Idag rekommenderar jag läsning av kollegerna Shirin Ahlbäck Öbergs och Sten Widmalms debattartikel i Dagens Nyheter: ”Professionalism nedvärderas i den marknadsstyrda staten”. De säger vad i stort sett alla samhällsvetare vet och har försökt få fram i den politiska debatten i minst ett decennium, men de säger de bra och de visar hur utvecklingen mot ökad kontroll inte bara missar kvalitets- och effektivitetsmålen utan också gör arbeten inom det offentliga mindre attraktiva. Att inte visa på alternativ leder också till enkla framgångar för populism och missnöje, något som underminerar demokratins funktionssätt.
Jag har sett New Public Management gripa kring sig inom akademin och inom det offentliga under lång tid. Jag har aldrig uppfattat resultaten som några kvalitetsframgångar, särskilt inte i relation till tänkbara alternativ. Och när SNS visade att avreglering och privatisering inte kunde beläggas ha gett bättre kvalitet i den offentliga sektorn tvingades forskningschefen lämna sitt jobb.
Och jag glömmer aldrig fågelholkarna runt styrelsebordet när jag som nyvald i Göteborgs universitets styrelse för mer än tio år sedan skickade runt och bad om reaktioner på översiktsartikeln ”Det går inte att styra med resultat” av Karin Brunsson, en utvärdering av just forskningen kring resultatstyrning i offentlig sektor. Styrelsen fortsatte sedan glatt att sätta upp allmänna mål som ”god kvalitet”. Mål som sedan skulle styra en extremt bred och komplex verksamhet och som därför bröts ned till det som kunde mätas: antal timmar, antal studenter, antal publikationer och antal kronor. Det är nu mer än ett decennium sedan…
VÄNSTRA STRANDEN 
Det behövs en utvärdering om varför statsvetare misslyckas med att få genomslag för sin forskning i offentlig debatt och allmän opinion! 😉
Vad föreslår ni för alternativ till NPM-eländet? Det är väl en annan generell svaghet med statsvetenskapen, att det inte bedrivs så mycket normativ forskning.
Själv skulle jag gärna vilja se undersökningar om hur offentlig sektor skulle kunna transformeras från byråkratstyre till arbetarstyre. Vet du om det finns någon som forskar på det? Tycker det är lite konstigt att inget parti, fack, rörelse, organisation driver frågan om att göra offentlig sektor till ett demokratiskt kooperativ. När jag pratar med lärare, undersköterskor m.fl. så tycker ju alla att det vore bättre för såväl de själva som för verksamhetens kvalitet om de fick förvalta sitt arbete mer självständigt, själva välja sin ledning osv. Det är klart, det tycker väl alla som jobbar. Men ingen driver det.
En kort kommentar till din goda fråga (som jag gärna tar mer i vid tillfället) är att Bo Rothstein m fl kommer med en bok som heter ”Tillsammans”. Tror att den kan vara konstruktivt inlägg i den debatt du efterlyser: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9186949268
I hast.
VS
Även boken Hets (tror den är skriven av sven erik liedmam) berör det här temat.
Är det något som medierna älskar så är det ju annars forskningsresultat, säger t.ex. Westanders pr-handbok. Vill man prångla ut sin uppfattning kan man alltid göra det i form av ett forskningsresultat.
Men då gäller det ju att det ska vara någotsånär konkret och gå att uttrycka i siffror, annars begriper inte journalisterna, och klarar inte att formulera en rubrik.
Borde inte detta gå att uppnå? Micke Nyberg har lyckats bra när det gäller järnvägen, andra offentliga verksamheter borde inte vara svårare?
Hej,
Detta har inget med inlägget att göra utan är istället en ursäkt för kommentarer jag skrev på denna blogg för ett par år sedan under pseudonymerna SD2010/Johan/Henderson. Du minns mig förmodligen inte.
Då var jag nog sinnebilden för en ”ung arg man” och stödde således SD. Jag skrev dryga, anklagande och främlingsfientliga kommentarer mot alla som inte höll med mig, och så även på denna blogg.
Nu lever jag ett nytt liv, men minns ibland tiden då jag satt varje kväll och hatade framför datorn.
Det kan jag inte stå för idag och vill därför be om ursäkt.
Mvh.
intressant: hur skriver sig in (s) idén om övervakning av vårdföretag i detta?
Du har väl läst den norska debatten efter attentatet förra året, som bland annat har satt fingret på snäv målstyrning i petitesser? Se http://www.velferdsstaten.no/tema/markedsretting/?article_id=97363
Ett citat ur artikeln:
”Det er altså ikke først og fremst et byråkratiproblem vi står overfor. Det er den systematiserte mistilliten og de tilhørende kontrollregimene som fører til et kunstig oppsvulmet byråkrati. Hovedproblemet ligger i det nyliberale menneskesynet, som faktisk gjør det nødvendig å regulere og kontrollere virksomheten til de offentlig ansatte ned til den minste detalj (antall søknader behandlet, antall telefonhenvendelser besvart, antall fartsovertredere tatt osv.). NPM som organisasjons- og ledelsesmodell underslår fullstendig at man kan motiveres av annet enn det å forfølge sine egeninteresser, slikt som profesjonsetikk, faglige utfordringer, lojalitet og solidaritet med brukere og kolleger. Dermed blir det også dette som begrenser de ansattes mulighet til å bruke sin kompetanse og sitt faglige skjønn fullt ut. Den ideologisk baserte mistilliten hindrer det. Så får vi alle eksemplene på at det er det som kan telles, som teller, altså det som lett kan kvantifiseres, ikke virksomhetens overordnete (kvalitative) mål. Resultatet er målforskyvninger en masse, samt en hær av kontrollører. De profesjonelle yrkesutøverne presses i økende grad i retning av å bli samlebåndsarbeidere.
Kritikken av NPM og snever kvantitativ målstyring har vært massiv etter 22. juli-rapporten. Mange har tydeligvis blitt inspirert til å komme ut med sine erfaringer og dype frustrasjoner – sannsynligvis i håp om at det kan bidra til endring. Andre, særlig politikere som knapt har enset kritikken i løpet av 20 år med NPM, har nok helst snudd kappa etter vinden og stilt seg opportunistisk i kritikernes rekker. All kritikk er derfor heller ikke like meningsfull – og forslagene til løsning spriker i mange retninger.”
Lev och låt leva: Jo då, visst kommer jag ihåg dig. Du var rätt energisk… Jag har dock fått värre tillmälen än dina. Roligt att du hör av dig i denna sinnesstämning. Din ursäkt är härmed mottagen och accepterad. Jag är glad att du funnit en annan mening med ditt liv. Välkommen att kommentera framöver om du så önskar.
VS
Håller med om det mesta i den där artikeln. Vill gärna lägga till en annan sådan styrningingsfluga, ”kvalitetssäkring” och ”kvalitetsledning”. De är ganska lika ”resultatstyrning”. Läs gärna mer på http://gardenearth.blogspot.se/2012/11/quality-management-is-management-fad.html