Sverigedemokraterna är på frammarsch. Bland männen. Främlingsfientligheten har i Sverige haft en starkare ställning bland män sedan före Ny Demokrati. Men den enkla slutsatsen är kanske inte den självklara, alltså att män är främlingsfientliga i högre utsträckning än kvinnor och därför också sympatiserar med SD i högre utsträckning än kvinnor.
Jag uppfattar att rapporteringen om SD präglas av ett manligt perspektiv och att när SD:s politik diskuteras så visar den sig vara gynnsam för traditionellt manliga perspektiv. Jag har ibland pekat på Feministiskt Initiativ och SD som de absoluta motpolerna i svensk politik.
Såvitt jag kan bedöma rapporterar nästan alltid män om SD:s olika arrangemang. Manliga tuffa reportrar rapporterar i kvällspressen och skriver böcker om SD. Män skriver om män.
SD:s negativa syn på islam legitimeras ofta med svensk jämställdhet, men vem ställer frågan om SD:s egen jämställdhetspolitik? Står de verkligen upp för den svenska jämställdheten i andra sammanhang – eller är den bara viktig när det handlar om islam? SD vill förbjuda den fria aborten (efter 12:e veckan) och ”minska antalet skilsmässor” enligt GP:s utmärkta genomgång av partiståndpunkterna. (Kenny Genborg, i dagens GP ej på nätet.)
Det svenska samhället är det som kommit längst med en politik som jämställer kvinnor och män, som skyddar barn, som sätter individuella rättigheter högre än tradition och religion och som prioriterar vad som ofta benämns ”mjuka” värden. Förbuden mot proffsboxning, djurplågerilagar eller det tidiga förbudet mot barnaga är några exempel.
En analys av Sverigedemokraternas mobilisering borde ta hänsyn till det svenska samhällets skarpa politik mot patriarkatet (sedan kan man önska mer, men nu talar vi relativt andra stater). Ser inte de manliga reportrarna det här?
Och det är kanske ingen slump trots allt att kvinnor i Sverige sedan 20 år är mer positiva till invandring, flyktingar och mångkultur än män. Mönstret har inte varit detsamma i övriga europeiska länder.
VÄNSTRA STRANDEN 
Jeg kan ikke dy mig for en hurtig sammenligning. Nu er SD jo ikke DF, men der er nogle fællespunkter, blandt andet i at partierne tiltrækker flere mænd end kvinder (dette gælder altså også selv om DF har en kvindelig formand (sic!)). Jeg vil også mindes, at danske valgforskere har fundet ud af, at DF’s kvindelige vælgere er mere ekstreme end mændene.
Brugen af ligestilling som retorisk greb er også kendt fra denne side af Kattegat – her gælder det både DF og V, hvis interesse for ligestilling ellers ligger på et meget lille sted. Ligesom der i øvrigt er stor forskel på kønsdebatten i Danmark og Sverige.
Der er så måske nogle flere variabler, som skal med i beregningen, hvis man skal forklare sammenhænge mellem køn og partivalg: Uddannelse (ikke kun niveau, men også type), offentlig/privat ansat.
Du tar upp en sak som sällan diskuteras vad gäller SD, nämligen deras kvinnosyn i allmänhet, som inte är så rolig precis. Vore också något att klämma dem på, om man nu nödvändigtvis vill debattera med dem.
Intressant samband är det minnsann. Men jag undrar om det verkligen stämmer att det bara är män som skriver om SD? Vore intressant att se frekvensen. Och egentligen, om det nu vore så, skull det vara ett problem egentligen? Är manliga reporters och journalister 5:e kolonnare vad gäller nyhetsrapportering om SD? Gäller detsamma kvinnliga skribenter och Fi?
Kerstin: Nej genuaspekten kommer sälla upp.
The Ivar: Jag skrev inte att det ”bara” var män,utan ”nästan alltid” och ”såvitt jag kan bedöma”. Klart det är ett problem med enkönad journalistik. Trodde jag var givet. Det var ju f ö en sjävklarhet som problem redan på min tid på JHG i början på 1980-talet.
VS
Kenny och Marie och Ulf har bra synpunkter på SD. Funderar bara på historieskrivningen. Kenny skriver inte mycket om SD:s historia, Marie säger att kvinnor sedan mer än 20 år (jag tror det är betydligt längre) är mer positiva till invandring, flyktingar och mångkultur än män och Ulf pekar på medieproblematiken och sina fyra grundregler (som jag i stort tror på) men berättar inte heller om hur medias inställning förändrats.
Nu talar mycket för att SD kommer in i riksdagen och då kommer den granskning som borde ha skett sedan länge. Vi som följt partiet sedan starten vet att historien inte är lätt med tanke på hur slutet partiet har varit.
Undrar vad som menas med skällsordet ”främlingsfientlig” eftersom till och med professorer använder det i syfte att håna, smäda och klandra.
Agaton: Motiv är i det närmaste omöjliga att belägga och den typ av ad hominem-argument du använder är vanligt när man inte har argument.
Främlingfientlig är en direkt överföring från xenofobi som betyder att man är antagonistískt inställd till den som är ”främmande”, det/den som alltså konceptualiseras som ”den andre” i en dekonstruktion. Det är ett analytiskt begrepp som används inom internationell forskning.
VS
Det där, professorn, var inte xenofobi men xenolali. Oss greker emellan
Det där, Agaton, visar bristande insikt i hur vetenskapliga begrepp reser mellan diskurser.
VS
Det här var nog det mest uppfriskande jag läst om SD på länge.
Visst är det en stämning av ”goa grabbar” och drängstugeromantik över hela partiet?
En stilla fråga, när kommer SD:s sammanställning över hur mycket Sverige har tjänat på invandringen?
En revisor som bara håller reda på utgifterna, men inte har en aning om intäkterna är väl knappast värd namnet?
Ursäkta att jag blev lite OT på slutet, men ämnet engagerar.
7.2% idag.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6147198.ab
Kan bli ett kul val nästa höst.