Republikanska föreningen har skrivit till SvT och påtalat att bevakningen av Kronprinsessan Victorias bröllop med Daniel Westling mera liknar ett reklamjippo än samhällsbevakning. Jag både håller med och håller inte med – Sverige är en monarki och det är vår blivande statschef som ska förmälas. Det är trots allt en väldigt central handling i en nationalstats liv. Men jag upplever samma främlingsskap inför bevakningen som Republikanska föreningen ger uttryck för vad det gäller formen. Men här menar jag att även regeringen ingår i ”hejaklacken”. Handelsminister Ewa Björling (så typiskt att det är just handelsministern) presenterade idag på en presskonferens hur Sverige skall marknadsföras i samband med bröllopet.
Jag har avsevärda invändningar mot att bröllopet mellan den blivande statschefen och Daniel Westling bevakas som om det vore en kändisfest på Stureplan alternativt en mässa för utlandshandel. SvT hyr in Ebba von Sydow, en skribent som är känd enbart för att hon är känd och sysslar med kända människor och mode, för att vara galjonsfrigur. Stockholms stad talar om veckan kring bröllopet som en kärleksvecka (fast på engelska…). Monarkin är en inkarnation av nationalstaten – antingen är Sverige så billigt och vulgärt som bevakningen ger sken av, eller så lyckas inte vårt kungahus leva upp till de förväntningar man torde kunna ha på ett dito.
Med tanke på hur bevakningen planeras att skötas tror jag inte att det blir vare sig någon kärlek eller någon högtidlighet kvar. Om kungahuset och monarkin enbart är till för att få snurr på den svenska utrikeshandeln, göra om nationalstaten till ett varumärke och ge medborgarna en chans att njuta av flärd och skönhet – ja då är nog storleken på bevakningen defintivt för flera nummer för stor!
VÄNSTRA STRANDEN 
Serietidningen Mad hade på sin tid en stående rubrik: Scener som vi skulle vilja se.
Dagens önskescen för min del alltså: Att Viktoria och Daniel smiter iväg till Las Vegas och gifter sig i hemlighet och helt anonymt :-).
Frågan är ju dock vilka förväntningar man faktiskt skall ha på ett kungahus. En del av deras verksamhet har ju alltid varit att iscensätta något slags skådespel för befolkningen (utom- och inomlands). För i världen hade man förvisso inte någon tv, men om det hade funnits tror jag att kungliga bröllop alltid hade sett ut som ett reklamjippo där det gäller att marknadsföra Sverige. Skillnaden är väl bara att det förr var den militära styrkan man ville ”marknadsföra”. Vad är det för övrigt för skillnad på gamla tiders kungar som kastade småpengar till folket och nutidens kungar som kastar små fragment av flärd och strålglans på dem?
Just detta att kungahuset skulle ha så stor betydelse för svensk export är ett mantra som ofta upprepas, men finns det egentligen något stöd för det? Skulle vara intressant att veta om någon tittat närmare på den saken.
För övrigt så tror jag att omvärlden mest fnissar åt de svenska åthävorna i samband med bröllopet, och att rika utlänningar plötsligt skulle ställa sig i kö för att köpa dalahästar och saabar tvivlar jag på.
Utländsk press lär nog rapportera hela spektaklet med en stor dos ironi och leta efter olika malörer, verkliga eller påhittade. När det begav sig senast har jag för mig att någon brittisk tidning slog upp att K16G skulle ha ”glömt” att kyssa bruden.
Marie
Bra att du problematiserar monarkin och dess attribut.
Själv är jag färgad av att jag inte är monarkist.
Men trots allt, kvalmighet och fjäsket kan gå så långt att det försvagar monarkin. Vilket jag inte sörjer.
Kerstin: Låter helt Mad-igt.
J M O: Japp, det har du helt rätt i. kanske tycker jag dock att det man marknadsförde då (militär styrka, ledarskap m m) kunde ha motsvarats av enastående kulturarv, nutida konstmusik eller vår famous swedish model för jämställdhet t ex. Inte Ebba v S och ”LOVE-vecka”!
Anders: Bra – någon borde undersöka det. Jag tror inte heller att kungnahuset har den betydelse för utrikeshandeln som en del påstår.
Benny: Jag är fortfarande tövande i relation till monarkin. Jag brukar ta lång tid på mig och gå till botten med saker, men när jag väl bestämt mig sker det rejält.
VS