Moderaterna har nog just nu Sveriges politiskt skickligaste partiapparat.
All statlig makt centraliseras nu. Kulturutredningen vill t ex att en massa myndigheter skall gå upp i en enda. Djurskyddsmyndigheten lades ned och inordnades i Jordbruksverket och Integrationsverket försvann och vem som gör deras jobb kan man ju fundera på. Flera har vittnat om en myndighetsslakt där allt fler beslut skall fattas på en allt mer central nivå (vad tycker egentligen Kd om det, ingen subsidiaritetsprincip där inte).
Samtidigt sprids ansvaret för genomförande ut på en mängd privata och andra aktörer. Bilprovningen skall flyttas bort från staten och avregleras och järnvägen skall avregleras helt och hållet för att ta två aktuella exempel. Skolorna privatiseras och där är det bara folkpartiet som vill centralisera. Vården avregleras i enormt snabb takt, särskilt i Stockholm.
Modellen är klar – makten centraliseras och läggs under regeringens kontroll medan ansvaret fördelas ut på aktörer på lägre nivå vilka är utbytbara och lever på marknadens villkor.
Moderaterna är mycket skickliga i att få genom sin politik. Det beror på förmågan att vänta och förmågan att tänka strategiskt. Kanske är alliansregeringens mandatperiod första gången borgerliga partier verkligen sätter en politisk vision i verket, en vision som inte bara är en motbild till den socialdemokratiska staten.
I en studie som publicerars i sommar i International Review of Sociology – tillsammans med fil dr Göran Duus-Otterström – belägger vi att det är moderaternas kriminalpolitik som nu genomförs. De har slagits för den sedan 1969. Uthållighet är en dygd. På samma sätt lyckades moderaterna genomföra sitt förslag att Sverige skulle bli EU-medlem, vilket egentligen var den enda utrikespolitiska fråga de var engagerade i under 1970- och 1980-talen. Om detta kan man läsa i min och Ulf Bjerelds bok ”Utrikespolitiken som slagfält” från 1995 (Nerenius & Santérus).
En vision, en förmåga att vänta och en organisation som gör det möjligt att hoppa genom möjligheternas fönster när det öppnas – det är nödvändiga villkor för ett parti som vill ha inflytande idag.
Intressant? Läs mer om Fredrik Reinfeldt och Anders Borg
PS. Dagens demoskopmätning (090404) stärker resonemanget ovan. DS
VÄNSTRA STRANDEN 
Mycket intressant! Vad är det som gör denna partiorganisation så lyckad?
Utan att ha studerat organisationen i detalj efter den senaste omgörningen så har Moderaterna alltid haft en lojal och stark medlemskader, deras kärnväljare (detta av Reinfeldt avvisade begrepp) har gett dem en kritisk massa stor nog att långsiktigt föda och utveckla en ideologisk vision och ledarskapet har sedan Gösta Bohman (åtminstone) varit sammansvetsat, målmedvetet och drivet av en stark inre motivation. Excellens och motivation har gått före representativitet.
En känslighet för tidens krav och förmåga att omvandla trender till politiska visioner är också centralt. (Enda misstaget hittills skulle jag säga är nätpolitiken, återstår att se om jag har rätt eller fel.)
Och, som jag skriver i posten, förmåga att planera långsiktigt, tänka strategiskt och i små steg.
En tentativ analys, mellan tummen och pekfingret./VS
Visst är det dystert!
PS:
Fast moderaterna har haft mycket god hjälp av massor av pengar från näringslivet, en enorm propagandaapparat som verkat för dem under lång tid, vilket inte bör förglömmas.
Rent organisatoriskt så skulle man kunna säga att moderaterna är en våt dröm för en maoist alltså? Tydlig klassbas, stark respekt för den ”demokratiska centralismen”, ett avantgardistiskt tänkande och en klar analys av primära och sekundära motsättningar?
🙂