Ibland säger man att de politiska partierna ”äger” olika frågor vilket betyder att de uppfattas som trovärdiga inom ett visst sakområde, men också att de brukar lansera egna förslag och idéer inom just dessa områden.
Kristdemokraterna har sedan sitt väljargenombrott 1991 förknippats med invandrings- och biståndpolitik, familjepolitik, vård och omsorg samt frågor som berör äldre i bred mening. Många väljare menar också att Kd är moralistiskt, men i partiets trägna riksdagsarbete har inte de personliga moralfrågorna dominerat partiet.
I valundersökningen 2006 visade sig Kd:s väljare vara de mest ideologiskt röstande av alla borgerliga väljare. Endast miljöpartister och vänsterpartister hade en större andel ideologiskt drivna väljare. I valkampanjen 2006 var också familjepolitik det område som partiet förknippades med, och för inget annat partis väljare var den frågan lika avgörande för partivalet som för Kd:s väljare. Kd:s väljare ansåg vidare att välfärds- och sjukvårdsfrågorna var de viktigaste frågorna för partivalet. Inga andra borgerliga väljare ansåg välfärdsfrågorna så viktiga för partivalet som Kd:s väljare, vilket också gäller frågorna om äldrevård. I båda de sistnämnda frågorna är Kd:s väljare mer överens med vänsterväljare än med sina borgerliga allianskamrater.
Vad gör då Kd av sin ställning som borgerlighetens välfärdskramare? Hur förvaltar man i regeringsställning – med ministerposter inom välfärdsområdet – rollen som socialkonservativ kraft med väljarnas tillit i frågor om omsorg, om allt från bebisar till senildementa?
Jo, partiet går till val på att sänka bensinskatten, förändra fastighetstaxeringen och bygga ut kärnkraften. Minister Mats Odell säljer ut statliga vin & sprit till Europas alkhoholjätte Richard, tar över finanskapitalbanken Carnegie när den visar sig genomrutten och säljer ut hyresrätterna i storstäderna.
Är det regeringsmakten och viljan att vara Reinfeldt, Olofsson och Björklund till lags som styrt in Kd på helt andra politikområden än de där partiet har sitt sakägarskap?
I vilket fall är det svårt att tänka sig ett annat parti som så totalt tappat kontakten med sina väljare och sympatisörer. En av de frågor där partiet gjorde motstånd mot sina regeringskolleger var just den mer eller mindre privatmoraliska frågan om homosexuellas möjlighet till äktenskap. På det sättet visade partiet med all önskvärd tydlighet att moralism-stämpeln inte gått ur. Då kan man porta Lennart Sacrédeus hur mycket man vill, skadan är redan skedd.
Kristdemokraterna hör knappast hemma i den allians där de satt sig. Frågan är om de med en fortsättning i tangentens riktning kommer att höra hemma ens i Riksdagen efter valet 2010.
VÄNSTRA STRANDEN 
Frikyrko-kds var onekligen mer mittenorienterade än när kristdemokraterna sekulariserades och blev kontinentala. Detta är något som sällan går fram i beskrivningarna av kd. Se diskussionen om Sacrédus och de som stödjer honom: de kan inte kan anklagas för ekonomisk högerstyrning. Men det var när kd styrde högerut och uttalade sig som klart borgerliga som de kom in i riksdagen. Sammanfattningsvis: frikyrka=kds=mitten=utanför riksdagen. Kontinental kristdemokrati=kd=höger=i riksdagen.
Om jag vore partistrateg i Kd så skulle jag ändå ta fasta på partiets ”egna frågor”. Det är ju vad väljarna vill ha!Moderaternas väljare tyckte inte att välfärdsfrågorna var viktiga för deras partival. Snarare sysselsättningen. Där borde finnas en väljarpotential. Men Kd vågar inte frondera, och det är väl alltid problemet för ett litet parti i koalition.
Kd skulle kunna fylla platsen som social-konservativa och därmed vara borgerlighetens ”socialdemokrati” om man utrtycker sig lite simpelt./VS
Intressant!
Vad gäller din kommentar Hagevi så tycker jag inte att det går att sätta likhetstecken mellan kontinental kristdemokrati och höger. Ser man till den kontinentala tradition som kd ofta åberopar men mer sällan följer i någon reell mening, så har där funnit många exempel på just en ”borgerlig socialdemokrati” (även om det uttrycket får ses som ”contradictions in terms”). Glöm inte att stora fackföreningsrörelser i Europa (t.ex. Tyskland men också Italien) springer ur den kristdemokratiska idétraditionen.
Hm, jag uttryckte mig säkert oklart. den europeiska kristdemokratin är social-konservativ i allmänhet. Att det är höger i någon mening står jag fast vid, men knappast bara vad vi i Sverige kallar ”höger”. Jag tycker alltså att Kd borde satsa på att bli social-konservativ om man vill ha en framtida plts i svensk partipolitik./VS
Har svårt att förstå KD:s politik överhuvudtaget. Tycker det är smått tragiskt att så många begåvade kd:are med goda intentioner inte lyckas flytta regeringspolitiken en enda tum i en alternativ riktning. Jag tror som VS att det finns en potential att bli den borgerliga ”socialdemokratin” och att slåss för värderingar som tillit, trygghet, gemenskap osv i en borgerlighet som blivit alltmer tvångsmässig och kravbetonad.
Ja, det var nog så jag trodde att Kd skulle uppfatta sin roll i Alliansen. Men tji fick vi 😦