”Vi pratar oftast om frihet från religion när vi talar om religionsfrihet” ungefär så sa Mona Sahlin, och fortsatte ”men religionsfrihet är ju också en frihet att få utöva sin religion.” Det var Människor och Tros (P1) partiledarsamtal i senaste sändningen som Sahlin uttalade sig om religionsfrihet. En serie som samtal som för övrigt Fredrik Reinfeldt som ende partiledare vägrat att delta i. Man undrar varför?
Men åter till Sahlin, vad är det hon säger egentligen? Att religionsfrihetens plats i grundlagen är att befria människor från religion? Ja, så uppfattade i alla fall jag uttalandet. Det är ett mycket märkligt, för att inte säga felaktigt uttalande. Att religionsfrihet som en av våra svenska rättigheter finns inskrivna i vår författning går tillbaka dels på FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, dels på en lång europeisk kamp för att låta människor få utöva sin religion. Sverige var sent att inför religionsfrihet, inte förrän 1952 fick vi full religionsfrihet i meningen att man kunde lämna Svenska Kyrkan utan att gå in i något annat sanktionerat samfund. Under decennier på 1800-talet flydde svenskar till USA för att kunna utöva sin pietistiska kristendom. Och judar hade under århundraden endast några få fristäder i Sverige, också långt efter det att andra religiösa minoriteter fått religionsfrihet. Inte förrän 1854 fick judar bosätta sig var de ville i Sverige och fortsätta utöva sin religion.
FN:s deklaration handlar om rätten att inte bli förnekad sin religion, och av detta följer också rätten att bli betraktad som flykting just på grund av religiös förföljelse. Religionsfriheten har tillkommit som en mänsklig rättighet till religion. Inte från religion.
Det betyder inte att medborgarnas rätt att slippa bli påtvingad en religion är oviktig – rättigheten att lämna Svenska Kyrkan är ju t ex uttryck för den rätten. Att ett samhälle med religionsfrihet skulle kunna garantera någon ett samhälle fritt från religion är emellertid fnoskigt. Så länge människor har rätt att utöva sin religion så kommer vi överallt att möta människor som gör just detta – utövar sin religion i socialt arbete, ideellt arbete, gudstjänst, körsång eller politik.
Religionsfriheten är rätten att fritt få utöva sin religion, Mona Sahlin, inte rätten att slippa möta religion i samhället. Religionsfriheten är grunden för att jag och många andra medborgare med högburet huvud kan delta i gudstjänster, läsa aftonbön med mina barn och med min tro som grund engagera mig i samhällsfrågor av alla slag!
VÄNSTRA STRANDEN 
Du har verkligen förmågan att sätta fingret mitt på! Ett sånt bra inlägg! // Erica
Yes!
Säger som Hagevi – yes!
Utan att ha hört radioprogrammet och bara läst vad du citerar här så tycker jag inte att det är något konstigt med Mona Sahlins uttalande.
Religionsfriheten är ju just det hon säger, dels frihet från religion, och dels frihet att utöva sin religion.
Alltså, ingen får tvinga på mig sin religion eller religionsutövning. Debatten om man ska sjunga psalmsånger på skolavslutningar eller ha själva avslutningarna i kyrkan handlar om just detta. Om man ska man tvinga på folk dessa religiösa texter och sammanhang.
Men inte heller får man tvinga folk ut ur sin religion eller religionsutövning, precis som du skriver. Det där med att ”befria människor från religion” låter däremot märkligt, sa hon verkligen så?
Till sist, religionsfriheten har inte tillkommit som en mänsklig rättighet varken till eller från religion. Utan som en mänsklig rättighet till människor.
Men vad innehåller religionsfriheten egentligen utöver de rättigheter som redan finns under andra rubriker, som yttrandefrihet, tryckfrihet, församlingsfrihet etc.? (De länder som bryter mot ”religionsfriheten” bryter redan mot dessa mera grundläggande rättigheter.) Att ha en speciell religionsfrihet ger intrycket att religion är viktigare än andra livsstilsval och kollektiva aktiviteter. Må vara att lagstiftarna tycker så, men isåfall vore det kanske bäst att man sa det högt också…
Jag håller med calle. Att inte bli påtvingad någon religion är ju dessutom i vissa fall en förutsättning för att få utöva sin religion. Om det t.ex. står inskrivet i ett lands grundlag att varje människa får utöva vilken religion som helst så länge man besöker en kyrka minst en gång per dag är det ju en inskränkning i religionsfriheten.
Religionsfriheten har en lång historia som handlar om att människor förföljts för sin religion, inte för att de velat tvinga på någon sin religion. Religionsfriheten är en frihet som rör innehållet, inte formen. Religionsfriheten är ett skydd för den religiösa människan, inte tvärtom. Det är den religiösa människan som ansetts behöva skyddet – och så är det uppenbart än idag.
Och ja, religionsfriheten är nog ”viktigare” än andra eftersom den till skillnad från andra friheter i vår grundlag inte får inskränkas under några som helst omständigheter.
Religionsfriheten har tillkommit, kan man säga, som en historisk läxa. Ibland bör vi nog lära av historien.
VS
Håller med Vänstra Stranden här. ”Religionsfrihet” betyder, och har så betytt under hela mitt liv, frihet att få utöva vilken religion man önskar.
Förvånar mig sedan inte alls att Mona Sahlin inte vet vad begreppet ”religionsfrihet” innebär. Det är så mycket som hon inte vet, men som hon borde veta.