Etikett: vaccination

Ånyo en december i pandemins tid – men nu med vaccin!

Vintern har kommit. Snö och kyla. Morgonens promenad var ljuvlig; sol, snö, knarr under skorna, lugn trafik och ljus, ljus, ljus.

Med vintern följer dock som alltid större smittspridning av olika slags virus, inklusive SARS-CoV-2 (covid). Tack vare vaccinationsgraden är dock antalet svårt sjuka fortsatt mycket lågt i relation till den ökade smittspridningen. Jag vill emellertid åter uppmana till vaccination för den som eventuellt ännu inte fått sina båda sprutor, och även uppmana till att ta den tredje spruta som nu erbjuds alla över 18 år. Vaccinationen är vårt absolut bästa och säkraste sätt att undvika svår sjukdom och död.

Göteborgs universitet kommer att upprepa besöken av vaccinbussar vid huvudbyggnaden, dock ännu inte klart med några tidpunkter. Men dessa tillfällen är främst avsedda för dem som av olika skäl har svårt att få tillgång till vaccintider. Vänd dig till din vårdcentral för att få information om lediga tider. Åtminstone jag passar på att vaccinera mig mot säsongsinfluensan samtidigt. Den riskerar enligt uppgift att bli lite svårare i år än förra året, och även den skördar liv, särskilt bland de allra äldsta.

På humanistiska fakulteten kommer vi under den närmaste tiden att på olika sätt se till att inte ha allmänna sammankomster med mer än 100 personer, i väntan på att rutiner för kontroll av vaccinbevis genomförs över hela lärosätet. Vi kommer också att göra vårt bästa för att i huset undvika trängsel och se till att handsprit och tvättmöjligheter är lätt tillgängliga. Jag uppmanar alla att ta eget ansvar för att minska smittspridningen, dels genom att stanna hemma vid sjukdomssymptom, dels genom att själv undvika trängsel och ha god handhygien.

Rektor är tydlig i sin uppmaning i senaste upplagan av sitt nyhetsbrev: ”Det är fortsatt så att vi som arbetsgivare uppmuntrar medarbetare och studenter att vaccinera sig, vi har ett ansvar att underlätta god handhygien och att kunna hålla avstånd när det är möjligt och rimligt. Var och en har fortsatt ansvar att motverka smittspridning, till exempel genom att stanna hemma vid sjukdom.”

Folkhälsomyndigheten och regeringen kommer med största sannolikhet att lansera nya restriktioner under nästa vecka. Se till att ladda ned ett vaccinbevis, det kommer att behövas i fler sammanhang än vad som är fallet just nu. Fakultetens samordningsgrupp för lokalanvändning under pandemin kommer också att finnas i beredskap med tanke på att rektors beslut om sådan samordning fortsatt gäller.

Det blir en jul i pandemins tecken, igen. Men, och det är otroligt viktigt att komma ihåg, denna jul har vi tillgång till vaccin och vaccinationstäckningen är hög. Smittspridningen kommer därför inte att få samma förödande effekter i form av allvarlig sjukdom och död som den hade under 2020. Tillförsikt är fortsatt ordet att ta fasta på. Det kommer en tid efter denna, och den är på sätt och vis redan här.

Önskar alla en fin advent. Vill ni följa min adventskalender (från förra året) så kan ni göra det med första luckan här: https://humfakdekan.blogg.gu.se/2020/12/01/lucka-ett-vi-tander-ett-ljus/

Advent är här. Tänd ett ljus!



Vaccinera sig mot covid-19? Svaret måste bli ett ja

Sveriges befolkning har en hög vilja att vaccinera sig. Men vi ser även i vårt land att en viss ideologisk och/eller känslomässig motvilja mot att vaccinera sig. Demonstrationer under pandemin har burit syn för sägen i denna fråga, men också samtal med personer jag mött i olika sammanhang. En taxichaufför i Stockholm i oktober tänkte absolut inte vaccinera sig eftersom det fanns så många biverkningar och han skulle ändå inte bli särskilt sjuk. Trodde han. Jag hoppas att han fick rätt. Några unga kvinnor på gatan på en svensk semesterort tyckte inte att vaccination var särskilt viktigt, även om de inte direkt var avvisande. Och via medierna förmedlas av och till subjektiva reflektioner mellan dessa poler från olika intervjuade privatpersoner. Jag kanske skall tillägga att jag själv är dubbelvaccinerad, och fick rejäla biverkningar framförallt av den första sprutan. Samt själv har haft covid-19 och förlorat släktingar i sjukdomen. Min uppfattning om vaccinationen färgas förstås av dessa erfarenheter.

Statens kontroll över kollektiva resurser upplevs av de flesta som rimlig, skattemedel, vård, skola och infrastruktur behöver ses i ett nationellt perspektiv oavsett att det får individuella konsekvenser för just mig. Men statens ingrepp i min personliga sfär är inte lika självklart acceptabla. Själv är jag också mycket skeptisk till statsmaktens styrning av det som rör mitt personliga liv, sådant som matvanor, resvanor, klädsel, religionsutövning, kontakter och hälsa t ex. Men jag har inga problem med den tydliga förväntningen på att vaccineras mot covid-19.

I förra årets speciella SOM-undersökning kring covid-19 fanns möjlighet att undersöka om en individs politiska betoning av de individuella rättigheterna eller de nationella erfarenheterna påverkade uppfattningen om värdet av obligatoriskt vaccinationsprogram för barn. Det mycket intressanta resultatet är att så inte var fallet i Sverige. Oavsett om man hade en politisk uppfattning som betonade individens rättigheter eller de nationella erfarenheterna så var stödet för ett sådant program starkt – 73 respektive 78 procent. Mer noggranna analyser kanske skulle kunna hitta djupare skiktningar, men jag tror att det är den höga svenska tilliten till andra människor som s a s suddar ut skillnaden mellan dem med politisk betoning av individ och av nation.

Vi vaccinerar oss inte bara för oss själva utan för de andra – de som riskerar att dö, att bli svårt sjuka och för deras anhöriga. Vi tar en för laget helt enkelt. Och det är väl där min irritation gentemot dem som inte vill vaccinera sig uppkommer; dels finns det personer som inte kan vaccinera sig pga sjukdomar och allergier, då får vi andra göra det istället, dels finns det riskgrupper (ssk äldre) där effekten av vaccinet är lägre på grund av ett mindre aktivt immunförsvar, då får vi andra vara en skyddsbarriär för dem. Att inte vilja vaccinera sig förebärande egoistiska skäl som rör tid, mildare biverkningar eller besvär visar en illojalitet gentemot kollektivet. Budskapet blir att jag bryr mig inte tillräckligt mycket om andra och jag tänker bara på de effekter som rör mig personligen när jag säger nej.

Att man inte kan ha vissa jobb eller kan delta i vissa aktiviteter blir därför ett rimligt svar från den stat som vars ansvar det är att så gott det går minska risken för att en dödlig och smittsam sjukdom drabbar befolkningen, och särskilt de mest sårbara. Det är ett mycket bättre sätt än att införa tvång – sådant skapar bara (med viss rätt) mer motstånd. Vad som behövs är att skapa en situation där det lojala, konstruktiva och förväntade är att vaccinera sig.

Läs gärna mer i en text av fil dr Björn Rönnerstrand som under lång tid arbetat med forskning om vaccinopinion.