Jag råkade vara i Chicago våren 2007. I amerikansk press läste jag då om stor oro på fastighetsmarknaden, många amerikanska bedömare oroade sig för att utlåningen var för generös. Den 6 mars 2007 varnade t o m den amerikanska centralbankens ordförande Ben Bernanke för en annalkande kris. Redan under hösten 2007 fanns en mängd varningar om vad som komma skulle. Ändå lanserar Anders Borg hösten 2007 en sin budget bl a med orden
Det går bra för Sverige. Den goda konjunk-turen ska vårdas. (…) I dagsläget bedöms den finansiella krisen få en relativt begränsad effekt på ekonomin. Den finansiella oron kan emellertid komma att utvecklas på ett mindre gynnsamt sätt.
Hela texten präglas av att både vilja ha kakan och äta upp den. Om det är en väldigt bra konjunktur (vilket det anses vara) så behövs arbetsutbudsstimulerande åtgärder, men samtidigt måste man ha ”stark ekonomi” utifall att det blir lite sämre. Att det blev sämre vet alla. Borg var ytterst sen och snål med de stimulansåtgärder som hade behövts i en konjunkturnedgång (t ex extra stöd till kommunerna). För den som ville se hade tecknen varit synliga länge och fanns där definitivt redan hösten 2007. Beredskapen tycks inte varit god.
Idag kritiserar Konjunkturinstitutet Borgs politik just för att han stramar åt när det nu behövs stimulans tidigt i en nedåtgående konjunktur, för att hindra t ex uppsägningar. Vad svarar Borg? Jo, han lyckas återigen säga två saker samtidigt: dels skall Sverige ha en stram ekonomi så att man kan sätta in åtgärder ”senare”, när det blivit betydligt värre, dels godtar han KI:s beskrivning av att ekonomin inte är stabil just nu.
Det egendomliga är att Borg alltså vill hålla tillbaka investeringar nu för att satsa på de 25 procents risk som det är att scenariot blir ännu värre än vad KI säger (och då framstår han som ansvarsfull) . Samtidigt ökar han ju sannolikheten att just detta scenario inträffar eftersom han just nu inte gör någonting för att förhindra nedgången!
Och vad är det han säger egentligen – jo, varje gång återkommer att ”vi måste ha säkerhetsmarginaler”. Oavsett konjunkturläget och arbetsmarknadens utveckling så skall de offentliga utgifterna alltid kännetecknas av återhållsamhet. Samtidigt går det fint att stimulera efterfrågan i konjunkturuppgångar genom jobbskatteavdrag, RUT-avdrag, lägre moms på krogen och lägre arbetsgivaravgifter för arbetskraft.
Vad Anders Borg egentligen säger är att restriktioner i de offentliga utgifterna alltid kan motiveras med lämpligt ad hoc-argument och att lägre offentliga intäkter alltid kan motiveras med arbetslinjen. Borgs ekonomiska politik präglas av en blandning av opportunism och rigiditet. Borgs analyser av ekonomin under året har gått precis i takt (ja, strax efter alltså) med det internationella läget, tillväxtprognoserna justeras ned och minen blir allt allvarsammare, men någon förändring i praktiken syns inte. Någon vilja att föregripa eller på ett långsiktigt sätt minska sårbarheten i den svenska ekonomin märks inte.
Varför har denne man ett så grundmurat förtroende? Varför litar alla på honom? Det är möjligt att jag är den ende som inte begriper hans storhet. Upplys mig gärna i vilket fall. Alla svar mottages med tacksamhet.
Läs också min tidigare kritik av Borgs politik.
VÄNSTRA STRANDEN 
Det där med att samla i ladorna går väl alltid hem i de breda folklagren. Bondesamhället ligger inte alltför långt bakåt i tiden. Och sedan är det ju väldigt käckt att gemene man också kan samla lite på hög, som en följd av mer kvar i plånboken av lönen. Det är också väldigt lätt att blunda för den, förvisso, minoritet som blir lidande av och går på knäna som en följd av den politiken.
Hm, sparsamhet är ju en dygd säger man. Kanske är det en nyckel till populariteten.
VS
Borgs problem är att han kan inte erkänna att problemet är inte bara ekonomisk men också djupt politiskt, i två avseenden i samband med två större problem – USA som supermakt i nedgång och eurokrisen som fortfarande förvärras. Reinfeldt regeringen har förpliktad sverige som stödtrupp till både dessa två stormaksprojekt, som allierad med NATO och som förtrogen EU-medlem.
Det kan möjligen också ha att göra med att det är svårt att förstås hur otroligt annorlunda statsfinanser fungerar än personliga finanser (de fungerar nästan, men inte riktigt, på rakt motsatt vis) samt att jämförelser mellan stat och hushåll alltid dras mellan stat och hushåll med små marginaler (vilket gör en helt missvisande analogi ännu sämre).
Jim: Det ligger mycket i det, samtidigt pratar han ju om beroendet hela tiden, men han låtsas liksom inte om att det också begränsar honom.
Silly: Är det därför det alltid går hem att spara menar du? Man tänker liksom att det gäller ju en själv både när det går bra (lägg undan en buffert) och när det går dåligt (försiktig med utgifter)?
Tyvärr är Keynes slutsats fortfarande högre matematik för de flesta. Om vi hade haft en opposition som kunde förklara den – ”Vi är för fattiga för att kunna arbeta. Och ju fattigare vi blir, desto mindre har vi råd att arbeta” – skulle det inte ha varit något problem. Då hade Borg framstått i all sin nakenhet. men så länge som oppositionen mumlar i skägget kan Borg fortsätta att se ansvarig ut.
Well, när staten liknas vid ett hushåll är det (nästan) alltid till ett fattigt hushåll och företrädesvis när man vill propagera för åtstramningar. Hushållsanalogin/metaforen fungerar inte riktigt när man vill propagera för att i bättre tider t.ex. sänka skatter. Kanske för en miljöpartist som vill argumentera för att gå ner i arbetstid, sikta på något annat än BNP-tillväxt etc.
Tidningen FOKUS hade en artikel i fredags som gick på ungefär samma linje som jag framför i posten. Tyvärr finns den inte online vad jag kan se. Men har ni FOKUS i närheten så ta en titt.
VS
Vi är ett land med mindre befolkning än London.men ändå har vi en nästan förlorad generation ungdomar på arbetsmarknaden P:G:A. Anders Borgs defensiva politik! Det enda han har gjort är att sänka skatter och kolla på jobbskatteavdraget.se så ser du vem som har tjänat på det.
Hans B
Jag håller helt med och förstår inte alls hans storhet.
En av hans absolut märkligaste uttalande på senaste tid tycker jag är att Obamas jobb plan, om den mot all förmodan skulle gå igenom, skulle försvåra för Grekland..
Var får han dessa märkliga argument ifrån och varför tror vi svenskar på dem??