Nu är partiledarutfrågningarna i Sveriges Television och Sveriges Radio avslutade. Jag har sett och hört samtliga utom en, antingen direkt eller efteråt via webben. Vilket är syftet med dessa partiledarutfrågningar?
Jag inskränker mig här till att diskutera utfrågningarna ur ett demokrati-perspektiv. Självklart önskar såväl SvT som SR att många skall titta och lyssna, något som kräver att upplägget är medialt intressant och dramaturgiskt väl genomtänkt. Men det grundläggande demokratiska syftet för utfrågningarna i Public Service är att hjälpa oss som avser att rösta på valdagen i våra våndor att välja parti.
För det första menar jag att det borde finnas ett antal gemensamma frågor som ställs till alla partiledare. Jag har inte upptäckt mer än någon enstaka fråga som återkommer. Om väljarna skall kunna jämföra partierna behöver vi också höra svar på några likartade frågor och hur de svaren utvecklas av partiledarna. De frågorna bör vara centrala för valrörelsen – de kan inte bestämmas på förhand utan bör tas fram strax före utfrågningarna. Att regeringsfrågan skall vara bland dem är en självklart.
För det andra skall väljarna få en möjlighet att både utvärdera vad som gjorts (även av oppositionen) och vad som utlovas framåt. En ansenlig del av utfrågningen bör alltså vikas åt att ställa frågor om vad partierna gjort och därefter om vad de vill göra. Även de partier som inte varit i regeringsställning skall få frågor om hur de agerat som opposition och vad de åstadkommit i denna roll.
För det tredje bör en del av utfrågningen handla om det samhälle som partierna vill verka för, alltså en liten stund för partiledarna att lägga ut texten kring partiets ideologiska grunder. Här bör frågor om människosyn, synen på vad ett gott samhälle är och grundvärden få plats utan att trasslas bort i detaljfrågor. Partiledarnas ideologiska visioner bör få inrama svaren på de mer konkreta frågorna.
För det fjärde bör utfrågarna avstå från alla former ”uppläxningar” och raljans. Utgångspunkten skall vara att försöka förstå vad var och en faktiskt menar och de motsägelser som uppkommer bör lyftas fram utan att det är en fråga om att ”sätta dit” partiledaren.
För det femte bör ett särskilt granskningsavsnitt där partiledaren inte får kommentera något införas – där får en erfaren politisk journalist gå igenom och peka på vad som uppfattas som partiets centrala förslag och på det som är känsliga punkter och varför.
För det sjätte bör alla s k humorinslag utgå. Alla. Om SvT och SR inte tror att vi orkar med 45-60 minuter allvarligt samtal så får man lägga in annat emellan, t ex det granskande inslaget eller en intervju med någon av partiets lokala företrädare.
För det sjunde tänker jag sluta här 🙂
Om jag skulle utvärdera utfrågningarna tycker jag att de varit ömsom vin och ömsom vatten.
Minus: För mycket detaljfrågor som blir tekniska och svåra att följa för en lyssnare/tittare, få utvärderande frågor, en bristande tydlighet avseende Alliansens gemensamma manifest i relation till partiernas egna förslag och för lite jämförbarhet.
Plus: Mycket om partiernas förslag och mycket om regeringsfrågan, samt också bra fokus på frågor som värderas högt av partierna själva. Pålästa intervjuare.
VÄNSTRA STRANDEN 
Är det inte ovanligt mycket diskussion om verkloghetsbeskrivningen. Vissa partier anser att det går bra nu, vissa att det är katastrof. Hur stort ansvar tycker du journalistiken har att bringa klarhet i detta? Många borgerliga företrädare hävdar t ex att skatteintäkterna ökat trots jsa. Om så är fallet borde vara möjligt att kontrollera och påverkar ju bilden av den förda politiken signifikant.
Kampen om verklighetsbeskrivningen är också en politisk kamp. Under senare år har dock forskning/statistik/fakta kommit att spela en relativt större roll – jämfört med 70-80-tal – som argument i en debatt om vilka medel som är lämpliga. I t ex slutdebatten 1979 användes mängder av statistiska fakta för att slå fast att det gick bra resp dåligt för Sverige så kampen om verklighetsbilden var densamma, huruvida det var 80 000 nya jobb eller 50 000 arbetslösa ungdomar som var viktigast. Men argumenten hade mer ideologisk ton. Idag är den politiska debatten inriktad på styrning, genomförande och effekter. Men här behövs mer forskning! Lite finns att läsa i t ex Esaiasson o Håkansson ”Besked ikväll” eller i min och Ulf Bjerelds ”Kampen om kunskapen”.
VS