I 2014 års SOM-undersökning syns inga som helst tecken på ökat motstånd mot flyktingmottagning i Sverige, trots att världen idag upplever en flyktingsituation som inte haft sitt motstycke sedan andra världskriget har svenskarnas attityder inte hårdnat.
I årets upplaga av SOM-rapporten, Fragment (red: Bergström, Johansson, Oscarsson och Oskarson) från SOM-institutet, Göteborgs universitet skriver jag återigen en kortare text om opinionsbildning och mobilisering avseende migrationspolitiska frågor. (Jag tror det är mitt 23:e SOM-rapportbidrag på detta tema…)
Vad som ofta glöms bort i den polariserade debatten om migrationspolitik är att fortfarande är partisympatisörernas åsikter i dessa frågor åtskilda, det är inte Sverigedemokraternas sympatisörer mot alla övriga. Fortfarande är Miljöpartiets sympatisörer de minst kritiska mot flyktingmottagning (20 procent) och Moderaternas de mest kritiska (50 procent), bortsett från Sverigdemokraternas sympatisörer som är massivt negativa (90 procent). Skillnaderna mellan partisympatisörer är alltså stor även mellan de partier som satt i riksdagen före 2010.
Attityden till flyktingmottagning har också under åren blivit alltmer partipolariserad och är idag lika tydligt knuten till partisympati som traditionella vänster-höger-frågor. Partisympatisörerna har inkluderat migrationspolitiska uppfattningar i sina partipolitiska preferenser, migrationsfrågorna har alltså blivit vad jag i andra sammanhnag kallat en ny politisk dimension.
Denna gång har jag också valt att titta på de politiska skillnader som finns mellan de grupper som är absolut mest kritiska till flyktingmottagning och övriga medborgare. Av de data som jag analyserat framgår tydligt att de allra mest kritiska, liksom Sverigedemokraternas sympatisörer, har en avsevärt mer negativ attityd till invandring och dess konsekvenser i allmänhet. Men de allra mest kritiska har också en mer negativ attityd till andra offentliga åtaganden, t ex är den allra mest kritiska gruppen mer benägen att sänka skatter, minska den offentliga sektorn, lämna EU och har lägre förtroende för politiker än övriga medborgrare. Som jag också visat i tidigare SOM-texter är således motståndet mot flyktingmottagning en pusselbit i en större politisk föreställning, en föreställning som inbegriper både lägre politiskt förtroende och mer misstro mot offentliga institutioner. (En fördjupning kring politiska konsekvenser av skillnader i förtroende finns också i Sören Holmbergs och Bo Rothsteins kapitel i samma bok.)
Sammantaget menar jag att den migrationspolitiska dimensionen är på väg att omskapa det svenska partisystemet som traditionellt sett utgjort en skala mellan en vänster- och en högerpol. Vi har idag ett partisystem där en tredje pol gör sig påtagligt påmind och kanske är vi också på väg att få en skala av partier som grupperar sig mellan auktoritära/traditionella värden å ena sidan och alternativa/liberala värden å den andra. Vårt flerpartisystem är väl rustat för en sådan partikonkurrens, däremot ser jag stora problem med den blockpolitik som under Alliansregeringen förstärkts. Risken är att två krympande block blir allt mindre representativa för den politiska rymd som återfinns i det faktiska partisystemet. Men utvecklingen är ännu i sin linda.
***
Fler analyser finns i originaltexten som du lätt läser (och laddar ner) här.
För den som vill ha fördjupade analyser och teoretiska diskussioner samt en samlad studie över lång tid rekommenderar jag min bok ”Sverige åt svenskarna. Motstånd och mobilisering mot invandrare och invandring i Sverige” (Atlas Akademi) som kom förra året.
För nedladdning finns också alla mina SOM-texter fram t o m 2013 samlade i rapporten ”Svensk migrationspolitisk opinion 1991-2012” på SOM-institutets hemsida. (Sänd ett mejl om rapporten önskas i pappersform, kan dock dröja pga sommartider.)
VÄNSTRA STRANDEN 
Tack för en bra och intressant blogg. Även om vi befinner oss i olika delar av det politiska spektrat uppskattar jag verkligen dina tankar.
Jag har dock en fråga/tanke som jag skulle vilja höra din syn på:
Att attityderna mot flyktinginvandring är negativa inom SD är ju givet eftersom detta är deras helt centrala fråga. Men partiet har ju vuxit tämligen snabbt på kort tid och deras väljare kommer ju någonstans ifrån – dvs de hade en annan politisk tillhörighet till nyligen.
Givet att opinionen i övrigt är stabil så måste ju rimligtvis den invandringspositiva opinionen ”anrikas” i de andra partierna? Är detta något ni sett – isåfall inom vilka partier?
Jag är nämligen lite nyfiken på hur väljarströmmarna gått till SD? Den naiva förklaringen torde ju vara att det rör sig om moderater som inte anser att partiet lever upp till deras förväntningar – givet den relativt negativa opinionen inom M. Men detta finns det ju mycket litet fog för om man ser till den allmänna opinonen där M fortfarande har mycket höga siffror i ett historiskt perspektiv?
S och vänstersidan däremot har ju historiskt mycket låga siffror emedan den samlade borgerligheten inte ligger särskilt långt under sitt historiska snitt.
Så rent opinionsmässigt verkar det ju som om S och vänstersidan är de stora förlorarna på SDs tillväxt trots att opinionen är mer negativ inom de borgerliga partierna? Hur ser du på detta?
Tack, många frågor 🙂 Såvitt vi vet kommer många väljare (notera att SOM arbetar med partisympati och inte faktiska väljare) till SD från M, men fortfarande också från ”soffan” som man säger, alltså väljare utan tidigare partiidentifikation/-tradition. Ju viktigare frågan om invandring (i bred mening) blir för en välajre desto större sannolikhet att vederbörande byter parti till ett som bättre motsvarar uppfattningen i den frågan. Vi vet att frågan klättrar på agendan, ergo, detta kan leda till partibyten (fortfarande välajre).
Men, det är en intrikat fråga eftersom vi människor (tack o lov) är komplexa varelser, vi klarar att hålla flera tankar i huvudet samtidigt och frågan om invandring är bara en pusselbit. Jag har tillsammans med Maria Oskarson skrivit en vetenskaplig artikel om hur arbetarklassväljare tappar partiidentifikationen med vänsterpartierna (primärt S) och detta leder i sin tur tille n grupp väljare som är möjliga att återmobilisera för andra partier (både till vänster och höger). Det är den långsamma nyordningen av partilandskapet som jag tror ligger bakom SD-mobiliseringen, och där spelar förstås den nya politiska dimensionen auktoritärt-liberalt en viktig roll.
Här är en länk till artikeln (tyvärr måste man vara på universitetsbiblioteket för att läsa hela): http://journals.cambridge.org/action/displayAbstract?fromPage=online&aid=9533810&fileId=S0017257X14000414
Jag hoppas att det var svar på några av frågorna i alla fall.
VS