Sverigedemokraternas ursprung i den rasistiska BevaraSverigeSvenskt-rörelsen (BSS) flyter nu åter upp genom P1-programmet Kalibers wallraffande granskning.
Jag tycker inte det är något oväntat som hörs på de inspelningar som förmedlas och inte heller är jag förvånad över SD:s problem med att få styr på en hel del av sina medlemmar och förtroendevalda. Ett partis födelsemärke tenderar att följa det. SD härstammar, till skillnad från högerpopulistiska partier som t ex Dansk Folkeparti och norska Fremskrittspartiet, från en svensk rasistisk rörelse. Möjligen har det faktum att Danmark och Norge var ockuperade av nazisterna haft en betydelse för hur deras missnöjespartier formerats.
Vad som skrämmer mig är dock när etablerade journalister påstår att Sverigedemokraterna pekar på viktiga problem med invandringen som t ex bostadssegregationen. Jag blev mycket förvånad över att i gårdagens Medierna höra journalisten Ulrika By på DN ge Sverigedemokrater, vilka uttrycker sig ”på gränsen till rasistiskt” som hon säger, beröm för att de påpekar att det ”är ett problem att vi har hårt segregerade bostadsområden” där det ”utvecklas en utanförskapskultur” och att ”vissa kulturer har en annan syn på våld”.
För mig är det ett mycket märkligt påstående, särskilt från en journalist. På vilket sätt behöver det svenska samhället Sverigedemokraterna för att veta att bostadssegrationen är ett problem? Alla svenska parlamentariska partier har för länge sedan insett att bostadssegregation och diskriminering är en viktig orsak till invandrade människors svårigheter att etablera sig i Sverige. Ingen behöver SD för att förstå det. Problemet är att implementera goda lösningar.
Det blir lite som att ge Kim Il Sung förtjänsten av att påpeka att USA:s kärnvapen är ett hot eller Sovjetunionen förtjänsten av att påpeka att kapitalismen har avsigsidor.
Intressant? Läs mer om Sverigedemokraterna
VÄNSTRA STRANDEN 
Riksdagspartierna har inte insett/medgett ens att storleken på invandringen har central betydelse för hur lyckad integrationen kan bli. Redan där har sd en viktig uppgift.
Jag tycker också man bör göra skillnad på vilka skämt sd-are drar privat sinsemellan på fyllan och t.ex. vad riksdagspartierna sade, i nyktert tillstånd, till väljare i egenskap av representanter i valstugorna.
Det mest stötande och chockerande i den här historien med Kaliber är vilka grova och långtgående integritetskränkningar statlig media är beredda att gå till för att påverka utgången av val.
”På vilket sätt behöver vi Sverigedemokraterna?”
För att försöka åtgärda det demokratiska underskott som finns vad gäller invandrings- och integrationspolitiken och få en mer hållbar och folkligt förankrad politik? Det är i alla fall därför som jag röstar på partiet och det är en väl investerad röst. Bara de relativt små framgångar partiet haft hittills har ju sänt chockvågor genom det politiska och mediala etablissemanget och så smått börjat påverka debattklimatet till det bättre i det extrema Sverige. Visst hade man föredragit ett lite mer kompetent och obelastat parti men något sådant finns inte och kommer knappast att uppstå med tanke på den repression och peststämpling ett invandringskritiskt parti med automatik kommer att få av etablissemanget. De etablerade partierna vill ju inte gärna att det kanske största politiska misslyckandet i vårt lands långa historia hänförs till deras invandrings- och integrationspolitik. Då är det bekvämare att skylla på det svenska samhället, där borgarna skyller på sossarnas välfärdsbygge som ”tvingar in” invandrare i ”utanförskap” och vänstern som skyller på den ”strukturella rasismen” som hindren som förhindrar det mångkulturella paradiset från att infinna sig.
Bostadssegregationen är en delmängd av ekonomisk segregation, grunden till all segregation.
Invandrare flyttar också ifrån de värst förslummade områdena när de får de ekonomiska möjligheterna.
Att den ekonomiska segregationen drabbar invandrare i större utsträckning visar på en rasism som finns ute i samhället. Den rasism som gör att invandrare har lite svårare att få arbete. Lösningen finns inte i krav på invandrare, lösningen är att slå ned rasismen i samhället och åtgärda ekonomisk segregation som fenomen!
Jag undrar dock över nyttan av Kalibers rapportering. Ingen lär bli förvånad, men sympatisörerna kan nog känna sin övertygelse stärkas (en del av en försäkran om en rasistisk agenda, andra utifrån missriktad sympati med ett ”missförstått” parti). Möjligtvis kan någon presumtiv sd-röstare ta illa vid sig av Palme-sången, och det är i det området som arbetarrörelsen har sitt starkaste vapen mot sd: sin egen tradition. SD:s antifackliga och arbetarfientliga politik måste avslöjas (eller snarare lyftas fram, det finns egentligen tydligt för alla – som vill – att se). Att spela deras eget ”kulturalistiska” spel håller inte. Kanske är det så att vi dessutom måste slakta den heliga ko som ”folkhemmet” utgör idag. Sverige var inte bättre på 50-talet. Sverige är bättre ”idag” (nåja, före 2006 var Sverige bättre) än någonsin förut. Visst, ökad jämlikhet vore önskvärt (den försämras ju stadigt), men det finns ju inte på SD:s agenda.
Jag tycker det är väldigt viktigt att stryka under just det som Krigstid skriver, Sverige är bättre nu. Ibland undrar jag om det är vi som är tillräckligt gamla för att kunna jämföra som inser det. Å andra sidan tyckte jag alltid att Sverige var bättre på 1970-talet än vad jag förmodade att det var på 1950-talet. Och fick vatten på min kvarn av mina föräldrar som också ansåg, om man bad dem tänka bort det faktum att de var unga förr, att Sverige var bättre på 1970-talet än på 1950-talet.
Ibland känns det som om någon slags gnällig farbror-diskurs tagit makten över politiken. Det var inte alls bättre förr – vi är friare än någonsin, har det bättre ställt än någonsin, intelligentare än någonsin och friskare än någonsin. För att bara nämna något. Har vi glömt det bara för att inte alla har det jättebra hela tiden? /VS
Vänstra stranden,
då tror jag att du är för gammal, som medlem av den första generationen någonsin som fått det sämre än sina föräldrar så kan jag inte hålla med dig. Det är inte en liten detalj när en hel generation får det sämre än sina föräldrar. Det betyder kanske inte att Sverige är fattigare idag, men det gör inte det hela mindre skandalöst.
Martin: till viss del har du ju rätt i din invändning. Samtidigt måste det ekonomiska perspektivet kompletteras med ett som tar hänsyn till saker som den ökade jämställdheten och toleransen för ”det annorlunda”. Etc. Mer jämlikhet, som jag skriver i min kommentar, behövs. Sverige är rikare än någonsin – bara att fördela rikedomen rättvist! Jag tillhör (antar jag) samma generation som du och jag kan också se stora problem framför oss. Men frågan är vad som bör göras. En nostalgisk politik med rasistiska förtecken löser inga problem. Det som fattas är visionerna. SD har problemformuleringar (eller snarare en), men inga andra svar än att ett sorts helt, rent och ordnat 50-tal som aldrig existerade.
Gnällig farbror-diskursen tog över i samma ögonblick som politiska ledare – särskilt inom arbetarrörelsen – slutade formulera visioner och började prata om procentnivåer i ersättningssystem. Nostalgin frodas i ett sammanhang där vad vi saknar med det svunna 50-talet kanske inte egentligen var det som verkligen existerade då, utan de drömmar om en bättre värld som då var möjliga.
Krigstid,
min observation var kanske lite OT. Men du relaterar det hela till topic, men det som jag pekar på utnyttjas i viss grad av SD. Folk som har 40-talistföräldrar som aldrig varit arbetslösa i hela sitt liv och själva har svårt att få ett jobb kan lätt göra det logiska felslutet att det beror på invandring. Rasism är bara ett villospår för att dra uppmärksamhet från de verkliga parasiterna.
På vilket sätt behöver vi Sverigedemokraterna?
På inget enda sätt!
På vilket sätt behöver vi Sverigedemokraterna?
Som en varningsklocka och för att väcka en genuint emancipatorisk politisk rörelse. Som en påminnelse om att politik handlar om motsättningar och konflikter snarare än om förvaltning.