Jag förstår om landets närmare 1.8 miljoner ålderspensionärer är lyckliga över det faktum att de två politiska blocken nu tävlar om att sänka skatten för just pensionärer. En grupp där regeringen har starkare stöd än oppositionen. Med tanke på de skattesänkningar som förvärsarbetande fått kan det ju tyckas vara ”inte mer än rätt”. Men, jag är djupt besviken på regeringens hanterande av skattesystemet. Såvitt jag förstår är väl de enda som inte får skattesänkningar nu de som är sjuka, arbetslösa eller studerar. Jag tror att de flesta av oss anar oråd om framtiden för en ekonomi där alla utom de som inte är på arbetsmarknaden får skattesänkningar…
Regeringen valde att med Anders Borg i spetsen genomföra en djärv ekonomisk modell som bygger på ekonomisk forskning. Huvudpunkten i den är att skapa större efterfrågan på arbete från de presumtiva arbetstagarna, och att göra inkomsten mycket mer attraktiv än försäkringsersättningar. Jobbskatteavdraget är huvudmekanismen i denna modell. Alltså fyller skattesänkningarna en roll i en teori om hur arbetsmarknaden fungerar. Jobben är i centrum. Det pris man får betala är att under en tid lämna andra grupper bakom sig – de förvärvsarbetande skall vara lokomotivet som drar ekonomin med sig, vilket i förlängningen kommer att ge mer även åt pensionärer, sjuka och arbetslösa eftersom tempot och produktionen kommer att öka. Men modellen kräver politisk uthållighet. Och frågan är om den överhuvudtaget är genomförbar i en demokrati?
För, det som hänt nu är att inför valet har regeringen fått kalla fötter. Det som ofta händer just koalitionsregeringar har till sist också hunnit upp Alliansregeringen i sverige 2006-2010, nämligen att de offentliga utgifterna/kostnaderna stiger då alla parter vill ha sin bit av kakan. Nu är det i huvudsak KD som i sin kamp för att bli kvar i Riksdagen fått igenom sina krav på bättre villkor för pensionärerna. Och övriga partier vet att utan KD blir det svårt, för att inte säga omöjligt, att bibehålla regeringsmakten efter 2010.
Att regeringen också på det här sättet försöker dämpa effekterna av ett tidigare blocköverskridande pensionsbeslut är inte heller så hedrande. Det är regeringen själv som medvetet i ett speciellt syfte skapat de stora klyftorna mellan förvärvsarbetande och pensionärer. När sedan konsekvensen av ett helt annat överenskommelse slår till så klarar inte regeringen att stå fast.
När jag påpekade för Göran Hägglund på Twitter att det är ett mycket stort avsteg från regeringens grundprinciper att sänka skatten för pensionärer fick jag bara ett raljant svar om att jag inte skulle bli sur. Jag blev inte sur. Jag blev besviken.
PS. Det bör påpekas att Thomas Östros uttalande att ”satsa mer än regeringen” för pensionärerna inte heller bådar gott. För mig låter det bara som en tävling i att sänka skatter. Som politiker bör man ta konsekvenserna av den ekonomiska modell man valt, det gäller både regering och opposition. DS.
VÄNSTRA STRANDEN 
Fastlåsningen i ”bidrag” kontra ”inkomst” och ”skatter” är kanske begrepp som skall låsas upp.
Man kan se en fara i att låsa sig vid teorier. Det blir lätt dikotomiskt.
Och ett demokratiskt problem blir att bägge sidor kommer att fastna i en kamp om vem som är den bäste förvaltaren, och innehållet i det som förvaltas bara kommer att existera som vallöften vid nästa val.
Visst fru bloggare:
Vi pensionärer ska naturligtvis fortsätta att arbeta inte leva på någon pension, i synnerhet som landet fullkomligt skriker efter arbetskraft och företagen tävlar om att få anställa folk över 65.
Därför är det ju utmärkt att vi pensionärer betalar mer i skatt än andra (bra incitament alltså), och i synnerhet som vi aldrig har betalat in något till våra pensioner under vårt arbetsliv, utan det vi betalade in gick till våra föräldrars pension, ja så till ungdomars utbildning och till sjuka och andra behövande, samt till andra offentliga åtaganden och utbyggnad av infrastruktur mm, som dagens unga människor har glädje av, infrasystemen ex.
Så hur man kan komma på något så korkat som att vi inte ska behöva betala mer skatt än andra det förstår jag inte och det var ju helt naturligt att Alliansens började med att ta ut mer i skatt av oss.
Vi pensionärer offrar oss ju såååååå gärna och är ju vana vid att vara solidariska så vi klagar inte, inte ens de av oss som inte kan leva på sina pensioner.
Förlåt mig, fru Demker, men ska jag tolka detta som att du gillar Borgs bestraffning av alla sjuka och arbetslösa också? Att du håller med om att det bara är på (borttaget) som de inte arbetar? Eller är det bara pensionärerna som (borttaget), menar du?
Mary: Jag vet inte om begreppsupplösning skulle förändra något. Men begreppen skapar verkligheten, så visst.
Anders: Mm, det är fokuset på regeringsduglighet som driver fram jsut detta. Så är det, och i den diskussionen är jag just nu en del.
Kerstin: De anklagelserna skall du rikta mot regeringen och de ekonomer som menar att modellen fungerar, inte mot mig! Jag diskuterar regeringsduglighet och kraften i den förda politiken.
VS
Vänstra Stranden
Och hur visar en regering kraften i regeringsdugligheten? Allmänt alltså, för jag förstår vad du skriver som att du tycker att ett eventuellt backning på besluten om extra skatt på pensionärer, är bevis på kraftlöshet. Är det just detta, att backning är svaghet?
Kerstin: Jag menar att regeringen (läs: Anders Borg och Fredrik Reinfeldt) ville sätta en modell i sjön som de visste var kontroversiell, men som de trodde på. Att de då ger upp den modellen för att opinionssiffrorna är svajiga särskilt för alliansens minsta parti är i ett statsvetenskapligt perspektiv inget bra tecken. Uthållighet från politisk sida är viktig. Annars förfaller man till populism.
VS
Men nu gäller det ju att vinna nästa val, och vi såg ju hur Alliansen betedde sig förra gången för att göra det, då när Reinfeldt menade att vad än S lovade så skulle Alliansen bjuda över.
Vad förväntar dig du av Alliansen?
Kerstin: Om du menar inför valrörelsen så hade jag faktiskt – naiv som jag är ibland – väntat mig män som stod fast vid sina idéer. (Vi talar ju här primärt inte om Maud, hon tror inte på modellen såvitt jag begriper.) Inför förra valet hade de inte satt sin modell i sjön och jag uppfattade därför inte greppet lika tydligt.
Men visst har du rätt i att det uttryck du nämner – som kom redan 2006 – var ett uttryck för populism i dess dåliga mening.
VS
Jag undrar vad det är som föranleder vissa personer att titulera mig ”fru Demker”. Om man skall vara formell så är jag inte och har aldrig varit någon ”fru Demker”. En ”fru Demker” är nämligen en kvinna som gift sig till sitt efternamn och inte har något eget yrke och därmed ingen annan titel än ”fru”.
Bortsett från det så kan jag bara säga till Herr Wiklund att det är märkligt att det är så svårt att bedöma en prestation efter de premisser som den presterande själv satt upp. Utan att värdera den efter sin egen mall.
Och, jag undanber mig ett vulgärt språkbruk, vilket också framgår av kommentarsreglerna.
VS