Kan inte låta bli att länka till denna smällkaramell på SvD idag. Caroline Ringskog Ferrada-Noli gör upp med de hopplösa kvinnomyterna som särskilt hopplöst reproduceras på film, som kvinnor förväntas ”älska”…
Hon skriver bl a att
En alldeles speciell darling inom populärkulturen som man för länge sedan borde dödat. Män är män och kvinnor är fantastiska små varelser, som man blir arg och kåt på. (…) Jag längtar tillbaka till nutiden. Den som enligt alla beräkningar borde komma efter både Ibsens och de Beauvoirs tid.
Läs hela här.
VÄNSTRA STRANDEN 
Äntligen någon som sätter ned foten i frågan om Amelie från Montmartre – rent skräp, och jag har i flera år chockerats över att upptäcka filmaffischen hemma hos åtskilliga uttalat feministiska kvinnor. I övrigt så trodde jag att 90-talet redan hade inträffat (med sin tredje-vågs-feminism), men uppenbarligen hade jag fel. Eller ja, man behöver ju bevisligen bara se sig om i småborgerligheten för att inse att det aldrig var allvar. Case in point: Linda Skugge.
Ja! Det var en underbar text.