Debattens vågor går nu höga kring Mona Sahlins tapp i opinionen och den närmaste arktisliknande bortsmältningen av vänsterblockets överläge sedan dagen efter valet 2006. Moderaternas och Fredrik Reinfeldts kontraintuitivt starka ställning i opinionen under en tid av ekonomisk stress konfunderar många.
Tidningen Fokus uppmärksammar i senaste numret att storstädernas medelklass inte känner av krisen. De som har säkra jobb och äger sitt boende har fått kraftiga förbättringar i ekonomin trots krisen, oavsett att de kan ha förlorat pengar de aldrig haft i handen dvs minskade aktievärden. Men det är det fattigaste och rikaste som förlorar mest. Scenariot är exakt det som moderaterna ville uppnå, och än så länge fungerar receptet.
En hypotes är att så länge de aktiva, friska och opinionsledande grupperna inte märker någon annan kris än den de läser om eller hör om så kommer inte heller förtroendet för regeringen att påverkas. Om moderaterna har lyckats fullt ut så skall dessa mitt-grupper aldrig behöva möta krisens ansikte fullt ut – bara de allra rikaste och fattigaste.
I Sverige vet vi att det är mittfältet (både politiskt och ekonomiskt) och storstäderna som är nyckeln till regeringsmakten. Socialdemokraterna skapade på 1960-talet en klassallians mellan arbetarklass och medelklass och vann mittfältet. Har nu moderaternas politik gjort samma sak från höger, alltså skapat en allians mellan medelklass och överklass? I så fall lär den springande punkten för regeringens återval 2010 vara att behålla Kd i parlamentet snarare än reformer för särskilda väljargrupper.
Jag avser att återkomma till de politiska motsättningarna mellan land och stad och vad de kan betyda i 2010 års valrörelse.
Intressant? Läs mer om Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt, regeringen
VÄNSTRA STRANDEN 
Vet vi verkligen det? Förra valet vanns inte bara av alliansen, det förlorades för socialdemokratin också på grund av extremrösterna. Är det inte snarare alla de där små uppstickarpartierna som avgör valen och de har väl sällan, gissar jag, sina väljare bland medelklassen eller bland mittenväljarna. Detta är bara en fundering, jag har inte studera ämnet ingående.
Socialdemokraterna fick 119.328 färre röster än alliansen 2006, om jag inte räknat fel, medan övriga partier, SD m.fl. fick 315.014 röster och 96.922 röster var ogiltiga av olika skäl. Det tyder på att man förlorat ganska mycket till helt andra grupper.
Detta kan ju tolkas som att det är de här ”marginalgrupperna”, som varken röstar på alliansen eller på socialdemokraterna + V och MP, som avgör valen och som det borde vara intressant att analysera och fundera över. I varje fall kan man inte utan vidare hävda, att det är mittenfältet som avgör valens utgång. Släpper man de här grupperna för att återta välare i mitten kan man i värsta fall förorsaka att ännu fler väljare går till SD ex.
Vidare, jag tror att socialdemokraterna gjort en dundertabbe de senaste 15 åren, med början med Göran Persson, när man gjort sig av med i stort sett alla intellektuella och högutbildade i eller i kretsen kring regeringen, förpassat dem, successivt, till utposter av olika slag. Ska man försöka värva en mer jämlikhetssträvande medelklass bör man nog inte enbart ha mindre kunniga personer i regeringen, eller bland dem som ska bilda en ev. framtida regering.
Jag tror (och tror alltså, säger inte att jag vet,) exempelvis inte att sänkta skatter är det enda denna medelklass tänker på. Men den har föga förtroende för ex. Mona Sahlin, mer så för Pagrotsky, tidigare för Pierre Schori ex. Men båda tycks numer vara ”utvisade” (nå Schori är väl pensionerad idag förstås) och varken Mona Sahlin eller hennes val av närmaste medarbetare inger denna grupp något större förtroende.
Jag antar att du syftar på om det är mittfältet som det centrala med din fråga.
Trots allt finns flest väljare på mittfältet och socialdemokratin har tidigare haft stora delar av medelklassen som stöd. Alliansen gjorde sina stora inbrytningar där. Att sedan SD vinner (andelsmässigt mest från soffan och därefter samma andelar ungefär från alla) kan nog inte sägas vara orsaken till socialdemokraternas förlust.
Jag ställde en fråga om städernas medelklass – jag är inte säker, men jag upplever att klimatet är sådant att detta skikt just nu är i tövan. Det gäller i så fall för SAP att vinna fler av dem åter från de borgerliga om man vill bli opinionsledare.
Jag delar helt din analys vad avser socialdemokratin och de intellektuella. Samma analys gör f ö flera unga socialdemokrater i nya publikationer som utkommit senaste veckorna. Ett exempel är ”Den grå vågen” som redigerats av av Katrine Kielos. I nya numret av Fokus nämns saken också./VS
För att spekulera en aning: Medelklassen är väl av hävd att betrakta som ”den samhällsbärande klassen”. Det är åtminstone en viktig del av medelklassens självbild. Av den anledningen behöver den nog visioner för att inte bli trött, rädd och rösta av egennytta. Det är spännande att höra att det är på gång en diskussion om socialdemokratins intellektuella, skulle ju verkligen behövas.
Att vinna valet genom att vinna den urbana medelklassen låter ju bra rent strategiskt. Jag kan personligen, trots att jag är en del av den gruppen, inte riktigt känna mig till freds med kryperiet inför den högdragna och tjuvaktiga klass (vilka är det som utarmar de kommunala skolorna genom att girigt utnyttja friskolepengarna? vilka är det som stjäl allmännyttans bostäder vid ombildningar av hyresrätter till bostadsrätter vid utförsäljning till vrakpriser?). Den borde skämmas och be om ursäkt, inte avgöra val. Nu gör den antagligen det, så retoriken får läggas på is en aning.
En ekonomiskt fartblind övre medelklass av akademiker/högre tjänstemän som önskade sig ”borgerlig välfärd”, hushållsnära tjänster och slopad fastighetsskatt lämnade s och gick direkt till m 2006 (se boken Regeringsskifte. Väljarna och valet 2006). Det är en korrekt analys att dessa välbeställda grupper knappt drabbats alls av krisen. Ännu. Välfärdsmissnöjet hinner kanske slå rot även i dessa grupper före september 2010.
Jag menar nog att socialdemokraterna inte kan vinna framtida val genom att försöka fria mer till medelklassen och ta tillbaka väljare från alliansen. Däremot har man sådär en 3-400.000 missnöjda väljare på andra ställen som man skulle ta hem valet på om man kunde vinna dem tillbaka.
Försöker man fria högerut för att få tillbaka regeringsmakten riskerar man bara att skjutsa in ännu fler i SD-lägret och det gynnar just alliansen.
Dra mer åt vänster tror jag är enda möjligheten idag för socialdemokraterna – men det kanske inte går pga EU:s bestämmelser.