Kristdemokraternas krav på att även pensionärerna nu måste få sänkta skatter är i grund och botten en slags misstroende mot den ideologisk/ekonomiska modell som den borgerliga regeringen gick, och går, till val på.
Den borgerliga allians som gick till val 2006 lyckades med något som de borgerliga partierna försökt men aldrig tidigare lyckats med – att skapa ett genomtänkt regeringsprogram där varje enskild fråga som skulle genomföras också fanns ”listad”. Självklart fanns det frågor som inte var med i listan, men skattepolitiken var inte en av dem.
I koalitionsregeringar brukar två problem uppstå: 1. de offentliga utgifterna ökar mer än i en en-parti-regering eftersom de ingående partierna vill tillfredställa ”sina” väljare samt 2. de små partierna blir mindre eftersom de ”äts upp” av de större. Den svenska regeringen 2006-2010 har inte ökat de offentliga utgifterna (såvitt jag kan bedöma) på det sätt som brukar ske i koalitionsregeringar. Förklaringen är dels den tighta överenskommelsen innan valet 2006 och dels en beundransvärd disciplin från partiledarna. (Kanske också en skicklig och populär finansminister i Anders Borg.) Däremot har de små partierna av allt att döma blivit mindre medan de större blivit större. I valet 2006 fick kristdemokraterna 6,6 procent. I opinionsmätningarna ligger nu runt 4 procent. Centern fick 7,9 procent i valet 2006 men ligger nu runt 5 procent i mätningarna. Moderaterna har inte tappat mer än några tiondelar (från 26.2 till 25.8 procent) och folkpartiet ligger också relativt still (från 7,5 till 6,7 procent). En brasklapp är på sin plats – att jämföra valresultat med opinionsmätningar är inte rättvisande. Domen kommer den 19 september. KD tycks dock – givet Biskop Brask – ligga i riskzonen för att förlora 40 procent av sina sympatisörer (C nästan lika mycket). Inte tu tal om att valrörelsen kommer att vara mobilsierande, men hur mobiliserar KD de egna sympatisörerna? Jo, man gör det ena försöket efter det andra att profilera sig, men inom ramarna för regeringens politik. Kursändringen med ”Verklighetens Folk” och idéerna om att ”Flit, Familj, Företagsamhet, Familj” skulle bli ledorden ryms båda inom regeringens ideologisk/ekonomiska modell.
Men det gör inte sänkta skatter till pensionärerna, i alla fall inte om det är mer än de kompensation för den ekonomiska krisens effekter via pensionssystemets s k broms. Inte alls. Kristdemokraterna och Göran Hägglund har klivit utanför den domän som Anders Borg och Fredrik Reinfeldt dragit upp, den som går ut på att drivkrafter till arbete är motivet för sänkta skatter. Moderaterna har alltid velat sänka skatterna, men aldrig tidigare har de lyckats lansera en teoretisk modell där dessa sänkta skatter också fyller en rationell funktion i ett välfärdssamhälle. Det Göran Hägglund nu gör är att han fronderar mot modellen, han säger att pensionärer skall ha sänkta skatter för att de skall ”känna att de räknas i samhället”. Borg och Reinfeldt ställer sig inte avvisande – offentligt. Dock försvarar de klyftan mellan pensionärer och löntagare vilket gör det svårt att se att Hägglunds argument om att ”räknas” har någon bäring. För Borg och Reinfeldt kan sänkt pensionärsskatt – vid sidan av en eftergift åt ett desperat kristdemokratiskt parti – aldrig bli annat än en liten gest av välvilja.
Kanske bör nämnas att kristdemokraterna 2006 hade den äldsta väljarkåren av alla partier.
Kampen har börjat. Men ikväll i SvT:s Agenda kl 20-22 får vi se kampen om regeringsmakten ta form, inte kampen inom regeringen.
VÄNSTRA STRANDEN 
Det skulle vara intressant att se om många människor skulle finna det rättvist att en enda (någorlunda stor) grupp skulle vara ålagd högre skatt än andra, d.v.s. arbetslöshetsunderstödstagare (smaka på det ordet…). För det skulle väl bli konsekvensen om också pensionärer fick sänkt skatt…?
Bra poäng. Tänkvärt./VS
Jag tyckte alliansen vann debatten på punkt efter punkt. Reinfeldt har verkligen växt in i rollen som statsman. Han var ett huvud över de andra, både bildligt och bokstavligt talat.
Mona ger aldrig ett konkret svar, utan endast svepande generaliseringar om rättvisa.
Det är nog ingen slump. Sossarna verkar tappa stöd varje gång de kommer med konkreta förslag.
Håller ni med mig?
Nej det gör jag inte. Reinfeldt är skicklig men kylig och än har alliansen inte kunnat förklara hur skattesänkningarna skapar fler jobb än att använda penganra till gröna investeringar, bostadsbyggande och till välfärden i kommunerna. Inte heller klarar han hem sjukförsäkringsdebatten utan skuld lägg på försäkringskassan anställda också förvrängningen av s.v.mp förslaget som inte alls går ut på att människor skall sitta hemma utan stöd och rehabinbsatser för att komma ijobb.
Jag tycker debatten var oavgjord om jag försöker vara objektiv utifrån mina värderingar vann självklart rödgröna.
Rehabkedjan i regeringens politik verkar mer vara en ”schedule” än något med innehåll. Tyckte också att debatten var jämn. Men jag blir glad när Peter Eriksson blir lite engagerad, då skapas dynamik och nerv./VS