En sommar för ett par år sedan förundrades jag över männen och deras verandor. I sommar är det männen och deras obetvingliga lust att föra oväsen som fascinerar mig. I den del av landet som inte kan kännetecknas som storstad noterar jag hur oerhört mycket oväsen som förs. Det är inte staden som bullrar, det är dessvärre landsorten.
I nästan alla mindre orter i västra Sverige återfinns ett antal unga män som kör sina bilar – oftast ganska gamla dito – runt, runt, runt en mycket liten stadskärna. Motorerna är överdimensionerade och ljuddämparna borttagna. Stereon är på och dessutom förstärkt med sub-woofers. Jag har sett dem och hört dem i Hjo, i Lidköping, i Åmål, i Årjäng, i Kristinehamn, i Mariestad, i Skara och i Falköping bara för att nämna några orter. Därutöver återfinns de något yngre männen som far omkring likt ettriga bin på sin mopeder eller cross-motorcyklar. Ju mer de låter desto bättre, tycks vara melodin. Och även dessa cirkulerar i stadskärnan, som drönare runt bikupan. När man närmar sig skärgården återfinner man motorbåtarna (eller egentligen racerbåtar) och framför allt vattenskotrar. Alltid körda av män. När man sitter i lugn och ro läser sin tidning kommer sedan lastbilschaufförerna – oftast i sina kylbilar med tillhörande kylaggregat. De låter bilen stå på tomgång medan de lastar av och besöker de butiker som skall ha varorna. I de små stadskärnorna utgör lastbilarna närmast en anomali, i Visby får man t ex trycka sig in i portar och kliva in i trädgårdar för att inte bli mosade av någon paketbil från DHL eller en leverans från ett livsmedelsföretag. Som lingon på gröten har vi parkarbetarnas trädgårdsmaskiner – häcktrimmers, gräsklippare och röjsågar.
Hela den svenska landsorten är kidnappad av män vars dröm om det goda livet tycks vara ett ständigt pågående oväsen. Vad är det som gör att män tycks ha ett närmast infantilt behov av att märkas, synas, höras och bekräftas genom detta ständiga buller? Jag är fullständigt övertygad om att om kvinnor hade varit de som skapat trafikmiljöer och maskiner så hade låg ljudnivå varit en avgörande egenskap för hög kvalitet. Vi borde inte acceptera detta barnsliga normbrytande från männens sida där deras egon ständigt skall bekräftas och ta plats, på andra människors bekostnad. Oväsendet är faktiskt en del av en patriarkal maktordning som jag menar måste brytas – snarast!
VÄNSTRA STRANDEN 
Jag håller med dig, vänstra strand. Det är verkligen obegripligt vad som gör detta brummande till något njutbart för de flesta män. Jag brukar inte gilla hänvisningar till den patriarkala maktordningen, men i detta fall ligger det något i det: Det är t. ex. lagligt att köra med tvåhjuliga fordon som väsnas mångdubbelt mer än vad de behöver. När min granne för några år sedan besiktigade sin nybyggda ”beach buggy” (en folkvagn ombyggd till cabriolet) med knallhårt motorljud sa besiktningsmannen. – så skall en beach buggy låta!
Ja, vad skall man göra. Minsta lilla kritik mot oväsendet innebär ju att man förklaras som ”stofil” eller ”överkänslig”. HD har ju t o m tagit patent på sitt ljud. Jag vill passa på att tillägga att bilintresserade personer som själva jobbar hårt med renovering av sina bilar, kråmade kärror från det amerikanska 50-talet,oftast inte beter sig så här. Det är inte sällan personer med känsla för det perfekta. De jag talar om är snarare svansen till de förstnämnda./VS