Republikanska föreningen har skrivit till SvT och påtalat att bevakningen av Kronprinsessan Victorias bröllop med Daniel Westling mera liknar ett reklamjippo än samhällsbevakning. Jag både håller med och håller inte med – Sverige är en monarki och det är vår blivande statschef som ska förmälas. Det är trots allt en väldigt central handling i en nationalstats liv. Men jag upplever samma främlingsskap inför bevakningen som Republikanska föreningen ger uttryck för vad det gäller formen. Men här menar jag att även regeringen ingår i ”hejaklacken”. Handelsminister Ewa Björling (så typiskt att det är just handelsministern) presenterade idag på en presskonferens hur Sverige skall marknadsföras i samband med bröllopet.
Jag har avsevärda invändningar mot att bröllopet mellan den blivande statschefen och Daniel Westling bevakas som om det vore en kändisfest på Stureplan alternativt en mässa för utlandshandel. SvT hyr in Ebba von Sydow, en skribent som är känd enbart för att hon är känd och sysslar med kända människor och mode, för att vara galjonsfrigur. Stockholms stad talar om veckan kring bröllopet som en kärleksvecka (fast på engelska…). Monarkin är en inkarnation av nationalstaten – antingen är Sverige så billigt och vulgärt som bevakningen ger sken av, eller så lyckas inte vårt kungahus leva upp till de förväntningar man torde kunna ha på ett dito.
Med tanke på hur bevakningen planeras att skötas tror jag inte att det blir vare sig någon kärlek eller någon högtidlighet kvar. Om kungahuset och monarkin enbart är till för att få snurr på den svenska utrikeshandeln, göra om nationalstaten till ett varumärke och ge medborgarna en chans att njuta av flärd och skönhet – ja då är nog storleken på bevakningen defintivt för flera nummer för stor!
VÄNSTRA STRANDEN 