Bör man förvänta sig att den som blir medborgare i ett land talar landets huvudspråk (eller ett av dem)? Ja om detta tvista de lärde. Kollegan Andreas Johansson Heinö har i olika sammanhang talat om detta, bloggat om det men också fått mothugg.
Redan i valrörelsen 2002 tog Folkpartiet upp idén om språktest för medborgarskap. I valanalysen efter det valet lyftes språkfrågan fram som något som skapade positiv uppmärksamhet kring folkpartiet. Min blygsamma kommentar till de anstormande – rätt upprörda – medierna var då att detta krav faktiskt finns i en del länder, en kunskap som inte verkade vara särskilt väl spridd. Folkpartiet gjorde också ett lysande val 2002, nästan i klass med på Westerbergs tid 1985… Folkpartiet försökte också igen (2008) åter peka på argumenten för språkkrav för medborgarskap. I det senaste Integrationspolitiska programmet (2009) anges också att en bredare medborgarskapskurs skulle vara ett krav för medborgarskap.
Folkpartiet är det parti vars sympatisörer sedan 2002 har ändrat sig mest avseende viljan att ta emot flyktingar i Sverige.* År 2000 var folkpartisympatisörer den sympatisörsgrupp som var klart minst negativ till att ta emot flyktingar. Endast 25 procent ansåg att det var ett bra eller mycket bra förslag att ta emot färre flyktingar. Tio år senare – 2010 – anser 41 procent av folkpartiets sympatisörer samma sak. Förändringen innebär att folkpartiets sympatisörer 2010 är den näst mest negativa gruppen bland partisympatisörerna (delad andraplats med socialdemokraterna). Från botten till nära toppen alltså.
Inte nog med att folkpartisterna ändrat sig mest (16 procentenheter) det är också det enda parti som mellan dessa två tidpunkter bytt pol – alla övriga partiers sympatisörer har blivit mindre negativa till flyktingmottagning, eller ligger på samma nivå. De partiers sympatisörer som delade folkpartisternas hållning 2000 (vänsterpartiets och miljöpartiets sympatisörer) har båda blivit avsevärt mindre negativa, medan folkpartiets sympatisörer alltså bytt inriktning.
Oavsett vad som är syftet med folkpartiets förslag om språkkrav och medborgarkurs – liksom andra integrationspolitiska förslag – så tycks i alla fall de sympatisörer som partiet vunnit sedan 2002 ha en betydligt mindre generös attityd till flyktingmottagning än tidigare.
* Ytterligare analyser av partiernas sympatisörer redovisas i årets SOM-rapport ”Lycksalighetens ö” som presenteras i Göteborg den 28 juni.
VÄNSTRA STRANDEN 
Kan man dra några slutsatser av detta beträffande folkpartiets sympatisörer? Fins några materiella erfarenheter och intressen bakom, tror du?
Siffrorna tyder på att kritikerna mot Fp:s lappkast 2002 hade rätt. Partiet bytte inte bara inställning, man bytte också ut en stor del av sina sympatisörer. Fp framförde sina åsikter om språkktest på ett sätt som signalerade att man nu omfattar en invandrings- och flyktingfientlig linje. Sedan dess har många av de främlingsfientliga fått ett annat riksdagsparti att sympatisera med, men antagligen har Fp stöd från ”jag är inte rasist, men …”, d v s människor som vill känna sig kultiverade och anser sig stå över de råbarkade sverigedemokraterna – men ändå tycker att invandringen bör begränsas (ännu mer!).
Vad gäller idén med språktest i sig, tycker jag att den är befängd. Resultat av ett elitistiskt tänkande. Människor som har studievana, som redan kan mer än ett språk och som dessutom är snabba i huvudet utöver det vanliga premieras av en sådan regel.
Kanske är det just vad Fp vill? Att kvotera medborgarskap efter IQ. Att människor som råkat födas med lägre begåvning, eller som aldrig fått chansen att t ex lära sig läsa och som inte har någon annanstans i världen att ta vägen – att de ska nekas medborgarskap.
En annan sak: det finns en hel del infödda svenskar som inte skulle klara ett språktest. Därför att de lever i en annan språkkultur, eller därför att de inte har den intellektuella förmågan.
Jag var sodialdemokratin trogen länge, tills 2006. Förra valet röstade jag på Folkpartiet, delvis för att de verkade vilka ta tag i utbildningen och delvis för att de hade en modig och rak integrationsminister i Nyamko Sabuni.
Jag måste tyvärr bekräfta bilden av den typiske folkpartiväljaren. FP svänger lite för poplustiskt i de frågor de väljer att profilera sig i.
Sedan Sabuni ersattes av Ullenhag har FP i stort sätt förvandlats till ett parti där problemen med invandringen ska tystas ned.
Utbildningsnivån sjunker därför att lärarnas förutsättningar hela tiden tycks försämras. Situationen förvärras med allt fler invandrarbarn som saknar respekt för skolans konsensusmentalitet och är vana vid mer auktoritära lärare från deras hemländer. För att nu bara nämna några problem skolan redan idag upplever.
Ett av de stora kommande problemen berör att allt för stora grupper med låg eller ingen utbildning alls söker sig hit.
När du ställer din retoriska fråga om FP vill kvotera medborgarskap efter IQ så förtjänar du ett svar,
Det är utom tvivel så att med hög genomsnittlig IQ ökar ett lands BNP och/eller tillväxttakt (och tvärtom givetvis). En viktig faktor till för landets utveckling har utbildningsstandarden.
De invandrare som kommer från t ex Somalia och deras kringländer visar tyvärr även låga IQ-resultat.
Ett forskarpar publicerade 2002 sina första resultat om IQ nivån bland världens befolkning och dess koppling till BNP:n. Som väntat fick deras kontroversiella resultat också kritik. 2006 kom därför deras uppföljning. Denna gång förstärkt med än djupare underlag och frågeställningar om vilka andra faktorer som kan han betydelse för ett lands utveckling.
De teser de lyfter fram har diskuterats flitigt utomlands, men här i Sverige har jag inte lyckats hitta någon.
De skriver också att världens genomsnittliga IQ riskerar att fortsätta sjunka vilket den har gjort sedan 1970-talet.
Detta beror enligt forskarna att nativietstalen fortsätter att sjunka i bland högpresterande kvinnor, medan befolkningsökningen bland lågpresterande kvinnor ökar – framför allt i nord- och centralafrika.
De presenterade sina resultat nedbrutna på landsnivå.
Länder som tidigt satsar på utbildningen (östasiatiska länder) hävdar sig bäst, man ser också tydligt kopplingen för Kina som mellan 2002 och 2006 höjde sitt resultat markant.
Forskarna varnade också för att endast några få lägre IQ-poäng kan få förödande konsevenser för ett land på sikt.
De presenterade sina resultat nedbrutna på landsnivå.
Givetvis omöjligt att tvärsäkert slå fast det ena eller det andra – men korrelationen är hög.
Jag förstår att detta inlägg kanske upprör några, och jag kommer att få diverse adjektiv slängt efter mig av några till men deras undersökningar skrämmer onekligen.
http://en.wikipedia.org/wiki/IQ_and_Global_Inequality?uselang=sv#National_IQ_and_QHC_values