Efter två dagars diskussioner och en offentlig debatt i Norrköping kring främlingsfientlighet och populism hänger en reflektion kvar i luften. Det är uppenbart att för många politiker och samhällsengagerade medborgare är det faktum att partistrategi och politik är två olika saker inte lätt att ta till sig.
När vi som forskar kring ämnet säger att all erfarenhet talar för att uppmärksamhet åt främlingsfientliga partier, debatter med dem och politisering av deras agenda kommer att gynna dem och ge dem framgång i opinionen så ser en hel del politiker dystra ut (en del forskare också) och säger att ”men vi måste ju bemöta deras fördomsfullhet”! Som forskare kan vi inte säga att man bör eller inte bör motverka Sverigedemokraterna i största allmänhet, men vi kan säga att OM man vill det så skall man antagligen inte debattera med dem i TV-soffor eller bjuda in dem till underhållningsprogram i TV. Många politiskt engagerade personer känner sig frustrerade över att inte få berätta hur hemska de tycker att t ex Sverigedemokraterna är. Men om de personerna försökte tänka lite mer på att föra fram sin egen politik och på att det aldrig har varit någon smart strategi att låta motståndarsidan bestämma agendan så kanske det blir lättare att förstå. Vilka motståndarna är spelar ju då faktiskt mindre roll.
Den som anser att man moraliskt vill ta den offentliga fighten med främlingsfientliga partier skall i alla fall veta att allt vad vi känner till just nu tyder på att det är en kontraproduktiv strategi.
PS. Jag har tidigare under hösten fört liknande resonemang på bloggen, här och här och här och här. DS
VÄNSTRA STRANDEN 
Det låter som en win-win situation för SD:
ta debatten och du ger oss utrymme,
vägra debatten och vi kan ta på oss martyr-rocken.
Idag kan vi läsa en intressant debattartikel av journalisten Gunnar Sandelin, på Newsmill, på samma tema:
http://www.newsmill.se/artikel/2009/12/07/hog-invandring-och-mangkulturella-ideal-hotar-valfardsstaten
Det är möjligt att martyrglorian inte funkar längre. Får Sd tillräckligt mycket uppmärksamhet så blir det svårt att använda martyriet när någon plötsligt säger nej. Men, det är en empirisk fråga./VS
Sd:s främsta ovän är kanske ändå det svenska valsystemet, som ju gör att en del inte vågar rösta på dem för rädslan att rösten skall vara bortkastad (därför är det nog oerhört viktigt att de ligger kring 4% i opinionsmätningarna före valet).
Jag tror att du har rätt. Jag ska komma ihåg det där.
J.Mikael O: Jo, det där är ju en allmän iakttagelse som gäller alla småpartier, just u tycks doc SD ha kommit över den genom att man under hösten legat kring/över spärren. Men, absolut, du har rätt om just att opinionsmätningarna kommer att vara politiskt viktiga (vilket jag inte är säker på att alla fattar) i valrörelserna. Opinionsmätningar är ju inte bara ”avbildningar” av ett statiskt läge utan snarare en del av en politiskt opinionsbildning.
Olof N: Ok, det är i alla fall där vi står idag.
VS
Men är inte frågan om vi inte har passerat tröskeln för när den här strategin var användbar? Åkesson behandlas efter SCB:s väljarundersökning som vilken partiledare som helst. Sitter i ekot och kommenterar och allt, partisekreteraren får uttala sig (inte bara för sitt parti, utan även å verklighetens folks vägnar) i Studio Ett etc.
Hjalmar: Jo, det är möjligt att medierna och partierna gemensamt nu lyckats med konststycket att med gemensamma ansträngningar marknadsföra SD över en tröskel. En tröskel de ännu inte har organisationen att nå på egen hand annat än i Skåne och Blekinge. Men även den typen av partier är ”offer” för samma mekanismer, om än på högre nivå, så länge de inte sitter i Riksdagen. Vill man motverka dem så är det fortfarande samma recept som gäller. /VS
En udda inställning. Detta är inte erfarenheten hos de som forskar utomlands. I England har mantrat sen Mill snarare varit, ‘To refuse a hearing to an opinion, because they are sure that it is false, is to assume that their certainty is the same thing as absolute certainty. All silencing of discussion is an assumption of infallibility.’
Särskilt udda är inställningen inte. Den är tvärtom en syntes av forskningsläget just nu kring europeiska främlingsfientliga partiers framgångar. Jag vet inte vad som menas med ”forskar utomlands”. Det beror väl på var man själv är.
VS
Nå, ni har väl goda skäl, men jag finner det ändå udda. Med ‘utomlands’ menas givetvis utanför Sveriges gränser.
En ‘syntes av forskningsläget kring europeiska främlingsfientliga partiers framgångar’? Forskningen säger alltså att dessa partier blir mer framgångsrika om forskare och politiker som inte håller med ger sig in i debatten? Jag skulle vilja se exakt hur man kommit fram till den kausaliteten. Eftersom problemet är relativt nytt, kan vi kanske inte då lika gärna förvänta oss att man om tio år, om man försöker tiga, ser en mer katastrofal eller rentav revolutionär förändring? Det är utan tvekan så att identitetskrockar skapar de här partierna, och problemen, och att det med nuvarande svensk politik bara kommer att bli värre. Min erfarenhet från England (UCL, York, Oxford, Cambridge, LSE) är att detta diskuteras friskt, och att det är hälsosamt att diskutera. Laborde, Miller, Kymlicka, Parekh, Sen, Taylor etc., alla debatterar de. Faktiskt så gott som inga politiska teoretiker förespråkar att tiga ihjäl problemet. Är det bara empirisk forskning ni lutar er mot? Eller kanske erfarenheterna från den katastrofala danska debatten? Alldeles oavsett vilka som argumenterar vad — men någon syntes av hela forskningsläget kring multikulturalism i Europa är det iaf INTE — så är det en dålig lösning, den är feg och den tyder på att ni är osäkra på era argument. En öppen debatt om identitet har funnits inte minst i Frankrike och England under många år nu, och man söker aktivt lösningar, där assimilationspolitik förvisso är en. Erinra er Dominique Schnapper: ‘if mainstream politicians avoid the hardcore issues Le Pen will make the most of them.’ Att man i Sverige har ett debattklimat där ett liberalt parti inte får föreslå att man ska kunna majoritetsspråket för att kunna bli medborgare är inte bra. Skulle detta vara omöjligt att debattera sakligt, fördelar mot nackdelar? SD är ett missnöjesparti och missnöjespartier tiger man inte ihjäl. Snarare är det att ge monopol på identitetsfrågan, i Sverige, till ett (förmodligen) främlingfientligt parti, istället som i USA och Kanada — klassiska invandrarland — eller Storbritannien — en mångkulturell smältdegel — där några av världens främsta teoretiker istället debatterar den på Dateline London, Hardtalk, universitetsaulor etc.
Kan ni inte publicera lite källor, så att man själv kan få ta del av och bedöma den forskning ni lutar er på?
Vi talar om inte riktigt om samma sak tror jag.
”Lite källor” är kanske inte det enklaste sättet att referera till närmare 20 års forskning. Men du kan ju börja med att läsa Cas Muddes bok ”Populist right wing parties in Europe” http://www.cambridge.org/uk/catalogue/catalogue.asp?isbn=9780521616324
VS
F ö har ett flertal av mina inlägg här varit just referenser till forskningen. Läs t ex https://vanstrastranden.wordpress.com/2009/11/19/sverigedemokraternas-dynamiska-feed-back/ som ju finns klickbar nederst i det inlägg du kritiserar. ¨Läs på.
Jag ska gärna kika på Muddes (som vid en första anblick ser ut att likna Michael Manns Facsists och Dark Side of Democracy?) men faktum kvartstår att du refererar till forskning som t ex säger att medieutrymme gynnar främlingsfientliga partier, utan att här klargöra vilken sorts medieutrymme det gäller. Det verkar föga troligt att vilket medieutrymme som helst skulle gynna sådana partier nämligen, om de inte antingen har rätt och de är omöjliga att sakligt argumentera emot av den anledningen, eller människor av någon oförklarlig anledning inte skulle lyssna på sakliga argument. Det är din, bl a, skyldighet som professor i statsvetenskap att debattera SD i medier, med referens till relevant forskning vilket i det här fallet även betyder David Miller eller Charles Taylor eller Galeotti eller Habermas eller Kymlicka eller Barry eller faktiskt i allmänhet politiska filosofer. När du även refererar till Philosophy and Public Affairs och Ethics går det här att ta på allvar, men som det står nu är argumentet att ‘OM man vill [motverka SD] så skall man antagligen inte debattera med dem i TV-soffor eller bjuda in dem till underhållningsprogram i TV’ innehållslöst. Att säga att ‘debatter med [eventuellt främlingsfientliga partier] och politisering av deras agenda kommer att gynna dem och ge dem framgång i opinionen’ är ett blanket statement av magnitud. Det beror rimligen på hur de debatterna ser ut och ingen ‘forskning’ i världen skulle få mig att tvivla på det. Det spelar nämligen roll vad man säger, inte bara att det sägs.
Att ingen på allvar synat SDs program i media i Sverige och gått igenom deras argument är pinsamt. Ens första skyldighet som forskare i Sverige är väl fortfarande att finna sanningen? Nå, första steget är att ta SDs argument på allvar. Var har de rätt, var har de fel? Efter att ha läst igenom deras partiprogram kan man lätt kritisera t ex assimileringsprogrammet, men faktum är att mycket av det andra återfinns som sunt förnuft i de flesta länder i världen, och att nationalism har en funktion i att t ex skapa ett fungerande demos är välkänt. Detta borde vi inte underlåta att diskutera, det diskuteras just nu överallt i Europa — inte minst i relation till EU och frågan om (bristen på) ett pan-europeiskt demos.
Jag är också intresserad av hur SD är främlingsfientligt? Jag hade själv förutsatt det men programmet verkar inte främlingsfientligt. Det är nationalistiskt, vilket inte är samma sak, och man kan kritisera deras handlingsplan på flera sätt — i synnerhet allt undandraget stöd till hemspråk etc — även om inte ens det är med nödvändighet främlingsfientligt. Många av frågorna de tar upp återfinns i forskningens mainstream (läs på!). Ge inte monopol på de frågorna till ett parti som åtminstone historiskt varit främlingsfientligt!
Jag har diskuterat de här frågorna i så många andra sammanhang att jag inte tänker ta allt en gång till här.
Om du läser den artikel om medieutrymme som jag refererar så finns dina frågor besvarade där.
Vad avser främlingsfientlighet så är kulturhotet som framträder i SD:s program ett typiskt uttryck för just främlingsfientlighet. Självklart säger SD också en massa mainstreamsaker, ingen har påstått ngt annat. Du gör en strawman som du sedan eldar upp.
Klart man kan diskutera SD:s ideologi. Men det är inte de diskussionerna du refererar. Jag har studerat högerpartiideologier i 25 år men det är inte vad den här debatten handlar om. De uttalanden du refererar handlar om partistrategi.
Som forskare tar jag inte ”SD:a argument på allvar”. Du får vända dig till deras politiska motståndare och diskutera med dem. Jag tar inte C:s eller Mp:s argument på allvar heller, jag analyserar dem.
Och härmed är diskussionen avslutad för min del.
VS