k friskolor relativt kommunala ökade kraftigt i slutet av 1990-talet. Mycket tyder på att valfriheten har medverkat till den negativa trenden både avseende likvärdighet och generella resultat.
Jag är så trött på att höra termen ”flumskola” som så ofta används av utbildningsminister Björklund och andra. När han någon enda gång preciserar vad denna flumskola är så säger han ”sossarnas skola”. Den sista läroplan som antogs av socialdemokratisk regering var Lgr 69* och den gällde fram till 1980 då den ersattes av Lgr 80, under borgerlig regering. Därefter har varje läroplan och varje styrdokument av den typen kommit från en borgerlig regering. Friskolereformen beslutades också av en borgerlig regering 1992.
Jag gick i skolan under ”sossarnas skola” och så långt från flum har jag aldrig varit vare sig förr eller senare. Jag hade betyg varje termin från första klass, jag t o m i skolan på lördagarna de första åren. Jag hade universitetsutbildade lärare som var experter på sina ämnen (en och annan hade nog behövt en kurs i pedagogik) och flera av dem älskade både ämnet och att undervisa. Min skolgång gav en ytterst god grund för det som sedan blev mitt liv. Någonstans tror jag att det är just socialdemokratins skola Björklund vill återskapa, han gick väl själv i den liksom jag. Den måtte i alla fall ha gett ganska bra kunskaper eftersom våra generationer ligger på högre nivåer än andra västländer.
Däremot har jag varit med om en skola där mina barn har gått, där man snackar sig till högre betyg, där föräldrar ringer till lärare och hotar dem, där inlämningstider inte hålls vilket ger orättvisa i tid för arbetet, där lektioner ställs in på kort varsel utan förklaring, där lärare inte har några ämneskunskaper, där elever kan kopiera andras och egna arbeten och lämna in som nya och där svårigheter i t ex matematik sopas under mattan med att ”det växer bort”. Det kallar jag flumskola. Men det var inte ”sossarnas skola”.
Kan vi inte sluta göra skolan till en krigsskådeplats? Ingen av dagens politiska aktörer kan svära sig fri från den utveckling vi ser nu, och ingen kan vara nöjd med situationen. Ett stort antal reformer av lärarutbildning och skolformer har genomförts. En del har säkert varit behövliga men röran av olika system är nu helt ogenomtränglig för den oinvigde. Professionens värde har degraderats till en fråga om ”legitimation” och rätt pappersmeriter. Tillsätt en gemensam haveriutredning, befolkad av forskare, lärare, experter och utredare, med uppdrag att över partigränserna komma med en åtgärdsplan och låt reformmaskinen vila.
* Det finns de som hävdar att det var just Lgr 69 som bröt med den tidigare utvecklingen och att Lgr 69 alltså var första steget mot flum. Ett steg som då alltså fullbordades av borgerliga regeringar, vilket väl visar att tidsandan är en viktigare förklaring än partipolitik.
** OECDs undersökning kan läsas här.
VÄNSTRA STRANDEN 
PISA tas ofta upp som något som ska påvisa Alliansens misslyckade skolpolitik. Sist man inhämtade information för undersökningen var 2009. Då hade Alliansregeringen suttit vid makten 2 ½ år. Man förleds ofta av S-anhängare att tro att rapporten är färsk och att Alliansen suttit vid makten länge vid rapportens utgivning vilket de alltså inte hade gjort . Sedan Lgr 80 beslutades hade de borgerliga partierna suttit vid makten 7 ½ år fram till rapporten gavs ut. Den rödgröna röran med S i spetsen hade suttit 23 år vid makten. Min fråga är: om S hade velat ta bort ”flumskolan” varför gjorde man inte det under den väldigt långa tid man suttit vid makten. Svaret är väl att man bara fortsatte den utstakade vägen som man började gå på 60-talet. Sanningen är väl att den oljetanker som S skapat inte kunde vändas på 2 ½ år innan rapporten kom. Det är väl egentligen så att PISA-rapporten visar på Socialdemokraternas och deras hjälppartiers misslyckande.
Det är precis den här typen av debatt som jag inte vill ha. Den leder ingen vart.
VS
Det är tröttsamt att hela tiden höra och läsa att ”Sverige är bäst” och att ”Sverige står starkt”. Jag tycker inte att svenskar har den bästa språkkunskapen. Ni håller ju på att övergå till engelska dessutom. Finlands skola är mycket bra, men Sveriges blir allt sämre. Ni har dessutom ”matte” som en religion. Det är humanistiska ämnen: språk och historia m m som är viktigast för en medborgare i dagens värld. Trots den globaliseringen som ägt rum och svagheten i att hålla gränserna stängda, har ni inga kunskaper om historia, inte ens om Sveriges historia. Är man så spegelfixerad så blir man okunnig narcissist. Jag håller med de två kritikerna. Sluta tjafsa och skryta med att Sverige är bäst, alternativ: andra länder är sämre. Försök att förstå vad bildning och utbildning innebär år 2013.
Trevlig text. Bifogar hörvärd länk som jag tycker ger perspektiv på det du skriver om. http://m.sverigesradio.se/artikel/5670604?programId=503
Såg den text du tipsar om häromdagen och blev väldigt glad (om du förstår mig rätt). Vi närmar oss pudelns kärna.
VS
Bra skrivet! Kul att se verkliga känslor i politisk text.
Du borde dock fördjupa dig i vad kommunaliseringen ställt till med – den reformens effekter skriver du inte om.
Den reformen har varit den främsta pådrivaren för framförallt bristande likvärdighet men även dalande kunskapsnivåer. För att inte tala om lärarnas löner och status…
Kommunaliseringen av skolan drevs igenom av Göran Persson. Redan då kunde man ha vissa farhågor som bekräftades successivt. När skolan underkastades dessutom marknadskrafterna, s.k. frihet och privatisering då var skolans undergång ett faktum. Ingenting är viktigare i ett land än att ha en klar positiv kontroll över den grundläggande utbildningen av medborgarna. Den som, liksom jag, kommit från ett land där privatskolor (utan att gå så långt som det nu gått i Sverige) fick fostra olika klassers medborgare, beundrade den svenska sammanhållningen i medborgaruppfostran. Det räckte med kommunaliseringen av förskolan. Alla ska sedan ha tillgång till en gemensam grundutbildning. Det fick inte vara så att de rika fick lyfta upp sina barn och stärka klassamhället från grundskolan uppåt. En likhet i tillgången till skolbildningen gav möjlighet till livresor, någorlunda oberoende av föräldrarnas ekonomi. Ett annat misstag i motsatt riktning begicks när man öppnade universitetsutbildningen till kreti och pleti. Grundkolan och gymnasiet ska vara öppna för alla. Den högre utbildningen ska utveckla vidare dem som har en högre intellektuell förmåga. Ty ett land består inte av forskare och akademiker. Klokheten fördelas inom olika områden, såväl teoretiska som praktiska. Högskolan och universitetet i Sverige har nu fått ett populistiskt låg nivå. Det bildades en stor mängd nya högskolor och universitet. Den som fick kännedom om de olika nordiska ländernas högre utbildning fick erfara att en fil.dr. var mindre värd i Sverige än i de andra nordiska länderna. En svensk fil.dr. kan inte utan vidare jämföras med en norsk s k ”dr-filos”. När Nordiska ministerrådet bildade en gemensam högskola i samhällsplanering (Nordplan) fick de problem med doktorsexamen, eftersom de var inte jämförbara i de olika länderna. Att vara svensk fil.dr. var sämre än norsk. Problemet löstes genom att inrätta ett särskilt dr:s examen utfärdad an Nordplan själv. På det sättet slapp jag att bli svensk dr. och fick en nordisk doktorstitel, likvärdig i samtliga de nordiska länderna. Nordiska Institutet för Samhällsplanering (Nordplan) är hade den bästa forskarutbildningen som Sverige någonsin kunde få, under ledning av den värmländske kulturgeografen från Uppsala Gunnar Olsson. Jag skulle kunna beskriva den bred och kvalitet som dessa doktorander fick uppleva och hur tacksamt bundna de känt sig till Nordplan under resten av sitt akademiska liv. Den här kommentaren tillåter inte utrymme för det. Kontakta gärna mig, om ni vill veta. Det gick så långt att det väckte avundsjukan från svenska universitetssysselsatta akademiker. ”Varför ska en institution som Nordplan få ha eget doktorsexamen?” var frågan. De gav sig inte innan Nordplan lades ner som akademisk institution och förvandlades till en forskningsinstitution på beställning. Den heter numera Nordregio. Det är intressant att de som verkställde nedläggningen av Nordplan var dels Göran Perssons fru (dåvarande ansvarig för en forskningskommitté i Stockholm, sedermera chef för Systembolaget) samt kulturministern Bengt Göransson. Svenska kulturrådet var t o m avundsjuka på att Nordplan hade fått Gamla Sjökrigsskolan på Skeppsholmen medan dem fick bo i gamla baracker från marinen. Den svenska avundsjukan får ibland ett förfärligt utseende. En del av den s k främlingsfientlighet handlar bara om detta och inte om egentlig rasism eller xenofobi. Jag har ofta använt uttrycket ”godartad rasism”. Man tål lika litet invandrare som kommer hit för att ”utnyttja det svenska systemet” (Göran Persson talade om ”social turism”), som invandrare som bidragit till insikt och kunskap och främjat den svenska utvecklingen. En utlandsfödd får inte vara bättre än en svensk och öppna xenofober som Sverigedemokraterna kräver en kalkyl av vad invandringen kostar Sverige, men aldrig en kalkyl om vad Sverige har fått från invandringen. Man vill inte ens minnas att den svenska modellen kom igång tack vare vallonerna och importen av deras kunskap. ”Var kommer du ifrån” är alltid den första frågan man får, när man hör att man bryter på svenska eller att man har ett främmande efternamn. Sverige har inte förstått att integrationspolitiken måste börja med ett utnyttjande av invandringsimporterade kunskaper och åsikter. Det viktigaste i invandrarpolitiken vore att omedelbart ge nykomlingen en bra grund att lära sig svenska och det svenska samhällets kulturhistoriska kunskap. När jag har gett råd åt någon nykommen invandrare har jag rekommenderat vederbörande att skriva in sig ett par terminer i en folkhögskola. Att kombinera kunskap och socialt umgänge på att bra sätt gör integrationen snabbt till ett faktum. Och en särskola för invandrarbarn, såsom det har blivit ibland på senare tid, är en katastrof.
Jag (som känner mig ofta mer svensk än svenskarna, på deras rätta sida) måste sluta mitt inlägg. Ty varav hjärtat är fullt talar pennan.
Oskar: Håller med dig om kommunaliseringen. Helt och hållet. Men jag känner mig som om jag tjatat så mycket om det (fast kanske inte på bloggen…) 🙂
VS
Någon borde rota i myten om ”flumskolan”. Vad var det? Något som hittades på av dom som ville privatisera hela klabbet, eller vad?
Det låter som om skolan förändrades mycket kraftigt nån gång på t.ex. 70-talet – men i verkligheten torde det vara lärarna som påverkar undervisningen mest, och de är kvar i branschen tills de går i pension. Politiska utspel förändrade undervisningen ganska lite i praktiken – dvs fram till NPM slog igenom och man började detaljstyra dem via individuell lönesättning och skenobjektiva sifferkriterier som slås fast via dokumentation av trivialiteter.
Detta tror jag är väl så viktigt som privatskolor och kommunalisering. Alla skolor är ju marknadsutsatta idag, och måste göra som de resursstarka eleverna/föräldrarna vill för att inte förlora en skolpeng. Här är ytterligare en kul länk: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/53390?programid=503
Jag förstår inte riktigt. Menar du att ”föräldrar ringer till lärare och hotar dem” skulle vara den nya läroplanens fel?
Naturligtvis inte. Det förstår du också.
VS