Idag har socialdemokraterna sagt att de vill gå till val på att förbjuda religiösa friskolor. Ungefär en procent av landets elever går i s k religiösa friskolor, de flesta av dem i kristna skolor och några i muslimska skolor. Alla skolor i Sverige, alltså alla skolor i Sverige, har att hålla sig till den gällande läroplanen. Ingen skola i Sverige, alltså ingen skola i Sverige, kan ha konfessionella (religiösa) delar i sin undervisning. Skolor som drivs av en religiös huvudman har ofta religiösa frivilliga inslag som andakter eller bön utanför skoltid. Men det är absolut inte alltid fallet.
Hur socialdemokraterna ser på de förskolor – ”Kyrkans förskola” som sedan många år drivs av Svenska Kyrkan över hela landet framgår inte men logiskt måste dessa väl också förbjudas.
1. OM Sverige tillåter friskolor och fritt skolval är det rimligen så att religiösa huvudmän inte kan diskrimineras. Kontrollen av skolorna måste ske på samma sätt som för alla andra huvudmän.
2. Såväl Anna Ekströms som Ardalan Shekarabis beskrivningar av religiösa friskolor är verklighetsfrämmande och uppvisar en närmast religionsfientlig hållning. Shekarabi jämför med en skola i sitt tidigare hemland Iran som alldeles uppenbart inte skulle kunna drivas i Sverige på grund av vår lagstiftning. Ekström säger i SvT Aktuellt att ”en skola som delas in på grundval av religion passar inte i det svenska samhället”. Det är litet svårt att förstå vad Ekström menar eftersom 99 procent av eleverna går i skolor som delats in efter andra faktorer som huvudmän, bostadsort, klass, profil eller språk t ex. Att ”dela in skolor” efter språk är tydligen helt ok, eller efter dansprofil eller idrott, och underlättar alltså arbetet mot segregation.
3. Föreställningen om religion är trångsynt och inskränkt – religionsfriheten i vårt land kräver t ex att det finns andaktsrum/stilla rum i skolor där elever kan utöva sin religion. Elevers religionsfrihet skall skyddas. Europakonventionen kräver att familjer kan ge sina barn en religiös uppfostran om man så önskar, något som underlättas om barnen t ex kan be eller ha en andakt före eller efter skolan. Religion är ett samhällsfenomen som finns överallt i samhället. Vårt land är idag mångreligiöst även om den kristna religionen dominerar. Om vi inte inser vad det mångreligiösa betyder för demokratin och skyddet för religionsfriheten är vi illa ute.
Jag bedömer socialdemokraternas utspel som en form av populism – partiet vädjar till en förenklad, okunnig och svart-vit religionsuppfattning och använder en utsatt minoritet för att positionera sig på den nya kulturella konfliktaxel som blivit allt viktigare i svensk politik när klass och fördelningspolitik bleknar bort.
Men denna vädjan till folklig vrede öppnas dock dammluckorna till repression och missaktning mot religiösa föreställningar överhuvudtaget. Men här finns ingen kompromiss i den liberala demokratin – minoriteters rättigheter skall värnas.
Careful what you wish for, säger ordspråket.
***
Läs gärna Andreas Johansson Heinö i Dagen i samma ämne.
Läs gärna också en debattartikel jag skrivit i samma tidning den 4 november 2016, baserad på min forskning om synen på religionsfrihet.
VÄNSTRA STRANDEN 
Hej Marie!
Anta att en djupt övertygad socialdemokrat, moderat, marxist, fascist etc. kan sätta sitt barn i en allmän skola där utbildning och undervisning överensstämmer med deras övertygelse.
Låt säga att en sådan skola, liksom alla religiösa skolor hävdar att de gör, följer skollagen och har en allsidig undervisning. Trots det kan skolan vara full av affischer, slagord och propagandamaterial och på morgonsamlingar och luncher kan det hållas politiska brandtal.
Är detta något du skulle stödja?
Jag förstår inte din fråga. Det du skriver är osammanhängande, hypotetiskt och såvitt jag kan förstå inte relevant i sammanhanget.
VS
Jag har tillhört de som tyckt att vi i Sverige har de mest moderata socialdemokrater och de mest socialdemokratiska moderater som finns. Tyckt att det spelat liten roll vilket block som regerat. Resultatet har varit till förväxling lika.
Den senaste tiden har fått mig att se stora rågångar i politik och åsikter, vilket kanske är bra. Det gör det lättare att rösta.
Det senaste utspelet från (S) – förbud att driva konfessionella friskolor – visar på stora skillnader i värderingar och människosyn. Min tro är att man med detta utspel skjutit sig i foten. I en ambition att visa att man visst bryr sig om skolans stora problem, ger man sig på konfessionella skolor därför att de bidrar till segregationen.
I Sverige finns drygt 4 000 kommunala skolor mer än en miljon elever går i dessa skolor. Det finns också 820 fristående och 71 konfessionella skolor. Av dessa är 59 st kristna. Dessa 59 skolor är mer blandade vad gäller samhällsklasser, nationaliteter, föräldrar med låg och hög utbildning, boenden än den kommunala skolan. Alla faktorer som nämns som de viktiga orsakerna till segregationen i skolan idag.
Det är bra och viktigt att skolan granskas och även de konfessionella skolorna, men då med samma måttstock som andra skolor. De ska hålla sig till läroplaner och lagar i vårt land. Om de dessutom lär ut budskapet om alla människors lika värde och att man skall älska sina medmänniskor och göra gott, ser jag som plus. Alltför många barn får inte lära sig sånt hemma. Konfessionell är inte liktydigt med inskränkt och sekteristiskt. För mig betyder det faktiskt det omvända.
I (S) försök att komma åt skolor som lär ut att människor ska särbehandlas p.g.a. religion, kön, sexuell läggning eller andra avarter, slår man knut på sig själv, och ut åker ungen med badvattnet. Allt bara för att man inte vågar nämna dessa intressegrupper med sina rätta namn av rädsla för att få stämpeln rasistisk, eller islamofobisk. Stora väljargrupper att förarga onekligen, men kanske har (S) misstagit sig hur många vi är med kristna värderingar i Sverige. Vi som inte tror barn tar skada av en morgonbön, eller läran om att älska varandra. Jag vill tro det!