Ja, inte att ha stickproppen i handen i alla fall 🙂 Hörde häromdagen på radion en diskussion om nya medier. En kvinna sa då att det var så bra att ”hålla kontakten” med hjälp av mikroblogg och facebook. Hennes exempel var kusiner hon inte träffat på tio år och några gamla barndomsvänner som hon inte sett sedan de gick i skolan. Men också en dotter som uppmanade sin pappa att läsa hennes blogg när han stillsamt undrade hur det gått på provet i skolan.
Relationer är allvarliga, de kan förändra mitt liv. För mig är att ”hålla kontakten” något annat än att veta om att någon flyttat eller just nu steker pannkakor. I min värld tunnas begreppet ”hålla kontakt” ut och förytligas när 140 tecken om vad jag gör just nu är detsamma som en relation. På Facebook kallas det t o m ”vänner”. Jag vet många på Facebook som är ”vänner” med människor de aldrig träffat, aldrig pratat med och kanske inte egentligen vet dem de är. Personligen har jag medvetet valt bort Facebook, som en självvald begränsning. För mig skulle det umgänget (hålla kontakten) inkräkta på verklig vänskap – kraften räcker inte till båda.
Jag tror att vänskap, relationer och att hålla kontakt är något som endast kan genomföras genom att träffas, prata med varandra och under lång tid bygga en gemensam värld och gemensamma erfarenheter. Jag vill hävda att det inte är möjligt med korta statusmeddelanden på Facebook. Jag har mycket hellre tio nära vänner som jag kan ringa eller sms:a när jag vill dela något roligt eller svårt än 500 s k vänner på Facebook eller Twitter.
För många år sedan slutade en äldre släkting att skicka julkort – han började istället skicka massproducerade s k julbrev (numera på e-posten) där han berättade allt som familjen gjort under det föregående året. Eftersom det inte fanns någon person som texten var avsedd för var texten lika opersonlig som en annons från H & M. Och naturligtvis lika ointressant som ett uttryck för att ”hålla kontakten”.
Kanske kommer verklig vänskap att uppvärderas. Snart blir den så unik att den blir avundsvärd.
VÄNSTRA STRANDEN 
Vad olika man kan tänka. Det var en gång en som sa till mig ”att när det börjar blåsa bygger en del vindskydd, medans andra bygger väderkvarnar”. Ditt resonemang kring facebook och bloggar har jag hört från andra och varje gång blir jag lika förvånad. Du beskriver det som om det fanns ETT sätt att använda det och gör ett motsatsförhållande med vänskap som handlar om öga mot öga. När man väljer bort något, så gör man ju det för att man inte är intresserad av det. Att välja att ha facebook handlar ju inte om att välja bort ”verklig vänskap”, snarare ett roligt sätt att ha kontakt med någon som tex bor långt bort eller ett roligare sätt att maila varandra. När mina söner skulle lära sig att läsa, så fick de höra ljudböcker, samtidigt som vi högläste och de fick även läsa lättlästa böcker själva. Det många olika sätten att närma sig läsandet har resulterat i ett läsbehov av stora mått! Nämn saker vid deras rätta namn, att du inte är intresserad eller har behov av facebook, inte att alla andra som väljer det är ytliga. ”Verklig vänskap” har många ansikten och vänskap där man har behov av att träffas och mötas öga mot öga kommer allitd att bestå.
Jag tycker du har rätt, men får samtidigt lite dåligt samvete för att jag genom mitt bloggande får nya ”bekantskaper.”
Jag hävdar också att det finns inget som kan ersätta ett möte med en annan människa face to face, en del av dom kan till och med bli mina vänner…
Det kanske inte är ett antingen eller, utan ett både och… den digitala världen skapar på sitt sätt gränslösa mötesplatser, som jag tror kan fylla vissa behov. Informationsmöjligheterna är ju fantastiska. Men detta kan naturligtvis inte ersätta eller, ens nu upp till, den relation som bygger på känsla, närhet, fördjupning som fysiska möten människor emellan kan skapa.
Jag är mycket klar över att Facebook m m kommer att förändra vårt sätt att vara med varandra på ett djupgående sätt. Och att detta inte alls är något dåligt per definition. Jättebra är det också för dem som upprätthåller kontakt via nätet eller får ”nya vänner”. Själv använder jag s k nya medier hela tiden för att skapa och upprätthålla kontakt med människor jag inte träffar så ofta.
Erica: Jag har inte skrivit att den som väljer Facebook väljer bort verklig vänskap. Du får läsa lite mer omsorgsfullt. Jag skrev att för mig personligen är det så, vilket beror på att jag är intensiv i mina relationer och därför passar helt enkelt inte ett nätverk som Facebook min personlighet (det skulle bli helt förödande rent ut sagt). ”Nämn saker vi deras rätta namn” skriver du – är inte det en fundamentalistiskt inställning som heter duga? Som jag sa ovan så skriver jag att jag personligen valt bort Facebook. Men inte för att jag inte ”är intresserad”. Läs lite bättre själv – får jag väl säga då.
InPut: Visst skapas digitala mötesplatser, men nästan all forskning visar att dessa klarar sig inte på egen hand. De behöver stöd av ”gammelmedia” eller fysiska möten. Det är som en förstärkare, upprätthållare och fördjupare som de digitala mötesplatserna fungerar bäst (om man med bäst menar inflytande, förändring och inblandning i livet)./VS
Oj, du får ursäkta ifall jag trampade på en öm tå. Jag är väldigt noga med att läsa en text innan jag kommenterar och jag tycker det är ett litet billigt knep att ta till att referera till att jag inte läser det du skrivit ordentligt. Jag känner inte dig och kommenterar inte dig som person. Jag reagerade på din text och det ämne du skriver om och för säkerhetsskull har jag lusläst den tre gånger till innan jag kommenterar igen. Du upplever min åsikt som ”fundamentalistisk” det tycker jag var lite roligt och samtidigt blir jag lite nyfiken på hur du har tänkt. Jag själv bloggar en del och när man lägger ut sin text och sina tankar så här öppet på nätet, får man ju vara beredd på att få kritik för det man skriver elelr människor som undrar och ifrågasätter ens alster. Det var det jag gjorde med ditt alster, jag upplevde texten som polariserad och utirfrån min värld satte du ett ”antingen eller” stämpel på det och det var det jag ville ifrågastätta, inte dig som person eller dina val.
Erica: Syftningarna i din kommentar är så oklara att jag faktiskt inte förstår vad du menar. Jag skulle vilja att du citerade de satser och fraser där jag ”beskriver det som om det fanns ETT sätt att använda” Facebook, där jag säger att det per se finns ett motsatsförhållande mellan Facebook och vänskap och där jag säger att ”jag inte är intresserad” av Facebook. Jag anser inte att jag skrivit något av det som du tillvitar mig. Att komma med uppmaningar ”nämn saker vid deras rätta namn” är en mycket fundamentalistisk hållning eftersom man då förutsätter att det finns ”ett” och ett ”rätt” namn.
Kanske var det några ömma tår hos dig som blev ömmare?/V
Min kommentar var inte menad att ha ett verbalt krig med dig. Jag ville belysa det du skrev från ett annat håll. Om det för dig är fundamentalistiskt att jag tycker att du är ensidig i dina reflektoner angående det här med facebook och att du upplever att jag står för att det finns ”ett” sätt att benämna saker, så tror jag inte att fortsatt diskssion är fruktbar. Jag har många ömma tår, det tror jag att alla har, men jag är väldigt öppen för kritik och är inte rädd för att ifrågasättas. Jag tror att det är en grundförutsättning för dialog, att våga bli ifrågasatt och det är otroligt roligt att du svarar mig och den här dialogen har gett mig ytterligare en pusselbit till mitt livspussel. Men för att ha fortsatt dialog angående din text och mina reaktioner, tror jag att det krävs en större vilja till förståelse än det uppfattar jag inte från dig. Du svara egentligen aldrig på mina frågor utan vänder frågorna till mig. Nu kan det vara så att jag har fel, för i en text förlorar man lätt nyanser som man med mimik och rörelser förmedlar och det ibland kan vara sina egna projektioner man ser i andras text. Så kan det säkerligen vara med både mig och dig. Men en sak kommer jag att ha med mig från den här diskussionen är att undvika att kommentera dina alster, det verkar vara något du har svårt för. Har annars varit här hos dig och läst mycket av det du skrivit och ibland lämnat din blogg både klokare och mer nyfiken över saker. Jag kommer fortsätta läsa dig och hoppas att det kommer mera saker från dig som väcker reaktioner hos mig, det tycker jag är spännande. Du kommer att få ”sista ordet” 🙂 för jag kommer inte att kommentera något mer du skriver i det här ämnet. Med en ”fundamentalistisk” 🙂 hälsning från mig/ Erica
Erica: Jag måste säga att du har ett underligt sätt att föra dialog – först säger du att jag är ensidig och inte benämner saker vid ”deras rätta namn” vilket enligt dig är detsamma som att säga att jag inte inte tycker om fenomenet ifråga (vilket inte är sant och jag aldrig har sagt). När jag sedan hävdar att du inte har grund för dessa påståenden utan att min syn är avsevärt mer nyanserad än vad du vill ge sken av – då lämnar du walk over! Så kan man väl inte komma till större klarhet?
Erica – jag läser dig också och finner glädje i det. Men en dialog kräver att man är överens om vad det är man diskuterar. Och din läsning av min text är orimlig, särkilt så länge du inte vill ge mig ett enda exempel som belägg för din tolkning. Vad hade du velat? Att jag accepterade din tolkning av min text och sedan sa att jag hade fel och du hade rätt?
Jag hoppas verkligen att du fortsätter att både läsa och kommentera. Hos mig finns ingen irritation, jag är van vid tuffa samtal. Ibland tror jag att personer som får mothugg här min blogg inte är vana vid det (jag talar inte om dig!). Jag har sett exempel på personer som blir väldigt upprörda över att någon har en annan åsikt eller uppfattning än den de själva håller för sant. När man säger emot dem använder de ad homine-argument som oftast innebär att jag är en person som inte tål kritik. I verkligheten är det de själkva som inte accepterar mothugg eftersom de är väldoigt auktoritära. Att tåla kritik är inte samma sak som att acceptera kritikens innehåll. Som du själv säger, att våga bli ifrågasatt är en självklar grund för en diskussion. Så, jag hoppas få ha dig som läsare och kommentator även framöver./V