Den s k Tsunamikommissionen har nu kommit fram till att Lars Danielsson inte öppnade sin mejlbox på sin tjänstedator förrän efter lunch. Nehej. Det är väl meningen att man skall bli upprörd.
Tsunamin som svepte in över sydostasien julen 2004 var en naturkatastrof. Hundratals svenskar dog mer eller mindre omedelbart. Tillsammans med hundratusentals andra. Ja, det dog enligt FN:s beräkningar omkring 220 000 människor. De flesta var inte turister. Det var en av de största tragedierna i världens moderna historia. Mitt i allt detta har den svenska debatten koncentrerats på att hitta syndabocken. För en sådan måste finnas. Om man inte kunde hindra katastrofen så skall i alla fall den ansvarige ”hängas”.
Nu är det formalisterna som regerar: Lars Danielsson skulle ha gjort vissa tjänsteärenden på morgonen Annandag Jul 2004. Inte kl 13. Och detta som han borde ha gjort går inte att belägga att han har gjort. Hade han gjort det han borde ha gjort, före kl 13, så hade allting säkert blivit annorlunda.
Hela debatten kring den naturkatastrof som kostade över 500 svenska medborgare livet på andra sidan jordklotet präglas av nutidsmänniskans idé om säkerhet, garantier, kontroll och trygghet. Men det finns inga garantier för någonting. Livet är inte säkert. Det är det enda som är säkert.
Min clivia (mönjelilja) blommar, efter många år. Utan garanti. De är långsamma, de liljorna. Och så vackra under de korta dagar som de blommar. Så låt oss tacka livet. Det vi alla fått i gåva. För det går så fort över.
VÄNSTRA STRANDEN 
Du skriver:
Hela debatten kring den naturkatastrof som kostade över 500 svenska medborgare livet på andra sidan jordklotet präglas av nutidsmänniskans idé om säkerhet, garantier, kontroll och trygghet.
Visst, det finns drabbade som reagerar på det sättet men många gör det inte och den borgerliga allians som driver processerna mot Danielsson är bara ute efter politiska poänger, smutskastning av socialdemokraterna och tror att det här, det är grejen de kan använda sig av länge och intensivt.
Alliansen har, enligt min mening, skapat ett synnerligen osmakligt spektakel av en tragedi som ingen kunnat förhindra.
Jag tycker det finns ett par problem med själva hanteringen av katastrofsvaret (själva responsen av nödställda svenskar) MEN jag upphör inte att förvånas över denna enorma indignation som fortfarande finns (tydligen?). Precis när katastrofen hänt var det många som tyckte att vi/Sverige skulle reagerat som Italien som skickade plan och hjälp på stört för att rädda svenskarna (inte nödvändigtvis andra).
Nu i dag pratar vi inget om själva beredsakapen, dvs ”vad har vi lärt oss?” utan det ältas fortfarande om hur fel D gjorde eller hur kass regeringen var.
Testet som skedde förra våren, som skulle bevisa att kanslierna hade lärt sig av sina misstag, visade att så inte var fallet. Man kanske skulle fråga varför det istället för – eller åtminstone dessutom – att försöka lägga allt ansvar på EN tjänsteman på kanliset. Det är rutinerna för beredskapen som måste ses över, det kan ju knappast vara rimligt att en (tjänsteman)person ska vara ansvarig för att hela responsen ska ske på stuns och vara perfekt?